Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
sakens natur", säger författaren på tal om vissa exempel
på stalsåtgärder, vilka framför andra innebära ett
kännbart oeh plågsamt tryck på individens självkänsla och
företagslust (investeringskontroll i den meningen, att
staten avgör olika produktionsföretags angelägenhetsgrad,
produktionsplikt på vissa områden, ökad användning av
tjänsteplikten), "att ett sådant tillstånd icke av någon
svensk medborgare, som över huvud taget har en
demokratisk inställning, kan tolereras en enda dag längre, än
vad krigets nödtvång påkallar. Att avskaffa de av
krigstiden betingade statliga tvångsåtgärderna blir därför en av
de mest angelägna uppgifterna för den ekonomiska
politiken under avvecklingsperioden. Detta måste beaktas
redan vid planeringen av vår fredsberedskap."
Den fara, som nu består latent och som kan komma
att aktualiseras vid fredshushållningens inträde, är den,
att intressegrupper bland befolkningen kunna komma att
söka förlänga och bibehålla sådana regieringar, vilka
i fredstid kunna tänkas komma att verka antingen till
förmån för respektive intressegrupp i dess helhet eller
för dem inom gruppen, vilka genom omständigheternas
makt kunnat förvärva ledningen under den tid
krigstidsregleringen varat. Det är ju t.ex. påtagligt, huru
regleringarna inom jordbruket, vilka främst inneburit
avsättnings-och prisgarantier, verkat till avgjord ekonomisk förmån,
i vissa fall för jordbruket i dess helhet, i andra fall för
stordriftsföretagarna inom jordbruket, medan det å andra
sidan absolut icke är säkert att icke både jordbrukarna
och andra intressenter inom folkhushållet kunna få bättre
försörjning såväl med livsmedel som andra varor under
förutsättning av en friare produktionsordning för
jordbruket efter kriget, vilken lämnar utrymme för
internationell konkurrens såväl för vårt eget som andra länders
jordbruk. Å andra sidan ha de statliga
regleringsåtgärderna på industriproduktionens område under krisåren varit
ägnade att i största utsträckning befordra tillkomsten och
utbyggandet av olika branschsammanslutningar mellan
företagarna. Erfarenheterna av de
produktionskostnadssänkningar, som blivit möjliga inom t.ex.
rustningsproduktionen genom en uppdelning och specialisering av
produktionen i olika företag, ha också redan givit
anledning till uttalanden från industrihåll om önskvärdheten
att genom branschorganisationer söka i fredstid bibehålla
de fördelar, som äro förknippade med en dylik
rationalisering av själva branschstrukturen. Här erbjuder sig i
eminent grad ett problem, som kan sägas innefatta
produktionskostnadssänkning versus monopolprisbildning men
vars lösning i stort sett ger sig genom den ekonomiska
rörelsefrihetens återställande; däri då inkluderad
rörelsefrihet också för den kooperativa företagsformen och för
det allmännas företagsamhet i jämnbredd med samtliga
övriga företagsformer. Den egentliga faran ligger på annat
håll: i frestelsen för företagarna att kräva statens stöd
och auktorisation för sina branschorganisationer, vilket
steg för steg skulle leda fram till en produktionsplanering
och -centralisering i full överensstämmelse med
utvecklingen i de auktoritära länderna före kriget.
Riskerna för att dylika strömningar skola komma att
göra sig gällande äro måhända i själva verket icke så
överväldigande. Besinningsfullhet och vaket sinne för
frihetens och företagsamhetens betydelse ha alltid hållit sig
levande hos våra svenska industriföretagare. Men det är
icke desto mindre betecknande — såsom författaren
framhåller — att inom den politiska sfären korporativistiska
tankegångar gjort sig gällande under kriget, tydligen under
en, låt vara omedveten, påverkan från de auktoritära
tankekretsarna. Ett signifikativt uttryck för dessa
korporativistiska strömningar utgjorde en motion vid årets riksdag
ined begäran om utredning av frågan, huruvida icke
särskild representation i riksdagen borde ges åt de viktigaste
ekonomiska folkrörelserna och de ekonomiskt-fackliga
intresseorganisationerna. Ett annat uttryck härför är, enligt
författarens mening, det förslag, som i föredrag och
artiklar framförts av dr H Nordensson och som gått ut på
att i statsförvaltningen borde finnas ett rådgivande organ
i ekonomiska frågor, uppbyggt av representanter för de
stora ekonomiska folkrörelserna, för företagslivets
centrala organisationer och för de ekonomiskt-fackliga
intresseorganisationerna.
