Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 22 september 1945 - Riktlinjer för skapande av socialväsendets forskningsorganisation, av Ruben Engren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1026
THiKNISK TIDSKRIFT
Riktlinjer för skapande av socialväsendets
forskningsorganisation, av Hjalmar Cederström. Bilaga 1 till
Kommitténs för Partiellt Arbetsföra betänkanden. Statens
Offentliga Utredningar 1945 nr 26, Stockholm 1945. 296 s.
Inom arbetarskyddsrörelsen vid industriföretag läggs ned
ett betydande arbete på att förhindra olycksfall och i
stället söka skapa trygghet till liv och lem. I skarp kontrast
till detta människovänliga arbete står den förintelse av
människor och material, som är orsakat av det nu delvis
avslutade världskriget. Man kan säga, att samhället ibland
öppnar stora famnen för den enskilde, ibland störtar det
honom i namnlöst elände, och tänker därvid gärna på
Runebergs ord om Kulneff, som kysste och slog ihjäl med
samma varma själ.
Till de positiva yttringarna av denna växelverkan kan
man otvivelaktigt hänföra de tankar, som framläggas i
föreliggande arbete. I detta uppdras riktlinjerna för en
social forskningsorganisation, som genom utredning och
praktiska försök skall klarlägga frågekomplexet omkring
de partiellt arbetsföras försörjningsproblem. Förf. anser
nämligen, att kommittéledamöter, som ha sin fasta
förankring i andra samhällsuppgifter, ej på det sätt, som är
nödvändigt, kunna ägna sig åt utvecklingen på
socialväsendets område. Därför förordar han detta särskilda organ
med fast anställd personal, vilken ostört kan få ägna sig
åt dessa uppgifter. Han påpekar vidare, att ett omfattande
arbete redan utförts, och att mycket viktiga avsnitt av
forsknings- och försöksverksamheten redan stå färdiga.
Södersjukhuset exempelvis har av ingenjör Cederström
och hans medhjälpare konstruerats som vårt lands första
diagnos- och hälsovårdscentral för tresidig hälsa;
kroppslig, själslig och ekonomisk. Men, säger han vidare, det
kan icke fullgöra sin totala funktion med mindre än att
de övriga led av hans plan, som hänga direkt samman
med detta akutsjukhus, även förverkligas. Södersjukhuset
är således avsett att bli ett socialvårdslaboratorium.
I följande avsnitt framhålles nödvändigheten av att skapa
ett nytt samhällselement, "ett produktivt socialväsen", för
de partiellt arbetsföra och överåriga.
Arbetskraften uppdelas nämligen i följande kategorier:
ungdom, fullarbetskraft, partiellt arbetsföra och överåriga.
Alla dessa anses böra ha sysselsättning alltefter vars och
ens förmåga, krafter och vilja. Det torde vara befogat
att här påpeka de ökade risker för olycksfall, som dessa
gruppers inrangerande i produktionen säkerligen medför.
Sedan drar förf. den slutsatsen, att om alla dessa rimliga
anspråk för arbetsmöjlighet bli tillgodosedda, betyder
detta, att arbetslösheten avskaffas och som en följd härav
även fattigdomen, i varje fall i sina svåraste yttringar.
Således skulle lösningen av de partiellt arbetsföras och
överårigas problem utgöra nyckeln till lösningen av
arbetslöshetsproblemet och därmed även till lösningen av
fattigdomens problem. Kan fattigdom och elände avskaffas
enligt detta förslag, skulle det givetvis innebära ett
utomordentligt framsteg inom socialvården, men tanken
förefaller emellertid väl optimistisk. Dessutom kan man ej
underlåta att göra den reflexionen, att fattigdom ej är
förorsakad enbart av arbetslöshet.
Såsom medel att förhindra massarbetslöshet förordas att
öka konsumtionen. Den härför erforderliga nya
marknaden skall skapas genom att socialvårdsklientelet
förvandlas från underkonsumenter till fullkonsumenter. I
samband härmed föreslås prisreglerande åtgärder till förmån
för detta klientel. Dock kan misstänkas, att stora
svårigheter förefinnas för ett rättvist genomförande av detta
uppslag, och vem skall kunna göra den erforderliga
graderingen av klientelet?
