Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 29 juni 1946 - Förutsättningar för industriell tillverkning av mätinstrument i Sverige. Diskussion, av Stig Billman, Hilding Törnebohm, Owe Berg, Sven Malmström, Karl A Wessblad, Hans Thorelli, Edy Velander samt S M
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6.34
TEKNISK TIDSKRIFT
täckten, att vi inte har större förutsättningar än några
andra länder, som redan har en sådan industri, men väl att
vi saknar några av de viktigaste förutsättningarna. Jag
bestrider bestämt, att det är verklig sanning att säga, att vi
i vår arbetsstams skicklighet har större förutsättningar än
exempelvis Schweiz.
"We are overdoing the things." Det är ingen tvekan om
den saken.
Jag fick ett brev i dag, där man meddelade, att man
ämnade sätta i gång en ny mätklockindustri. Före kriget
importerade vi mätklockor huvudsakligen lrån Amerika
och Schweiz. Om vi i Sverige hade den erfarenhet som
schweizarna har från sin urindustri, då skulle jag förstå
att ytterligare någon skulle vilja våga sig på ett sådant
försök, ty vi har redan under kriget fått ett par tillverkare
just av mätklockor.
Men vi har ej ens svenska verktygsmaskiner med vilka
vi kan utrusta en sådan industri utan vi måste anskaffa
dem från Schweiz eller Amerika.
Bland förutsättningarna för framgång i en svensk
instrumenttillverkning måste räknas, antingen att vi i något
hänseende är överlägsna i framställningen av de enkla
grundelement som bygger upp instrumentet eller också kan
arbeta enligt en ny idé, uppfinning eller princip. C E
Johanssons måttsatser är ett exempel på det förstnämnda
förhållandet och Abrahamssons rörelseöverföring (i
mikroka-torn) på det sistnämnda. Den Abrahamssonska
uppfinningen är ju egentligen endast en mycket enkel
friktionsfri utväxlingsanordning, som tämligen universellt kan
användas i en hel del visareinstrument. Tyvärr är den hittills
utnyttjad endast för ett fåtal instrumenttyper.
Vad nu speciellt mätklockor beträffar anser jag att vi har
goda möjligheter att konkurrera genom användande av
mikrokatorprincipen men knappast med mer eller mindre
slaviska efterbildningar av de gängse mätklockorna.
Som dr Törnebohm övertygande har visat på utställningen
/< 46 är det mycket få ens av de bästa utländska
inät-klocksfabrikaten som är korrekta, men detta är ju en
klen tröst för oss som sannolikt har än längre väg till
detta mål.
Jag tycker inte det är fel att vi erkänner oss sakna
förutsättningar i vissa avseenden och det kan inte vara någon
mening att vi i det här lilla landet slår oss på konkurrens
där vi saknar förutsättningar både i fråga om marknad,
naturtillgångar och arbetskraft. Enbart vår geniala
finmekaniska standard hjälper ej.
Jag tycker inte heller det är särskilt nedsättande med
tillverkning av enklare laboratorieföremål i litet större
omfattning än som vanligen rekommenderas. Det finns
svenska företagare som har kopierat och förbättrat
främmande original i fråga om både enklare och mera
komplicerade instrument och det tycker jag är ingen skam
när man därmed fyller ett verkligt behov. Man kunde se
flera exempel härpå på utställningen 46 och med denna
korta analys anser jag att ingenjör Berg fått svar på sin
retoriska fråga.
Överingenjör Hans Thorelli: Jag är nog skeptiskt
inställd mot ett centralt organ för Sveriges
instrumentindustri. Vi har hört av civilingenjör Billinan hur svårt det
är att få folk, och att man måste ha specialister på varje
område. Hur skulle vi med vår lilla folkmängd ha råd ur
1’olkhänseende att bygga upp en central organisation, som
skulle kunna vara sakkunnig på alla dessa olikartade och
omfångsrika områden?
Professor Velander: En hel del intressanta synpunkter
har kommit fram i diskussionen. Först skulle jag vilja
stryka under vad civilingenjör Wessblad sade om
tillgången på tekniska begåvningar. Vi har kanske i Sverige
ej större procent sådana än i andra länder, och i varje
fall har vi absolut taget få, eftersom vårt folk är litet.
