Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 35. 28 aug. 1943 - Böcker - Gustaf de Laval 1845—1913, de höga hastigheternas man, av Torsten Lenk - Daedalus, Tekniska Museets Årsbok 1943, av Torsten Lenk - Vägvisare i svensk statistik, av R S - Reseberättelse - Sammanträden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
ierande de Laval anknyter. Ångturbinen återgår ytterst
på Herons kula. John Ericsson erhöll patent på en
ångturbin år 1830 och efter honom framlade åtskilliga
uppfinnare både här hemma och i utlandet variationer på
samma tema. På 1880-talet tog de Laval vid. "Sanningen att
hastigheten är en himmelens gåva" förde honom fram
till målet vid båda dessa hans mest betydande
uppfinningar.
Givetvis kunde de Laval icke göra alla experiment själv
utan måste anlita medhjälpare, vilkas antal varierade men
som åtminstone under vissa perioder kunde uppgå till ett
hundratal. Arbetet i "drivbänkarna" var förlagt till
ritkontor och verkstäder på Kungsholmen. Där fingo idéerna
konkret form. Ur kretsen av dessa de Lavals medhjälpare
ha åtskilliga män framträtt, som gjort sig ett aktat namn
i svensk tekniks historia — Karl Ljungberg, Töre
Lindmark, Ernst Danielsson, J V Blomqvist m.fl.
Gustaf de Laval blev riksdagsman genom en lustig
tillfällighet, varigenom tullvännerna fingo en initierad
talesman, som kämpade för skyddandet av svenska
naturatillgångar, svensk industri och naturligtvis också av svensk
uppfinnarverksamhet. Det är intressant att bevittna hur
den förste ingenjören i riksdagen bedömde våra
näringsproblem.
de Lavals egna tryckta skrifter äro icke många och
inte heller särskilt omfattande. Så mycket mera är skrivet
om honom och om hans uppfinningar. Häröver har
Dagmar Odqvist tillsammans med författaren gjort en
utmärkt bibliografi, vars sammanställande bör ha krävt både
tid och möda. Den största och grundligaste skriften om
Gustaf de Laval är emellertid Althins bok.
Av de kortfattade antydningar om en del av innehållet
i denna bok, som här kunnat ges, torde framgå, att den
innebär en nyhet i jämförelse med
normallevnadsskild-ringarna på området. En av förklaringarna härtill är som
redan sagts det väl bevarade och rikhaltiga
grundmaterialet. Men det räcker inte med detta för att det skall bli en
bra bok. Man måste också kunna använda detta material
och det har i föreliggande fall blivit föremål för
vederhäftig vetenskaplig forskning och skicklig
sammanställning till en lättläst, intresseväckande skildring med färdiga,
fylliga resultat av doktorsavhandlingens kvalitet. Till
utländska läsares tjänst finnas utförliga sammandrag i skilda
häften på tyska, engelska och franska.
Att utgivaren av "Daedalus" skulle ikläda sin bok en
vacker dräkt kunde man ju vänta sig. Han har också
anlitat samme typografiske konstnär, Anders Billow, och
samma officin, Nordisk Botogravyr, som ban är van vid,
och det har blivit mycket lyckat. Torsten Lenk
DK 62(485) (048)
Daedalus, Tekniska Museets Ärsbok 1943. Stockholm.
126 s. 10 kr.
Årets Daedalus kom visserligen för någon månad sedan
och skulle kanske därför kunna betraktas som mindre
aktuell nu, men den har ju inte dagsaktuell eller ens
må-nadsaktuell prägel och kan således anmälas likaväl nu
som strax efter sitt utkommande. Den är som vanligt
behaglig att läsa och vacker att se på.
I förra årets Daedalus fick man lära känna
ingenjörstitelns ursprung och sammanhang med krigstekniken. I
år visar den kände vapenhistorikern J Alm att även
verk-mästartiteln har med vapen att skaffa, eftersom det
medeltidstyska ordet "Werkmeister" betyder en person, som leder
användningen av och konstruerar krigsmaskiner. I denna
betydelse förekom det på 1300-talet. Hos oss är ordet belagt
på 1400-talet och under 1500-talets förra hälft i betydelsen
armborstmakare. Vid början av 1600-talet användes ordet
"Wærkmester" i Danmark såsom titel på
fästningsingenjörer.