Även ungdomens utbildning och vägledande göres till
föremål för en ingående granskning. Försummad anlags- och
arbetsprövning samt bristfällig yrkesutbildning får skulden
för socialvårdsklientelets ytterligare rekrytering. Såsom
motåtgärder föreslås försöksverkstäder, laboratorier och
andra prövningsorgan. Samtidigt skulle då skapas syssel-
sättning för en del partiellt arbetsföra och överåriga,
vilkas livserfarenhet därvid kan tillvaratas. Det torde dock
kunna ifrågasättas, om man genom dylika anläggningar
skall kunna skapa samma bakgrund för det produktiva
livet som vid de i produktionens tjänst arbetande
industriföretagen. Sedan går förf. in på de överårigas problem,
där bostadsfrågan spelar en stor roll. Särskild
byggnadsutredning förordas för att lösa denna fråga och nedbringa
produktionskostnaderna för socialväsendets och
pensionsväsendets byggnader. Man instämmer livligt i
önskvärdheten av en sänkning av byggnadskostnaderna, men frågan bör
ej fastlåsas i alltför långvariga utredningar. Här erfordras
praktiska uppslag och exempel finnas, hur industriföretag
på eget initiativ löst frågan om billiga och bra bostäder.
De sociala förhållandena i vårt land granskas ingående,
och i 13 bilagor med specialundersökningar påvisas olika
missförhållanden. Under detta avsnitt behandlas även de
tuberkulösas och sinnessjukas ställning. Förf. efterlyser
kuratorer med stark förankring i näringslivet. Hälsö-,
sjuk-och eftervårdsväsendet ligger honom givetvis varmt om
hjärtat, och han förordar en omfattande hälsovårdsplan. För
landsbygdens del kräves effektivisering av hithörande frågor.
Min uppfattning är, att den tänkta organisationen får ett
alltför vidlyftigt program och kräver en stab av
medhjälpare som knappast något annat ämbetsverk — för ett
dylikt torde väl i alla fall bli följden — om förslaget
genomföres. Även undervisning och utbildning skola
omläggas för att, som förf. skriver, förmågan att delta i
samhällsutvecklingen skall svara mot tidens krav. Man frågar
sig dock, om ej de allmänna och enskilda institutioner,
som syssla med hithörande frågor äro tillfyllest, ty
utvecklingen på andra områden torde säkerligen medföra
reform även inom detta speciella område. Att landsbygdens
sociala och ekonomiska förhållanden inrangeras bland den
tänkta organisationens arbetsupgifter är nog ganska
självklart. Man instämmer med förf., när han säger, att
jordbrukets lönsamhet måste väsentligt förbättras, varjämte
ökad trivsamhet enligt nutida krav måste skapas på
landsbygden. Bostadsfrågan har ju tidigare berörts i samband
med de överårigas problem, men frågan tas upp även i
hela sin vidd.
Det till den föreslagna forskningsorganisationen hörande
försöksdistriktet har föreslagits omfatta sex församlingar
i Stockholm och sex socknar i Uppsala län. Den bärande
utredningsprincipen skulle vara att genom försök i liten
skala inom detta försöksdistrikt vinna praktisk erfarenhet,
innan reformer av större betydelse genomföras. Detta torde
även vara synnerligen nödvändigt, då det rör sig om så
vittgående sociala reformer.
Till sist förordar förf. att Sverige under hänvisning till
en redan påbörjad forsknings- och försöksverksamhet på
det sociala området, avsedd att främja den internationella
sociala utvecklingen, kunde ställa sig i spetsen för
strävandena att skapa en internationell organisation av
likartade dylika mot ett gemensamt högt mål strävande
arbetskoordinerade organisationer, dvs. en socialunion
enligt här skisserade grunder.
En mångfald specialutredningar, tabeller och diagram,
som i detalj belysa de berörda problemen, fullständiga
detta, all social verksamhet omspännande arbete. Även
om man ej fullt kan dela förf:s tro på att en
forskningsorganisation av här antydd art skall förmå omskapa hela
samhällets ekonomiska och socialal struktur, fylles man
av beundran för hans brinnande intresse och varma
medkänsla för de samhällskategorier, som utredningen berör,
och för den omfattande kunskap och djupa erfarenhet
han besitter. Det är många samhälleliga problem, som
här läggas fram i blixtbelysning, och efter genomläsandet
är man berikad på socialt vetande och stannar i
eftertanke med en önskan, att den eldsjäl, som bor i förf.,
skall förmå entusiasmera många medhjälpare till lösandet
av här berörda problem, även om blott en del skall kunna
genomföras. Ruben Engren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
