Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 7
TekniskTidskrift
FACKAVDELNING
BERGSVETENSKAP
redaktör: ERNST J. A. ROTHELIUS
11 JULI 1942
INNEHÅLL: Brytningsmetod använd i några diamantgruvor i Sydafrika, av f. d. bergmästare Th.
Dahlblom. — En gruvlinas livslängd och uttryck för densamma, av bergsingenjör E. Rothelius.
Brytningsmetod anvä nd i några diamantgruvor
i Sydafrika.
Av f. d. bergmästare TH. DAHLBLOM.
Det är föga känt, att inom gruvbrytningen utförda
tekniska förbättringar, som kommit till
användning i vårt land, först blivit gjorda i Sydafrika. Med
de utomordentligt stora vinster, som särskilt
diamantgruvorna hade under många år (Premiergruvan
utdelade åt aktieägarna under många år 250 % på
preferensaktierna, men ändock noterades stamaktierna
högre; guldgruvan Crown mine utdelade år 1934 150
% på aktiernas parivärde) hade man råd att
experimentera med förslag till förbättringar. Det var i
Sydafrika man började uppfordra med skip, lastad
från rullschakt, och där användes för första gången
automatisk utfrakt från lave till sorteringsverk,
varvid skipet tömde lasten i en vagn, som, då hissen
gick ned, sattes i rörelse utför och samtidigt drog
upp en tomvagn till laven. Med synnerligen
effektiva anordningar bemästrade man stora och svåra
uppfordringar. Ur Premiergruvans dagbrott
uppfordrades år 1912 över åtta millioner ton
från 130 m djup. Ur Wesseltongruvan
liksom ur Du Toits Pan uppfordrades år 1928
över 1,8 mill. ton från flera hundra m djup.
Vardera gruvan hade blott ett schakt. Redan
år 1913 hade man noterat sådana
uppfordringsrekord genom den förra gruvans schakt
som 7 520 ton från 300 m djup på 10V,
timmar, dvs. 715 ton per timme, och genom den
andra gruvans schakt 6 380 ton från 230 m
djup på 71/,2 timmar, dvs. 843 ton per timme.
Vid dessa gruvor i Bultfontein och
Kimber-ley-gruvan (den senare bruten till 1170 m
djup, där fyndighetens brytvärdhet
upphörde) utexperimenterades en brytningsmetod,
en kombination mellan magasins- och
ras-brytning, vid vilken malmförlusten uppgavs
vara blott 5 %. Med denna metod
behärskade man gruvbrytningen, och riskerna föi
olyckshändelser voro små.
Vid mitt besök i Sydafrika år 1935 var
driften inställd i alla diamantgruvor, vadan
jag icke har annan kännedom om
brytnings-metoden än genom närstående illustrationer,
vilka jämte beskrivning publicerats i den av
P. A. Wagner i Johannesburg 1914 utgivna
digra boken "The Diamond Fields of Southern
Africa". I dr Du Toit’s beskrivning rörande
diamantförekomsterna, som lämnades medlemmarne i
Internationella Geologkongressen i Sydafrika år 1929,
återfinnes samma illustrationer, men
brytningsmetoden skildras i en något avvikande form. I
beskrivningarna saknas dock åtskilligt, som varit av värde
för en praktisk gruvingenjör.
Wagner omtalar, att först sänkes ett
undersökningsschakt (fig. 1) nära kratern, avsett för hissar, pump
och stegväg. Från detta drives orter på nivåer
liggande 12—15 meter från varandra i vertikal led in i
fyndigheten. Genom parallell- och tvärorter uppdelas
malmen på varje skiva i kvadratiska pelare med ca
5,5 m sidor. Ett andra undersökningsschakt drives
sedan från etagens botten i mitten av fyndigheten necl
till utfraktsorten till den underliggande etagen.
Dessutom drives flera vertikala rullschakt tämligen jämnt
Vittringsdrus
Basalt
Kvartsif
Fig. 1.
11 april 1942
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