Sixten fiönnow skriver om "Svenskt Industri- och
Handelsmuseum". Detta museum, vars korta
verksamhetstid inföll mellan åren 1895 och 1909, hade till uppgift att
göra svenska industriprodukter kända och att fästa
uppmärksamheten på utländska alster, som med fördel kunde
användas av svenska avnämare. Museets arbetsformer
voro utställning och föreläsningsverksamhet. Då man även
samlade äldre svenska industriprodukter, kan Svenskt
Industri- och Handelsmuseum i denna detalj sägas höra till
Tekniska Museets föregångare. Som tillskyndare och
stödjare spelade Gustaf de Laval en betydande roll, men
då han icke längre mäktade lämna sina ganska väsentliga
bidrag, måste verksamheten inskränkas, och museets
samlingar övergingo till Sveriges Allmänna Handelsförening,
som i sin tur överlämnade dem till Handelshögskolan år
1909. Vissa delar av dessa samlingar användas allt
fortfarande vid undervisningen.
Friedrich Neumeyers uppsats om Carl August
Ehren-svärds ballongteckningar har söndagsbilagans karaktär
och är alltså roande och nätt, fast den just inte kommer
med något särskilt nytt. Däremot är Helmer Bäckströms
om djup och vidsträckt kunskap vittnande skildring av
daguerrotypien en nyttig läsning serverad i översiktlig
form. Att daguerrotypisterna betraktade sig som
konstnärer och det med full rätt kan man lätteligen förstå, då
man betraktar de här reproducerade porträtten.
Lennart Way-Matthiesen skriver om aluminiumföremål
och Gustaf Collberg talar om, hur telefonen vann insteg
och spridning i allt vidare kretsar i vårt land lack vare
L M Ericsson och H T Cedergren, teknikern och
affärsmannen.
När man talar eller skriver om Daedalus, tänker man
ju mest på den långa rad av värdefulla vetenskapliga
uppsatser, som publicerats där och som göra denna årsbok
till en teknisk-historisk tidskrift, om också häftena
komma med ett års mellanrum; tidskriftskaraktären
understrykes i år genom en författarförteckning för 1931—43.
Men Daedalus innehåller ju även — och det är väl
förutsättningen för bokens utkommande över huvud taget —
Tekniska Museets årsberättelse, i vilken man kan studera
huru detta bland de yngsta men förvisso icke minsta
svenska kulturhistoriska museum frodas och växer under
en fast och skicklig lednings hand. Torsten Lenk
DK 31(485) (048)
Vägvisare i svensk statistik, av fil. lic. Erland von
Hofsten, Kooperativa Förbundet, Stockholm 1943, 168 s.,
4,25 kr.
Denna bok kan sägas utgöra den andra delen till
förf:s "Praktiska Statistik" (Tekn. T. 1943 h. 24).
I en längre inledning ger förf. en allmän redogörelse
för statistiken, varvid ban särskilt fäster
uppmärksamheten på de fällor, som man kan råka i vid användningen
av siffermaterialet.
Sedan följer detaljskildring av alla trycksaker på
området, de må härleda från stat, kommuner eller enskilda.
Med ledning härav kan man söka sig fram till det som
motsvarar varje behov.
Boken, som avslutas med överskådliga förteckningar och
sakregister, hör verkligen till de oumbärliga. R S
Reseberättelse. Till Tekniska Högskolans bibliotek har
inkommit:
Nordenskjöld, C: Om gummimjölkens användning.
Berättelse från studieresa företagen med stipendium ur
Bomans fond vid Kungl. Tekniska Högskolan. 32 s.
Sammanträden
Svenska Teknologföreningens höstmöte äger rum 17
och 18 september i Sundsvall med besök vid Aloxidverkens
och Svenska Cellulosabolagets anläggningar samt i Östersund
med besök vid Midskogsforsen och Kattstrupeforsens
kraftverk (avresa från Stockholm den 16 september kl. 15.05).
Söndagen den 19 september ges tillfälle till utflykt till Are.
Se vidare fullständigt program i Tekn. T. 1943 h. 34.
426
28 aug. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