Det är sant, att trägen upplysning här, liksom på andra
områden av opinionsbildningen, är den oundgängliga
förutsättningen för att efter freden kunna på ett positivt
sätt avgöra de för det demokratiska samhällsskickets
bestånd så ytterst viktiga frågorna om näringslivets
organisation och förhållande till staten. Man kan säga, att dr
Bonows bok är ett utomordentligt värdefullt bidrag till
denna upplysningskampanj, både genom den rikhaltiga
och pålitliga dokumentering den ger till händelseförloppet
och tankeströmningarna och genom sin obestickliga
slutledningskonst. Den bör läsas av alla dem, som äro angelägna
att för sig klargöra de stora organisationsfrågor inom
näringslivet, vilkas rätta lösning inte bara är av
utslagsgivande betydelse för bibehållande av friheten och det
demokratiska samhällsskicket utan också för ett fortsatt
utnyttjande av produktionsresurser och tekniska
framsteg på ett sådant sätt, att högsta möjliga resultat för
folkhushåll och levnadsstandard nås. Först om så kan
ske, kunna också de faror för framsteget undanröjas,
som i rikligt mått hota efter kriget i form av högt
skattetryck, långtgående försämring av penningvärdet och
ihållande brist på kapital för det återuppbyggande, den
förnyelse av produktionskapital, vars underhåll under
krigsåren blivit i så hög grad eftersatt, och den
nyanläggningsverksamhet, varigenom den, trots all forcering för statens
räkning, som helhet markanta produktionsnedgången under
krigsåren såväl i vårt land som i andra länder skall kunna
ersättas och botas.
Thorsten Odhe
dk 338(048)
Industriproblem 1943, utgiven av Industriens
Utredningsinstitut, Uppsala 1943. 120 s. 4,50 kr.
I stället för att publicera en årsberättelse i traditionell
stil över sin verksamhet har institutets ledning valt det
lyckade alternativet att ge ut en årsbok med representativa
uppsatser över de problem, som i första hand stå på
dagordningen.
Bland annat skriver civilingenjör E Waldenström om
"Skogsindustriens avfalls- och biprodukter", och professor
Th Streyffert behandlar "Skogsmarkens arrondering i
Norrland".
Vid den minskade tillgången på råvaror och de
stigande arbetslönerna är frågan om skogsbrukets effektivisering
av allra största betydelse, och för detta problems lösning
är en förnuftigare uppdelning av skogsmarken en
nödvändig förutsättning. Man kan utan vidare förstå detta, när
man hör, att det i Norrland och Dalarna finnas skiften,
som ofta endast äro några tiotal meter i bredd, medan deras
längd uppgår till flera kilometer. Det är uppenbart, att en
sådan kolossal splittring av skogsinnehavet kan medföra
många nackdelar. Skiftenas långsmala form försvårar bl.a.
dikningsarbetet och anläggandet av skogsvägar och
kultur-beten.
Bland de sociala problem, som behandlas, märkas ’
Industriens arbetarbostäder", som länsarkitekt J Curman
skriver om, samt "Jordbrukspriser och levnadskostnader’’
av aktuarie G Ahlberg. Även frågor av betydelse för vår
export behandlas i årsboken. Sålunda skriver dr E Heinertz
om "Den ekonomiska omställningen i Sydamerika".
Slutligen kan nämnas, att docent I Svennilson har skrivit en
uppsats, "Kring problemet om fredskonjunkturen", och att
sekreterare A Iveroth redogör för "Industriens
Utredningsinstitut, organisation och arbetsuppgifter".
r
I 68
3 april 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
