Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
på båda de ifrågakommande språken. Det förefaller som
om tysk-kunniga ingenjörer skulle i böcker av detta slag
förfoga över ett ypperligt hjälpmedel när det gäller att
tillgodogöra sig facklitteraturen på andra språk eller när
det rör sig om affärer med utlandet.
I detta sammanhang skall erinras om, att STF för
några år sedan medverkade vid utgivandet av vissa
språkböcker, som också innehöllo allmänna uppsatser över olika
ämnen på såväl tyska som engelska samt i anslutning
därtill ordlistor över fackuttrycken även på svenska. Någon
större spridning synas dessa böcker icke ha funnit, men
den närmaste framtiden med det stigande intresse för
språk, som bl.a. kommer till uttryck i de av STF
anordnade språkkurserna, kommer kanske även att framkalla de
nyss nämnda språkböckerna ur glömskan.
Edvin Lundgren
med en standardisering av skruvar med moduldelning
vinkelrätt mot kuggen.
Genom att ha moduldelningen vinkelrätt mot kuggen
kommer man ej med nödvändighet att få jämna mått på
axelavstånden i snäckväxlarna. Med de nu använda
mätmetoderna torde detta dock ej ha så stor betydelse.
Skulle man dock på grund av redan utbildad praxis
vilja standardisera delningen i skruvens axelsnitt, måste
skillnaden mellan snäckväxlar och skruvväxlar starkt
framhävas. Lämpligen skulle detta kunna ske genom att
införa ett annat namn för modul, då man avser axelsnittet.
Slutligen är det att hoppas, alt de här anförda
synpunkterna ej skola utgöra- ett hinder för en eventuell
standardisering av snäckväxlar, vilken under alla
omständigheter är väl motiverad.
C G Brodén
Insänt
Standardisering av snäckväxlar
Med anledning av civilingenjör B Jungers referat i
Tekn. T. 1943 M h. 9 tar jag mig friheten att här göra
några påpekanden.
Det har utan tvivel utbildats en praxis att använda
modulen för att ånge skruvarnas mått i snäckväxlar, och
man räknar härvid med ett axelsnitt genom skruven. Men
undersöker man, hur detta ställer sig med hänsyn till de
verktyg, som erfordras för skruvens framställning, finner
man, att saken ej är så lyckligt löst. Så länge
stigningsvinkeln är liten, kan man lämpligen använda
skärverktyg med eggarna liggande i ett axelsnitt genom skruven.
Ett och samma verktyg kan då användas för flera
skruvdimensioner. Blir däremot stigningsvinkeln stor, vilket
framför allt förekommer vid flera ingångar på skruven,
är det lämpligare att använda ett skärstål, vars eggar
ligga i ett plan vinkelrätt mot gängan. Rätteligen skall ett
dylikt svarvstål ej ha raka skär utan krökta, men detta
kan man dock oftast bortse ifrån. Däremot bör ett sådant
stål ges andra fasonvinklar än vad ett stål, avsett att
användas i axelsnittet, skulle ha. Följden blir då den, att
ett nytt fasonstål erfordras för varje olika stigningsvinkel,
även om modulen i axelsnittet är densamma.
Vid fräsning av gängan med enkelfräs bli
förhållandena likadana som med ett skärstål, inställt vinkelrätt
mot kuggen. Dvs. man måste för varje modul anskaffa
lika många fräsar, som det förekommer stigningsvinklar.
Om det fastlägges, att skruven i en snäckväxel skall ha
moduldelning i axelsnittet, kommer snäckhjulet att ha
moduldelning i ett snitt vinkelrätt mot snäckhjulaxeln. Vid
vanliga skruvhjul ligger dock moduldelningen i ett snitt
vinkelrätt mot kuggen. Detta gör alltså, att man för ett
snäckhjul ej kan använda vanliga modulfräsar, vilket är
att betrakta som en olägenhet. Det förekommer nämligen
ej så sällan, att man skaffar sig ett snäckhjul, som ej
har den fulla anslutningen till skruven, med hjälp av en
normal, befintlig modulsnäckfräs.