Det gäller för oss att omsorgsfullt ta vara på det människo-
material som linns, att leta fram begåvningarna. Ett
intressant uppslag i denna riktning är den s.k. talent search,
som i USA bedrivs av Science Service i Washington D.C.
Genom pristävlingar och kurser, i vilka hundratusentals
ungdomar deltar, utväljs så småningom ett par tjog per
år, som får fortsatt utbildning. Det säges, att Westinghouse
satsar 40 000 ?/år för denna metod att säkra högklassig
rekrytering.
En annan värdefull och positiv synpunkt framfördes av
dr Törnebohm, när han framhöll, att man i utbildningen
av mekaniker, konstruktörer och ingenjörer bör sikta även
på finmekanik — miniatyrteknik tror jag han sade. Det
är stor skillnad på dimensionering, bearbetning,
sammanfogning, lagerkonstruktioner etc., då det gäller smådetaljer
i ett instrument, mot vad som är normalt i större maskiner.
Fram för den föreslagna specialkursen i finmekanikl
Frågan om den inre marknadens begränsade storlek var
också på tal. Själv tror jag inte, att en finmekanisk
specialindustri absolut måste ha stor hemmamarknad. Vid
dess utvecklingsarbete räcker det med ett fåtal tekniskt
kunniga kunder. Ofta tar specialindustrin upp idéer och
konstruktioner, som kommit fram inom en
instrument-konsumerande industri. Man har känt behovet av ett
mätinstrument eller en regleringsanordning och skaffat en
hemmagjord lösning, som sedan vandrat över till en
instrumenttillverkare och där blivit fulländad, varefter den
funnit köpare även i utlandet. Civilingenjör Billman talade
om regleringsapparater, som "tillbragt sin barndom" i en
eller annan fabrik i landet och sedan vuxit ut till en
svensk specialitet. Sådan värdefull samverkan mellan
brukare och tillverkare av instrument är viktigare än stor
hemmamarknad. Exempel nämndes också från den
amerikanska oljeindustrins instrumentering. Som ett annat kan
L M Ericssons elmätare tjäna. I den har kundernas — de
svenska kraft- och elverken — tekniska erfarenheter i rikt
mått byggts in under årens lopp.
Det har ju länge varit min förhoppning, att vi i Sverige
så. småningom skall få till stånd ett centralt mättekniskt
institut, sådant som hr Wessblad omnämnde. Ett sådant
skulle kunna hjälpa till att ta vara på goda idéer. Men
jag har främst tänkt mig det som ett centralställe för
upplysningar åt dem, som behöver mätinstrument. Där skulle
finnas tidskrifter och index för specialiserad litteraturtjänst
i mätteknik. Där skulle framför allt finnas
instrument-firmornas kataloger och broschyrer samt fotografier. Där
skulle också finnas ett antal experter för rådgivning, som
i vissa fall kunde resa ut i industrin och direkt studera
uppkommande problem. Det spills för mycket tid på
sökandet efter mätmetodik och på amatörmässiga lösningar,
där metoder kanske för länge sedan fulländats utomlands
— fast vi inte vet det. Men institutet skulle även skaffa
hem nya instrument, så att intresserade kunde få prova
dem på ort och ställe eller rent av låna hem eller hyra
dem. Man klarar inte alltid mättekniska frågor genom att
läsa kataloger, det behövs ofta direkt utprovning innan
den bästa typen kan utväljas.
Ett sådant mättekniskt institut borde även kunna bli en
stödpunkt för svensk instrumentindustri. Men jag tror inte,
att man skall vänta sig att få uppslag till världsberömda
nyheter därifrån. Ingen mikrokator konstrueras i ett
gemensamt forskningsinstitut, utan sådant får varje
företagare arbeta fram själv. Det analoga Branch Research
Institute i England sysslar, efter vad man sagt mig, främst
med sådana detaljer som är gemensamma för alla
instru-menttillverkare och som därför bör studeras gemensamt
för att undvika dubbelarbete: lager, olja, damm- och fukt
täta höljen, materialfrågor, såsom isolering, magneter,
fjädrar, motståndstråd etc. Sådant vinner forskaren ingen
större gloire på, men resultaten är högst matnyttiga för
varje tillverkare i branschen, hur originella konstruktioner
han än sedan använder dem i.
Det skulle som sagt vara naturligt att låta ett sådant
centralinstitut sköta om litteraturtjänsten inom mättek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
