457x16'Va 482x38'Va VINDFLÖJEL AV TJOCK SAKVANISERAD PLÅT ningarna överpenslas med samma iso- lerlack som ankarets dito, och monteras sedan på sina respektive platser. Här- vid måste man noga iakttaga riktnin- gen på lindningarna innan samman- koppling sker. Fig. 9 visar de fyra lindningarnas riktning, som <absolut måste iakttagas. Kopplingarna utföras på exakt samma sätt som vid original- lindningen. Det är därför mest fördel- aktigt, om alla data av värde antecknas och ritas upp före arbetets början. När generatorn hopmonterats, kan man ansluta densamma till en 6-volts ackumulator för att utröna rotations- riktningen. Sett framifrån — d. v. s. från axeländan — skall axeln rotera medsols, alltså åt höger. Roterar den däremot motsols åt vänster, skiftar man - om de två anslutningsledningarna till fältmagneterna. Generatorns stativ. Den nu färdigställda generatorn måste monteras på ett stativ och förses med en del andra utrustningsdetaljer för att 26 TEKNIK för ALLA kunna börja tjäna sin uppgift som vind- driven generator — ett elverk i minia- tyr. Problemet kan lösas på många olika sätt, det ena bättre än det andra, och därför rekommenderas, att varje konstruktör själv försöker konstruera generatorstativet — eventuellt med led- ning av redan förefintliga konstruk- tioner. I TfA n:r 19, den 5 juli 1940, beskri- ves sålunda en fabrikstillverkad vind- generator som i praktiken visat sig be- sitta mycket goda egenskaper. I det följande presenteras en stativ- konstruktion, som har en hel del för- delar — bl. a. att den kan tillverkas av delvis lätt åtkomliga begagnade bil- delar. Beskrivningen avser emellertid icke att vara någon arbetsbeskrivning i ordets egentliga bemärkelse, utan kan konstruktionen i varje särskilt fall ändras och förbättras enligt önskan. Aggregatet monteras vid ett 1” järn- rör av c:a 50 cm längd. Armarna, vid vilka generatorn och vindflöjlarna mon- terats, äro gjorda av utrangerade vev- stakar, tillhörande en Ford ”T” motor. De mindre lagren sågas av, men de större rymmas upp med en fil så att de passa kring röret. Den egentliga flöjelkonstruktionen framgår av fig. 14, och vid vinkeljärnens främre ändar fastskruvas två av vevstakarna så att det hela passar på centrumröret och kan vridas runt i förhållande till detta. Fig. 13 visar konstruktionen, och det nedre vevstakslagret torde observeras, som har till uppgift att bära upp de övriga de- larna. Generatorn fästes likaså rörligt medelst två vevstakar vid centrumröret. Vevstakarna anbringas — se fig. 13. — mellan de två vindflöjellagren och för- bindas sinsemellan av två bandjärns- stycken, som även samtidigt tjäna som mellanlägg mellan lagerhalvorna. De utskjutande mellanläggstyckena tjäna vidare som stopp, så att generatorn en- dast är vridbar åt vänster, framifrån sett. Fig. 15 visar generatorfastsättnings- klotsarna i detalj. Dessa kunna göras av hårt trä eller metall efter behag, men de måste skruvas fast ordentligt vid hållarna — vevstakarna. «Generatorn hålles i sin tur fast av två spännband, som kunna göras av 3 mm tjock mäs- sing — se fig. 13. Propellern, som sättes fast vid gene- ratoraxeln medelst en fläns och så nära som möjligt generatorn, göres av trä och skall vara 6 fot ((c:a 183 cm) lång. Den kan göras av kvistren gran, och man bör gärna kontrollera viktfördel- AND VW ENSE