Skall skruven ha flera ingångar, förekommer det, att
den skäres som ett skruvhjul med en vanlig
modulsnäckfräs. Här får man utan vidare moduldelningen vinkelrätt
mot kuggen. Resultatet skulle då bli, att man för skruvar
med rak profil i axelsnittet skulle räkna moduldelningen
i axelsnittet, medan en skruv med evolventflanker skulle
ha moduldelningen i ett snitt vinkelrätt mot kuggarna.
Med hänsyn till verktygshållningen bör alltså enligt det
sagda en moduldelning vinkelrätt mot skruvens gänga
föredras. Den olägenhet, som ligger i att moduldelningen
ibland finnes i ett axelsnitt eller vinkelrätt mot en axel,
ibland vinkelrätt mot kuggarna, utgör en källa till
ständiga fel. Även ur denna synpunkt är det alltså önskvärt
Föreningar
Mekanik sammanträdde den 14 september 1943 under
ordförandeskap av överdirektör Ryno Lundquist.
I avdelningen inträdde civilingenjörerna S Axelson,
Stockholm, G Bruce, Säffle, O Dahlbeck, Örebro, C I Dalhammar,
Trollhättan, B Kihlgren, Stockholm, K B Kollén, Stockholm,
R Lambert, Trollhättan, E Ljungh, Stockholm, N E Nyström,
Stockholm, E G Sandberg, Morgårdshammar, och T Simmons,
Lidingö. Vidare invaldes ingenjör M Johansson, Stockholm,
och verkstadsdirektör G Mattsson, Nynäshamn.
Kommitterade för behandling av SMS 240 "Axelmuttrar
och låsbrickor huvudsakligen för kullagerinbyggnader"
(professor G Boestad och civilingenjör G Andersson) hade
avgivit ett yttrande, vilket avdelningen beslöt godta som sitt
eget.
Kommitterade för behandling av SMS 241 "Förslag till
standardisering av borrbussningar" (civilingenjör C G
Brodén, överingenjör S Lindström och civilingenjör S Tiberg)
hade avgivit ett yttrande, vilket avdelningen beslöt godta som
sitt eget.
Automobil- och Motortekniska Kommittén hade avgivit ett
yttrande över SMS 244 "Standardisering av
kopplingsanordning mellan dragbil och släpfordon", vilket avdelningen
beslöt godta som sitt eget.
Civilingenjör E Göthkerg, SKF, Göteborg, höll ett föredrag
om "Oljedimma". Problemet att förebygga lagerslitage genom
mikroskopiska föroreningars inverkan har bearbetats av SKF,
som kommit fram till en effektiv metod för skydd av
kullager och rullager. I lagerhuset inledes under tryck s.k.
oljedimma, varmed menas en blandning av luft och finfördelad
olja. övertrycket i lagerhuset omöjliggör en inåt lagret
riktad strömning genom tätningsspalterna. Det är därför
omöjligt för dammpartiklar o.d. att tränga in till lagret. Även
vätskor och gaser kunna på detta sätt hållas borta från
kullagret. Samtidigt som oljedimman är ett smörjmedel tjänstgör
den genom denna metod som ett skyddsmedel.
Mycket goda resultat ha uppnåtts genom oljedimsmörjning
av exempelvis kullager i slipspindlar. Lagrens livslängd har
ökat mångdubbelt och stora besparingar av olja ha gjorts.
Även inom andra områden har dimsmörjningen visat sig
lämplig bl.a. för lager som arbeta vid hög temperatur.
Nästa föredrag hölls av civilingenjör E Bratt, SKF,
Göteborg, om "En ny axelkoppling". Förbindandet av axlar utan
fasta axelflänsar, vilka utgöra ett hinder för anbringandet av
rullager, har länge varit ett problem. Detta har nu på ett
enkelt och effektivt sätt fått sin lösning genom den nya
kopplingen, som består av ett koniskt pressförband, vars
montering och demontering med små krafter är möjliggjort genom
inpressande av olja av mycket högt tryck i pressytan.
Kopplingen är speciellt konstruerad för propelleraxlar i
fartyg och transmissionsaxlar i allmänhet, men metoden kan
väntas få stor användning inom den allmänna
maskinbyggnaden.
Efter föredragen, vilka komma att publiceras i Teknisk
Tidskrift, följde en kort diskussion mellan föredragshållarna
och hrr E Englesson och H Törnebohm.
Efter sammanträdet, som var talrikt besökt, följde den
sedvanliga supén. F L
M 116
16 okt. 1943
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
