sättet. Antydde att Mina skulle få lov att betala fullt porto; Damon ansåg att hon borde rekommenderas. Detta påmin- ner mig om att jag för någon dag sedan läste om en man, som sökte plats som vaktmästare på indragningsstat. Fotografiet av Daisy's syster står på kaminkransen. Det visar en mycket vac- ker flicka. Varenda fluga, som har för- sökt sätta sig på det har halkat och fallit. Tänker lägga en bit krita bredvid det, så att flugorna kan krita sina fötter. Detta kommer att tillåta insektsarten ifråga att tryggt beskåda bilden av hur dess representanter komma att se ut ef- ter årtusenden av utveckling. Damerna gingo och lade sig. Detta dämpade vår pratsamhet och så gingo vi också till sängs. + Woodside Villa, den 17 juli 1885. Sov så gott att inte ens Mina störde mig. Eftersom till och med en Rafael skulle bli yr i huvudet om han i dröm- men försökte föreställa sig en varelse jämförlig med Flickan från Chatauqua, måste jag ha sovit mycket djupt. Som vanligt var jag den siste som steg upp — det kan jag tacka dövheten för. Fann alla leende och glada. Patrick for till staden för att skaffa biljetter till Pollys opera. + Sommarens hetaste dag. Helvetet måste ha sprungit läck. Klockan två foro vi ut i slupen. Jag tjänstgjorde som metrevsmästare, satte på bete och försåg alla med sådant. Dante utelämnade en av pinorna i un- derjorden. Jag kan föreställa mig en dödlig, som är dömd att i all evighet reda ut hoptrasslade metrevar. + Steg i land vid kajen kl. 4.30. Gick upp till villan och började läsa Lavatar's (sic!) bok om fysionomisk filosofi. Dot såg en bläckfisk och påkallade ivrigt vår uppmärksamhet för detta genomskinliga skämtdjur. Barge infann sig för att föra oss till teatern vid Winthrop och järn- vägen. Vi anlände till teatern en smula för tidigt, gick därför till ett konditori och svalkade oss. Gingo sedan till teatern, där vi tyckte det var mycket varmt. Kompositören Solomon (Lillian Russels make) steg upp från féernas källare och släppte lös en skämtam uvertyr över de få dödliga i salongen. Sedan gick ridån upp och visade det sedvanliga antalet flickor i trikåer. Ridån till feernas land släppte in litet mera värme, när den gick upp. Det hör- des ett brusande ljud och Damon sade att de släppte på ångan. Feerna torkade sig i pannan, svetten droppade ned på scenen från de målade keruberna på por- talen. Sedan kören gjort en mängd militära övningar visade sig miss Lillian Russell. (få ; EN Edison är svårt törälskad. Han drömmer natt och dag om ”flickan från Chatauqua” N SJ Vacker kvinna, ljuv röst. Bar en päls- fodrad kappa, som jag tyckte var lika lämplig i detta väder som om man kläd- de eldarna på ångarna i Röda havet i överrockar av sälskinn. Lade märke till ett eller två originella tonfall, men på det hela taget verkade musiken att vara ”improvastarationes” på säckpipa. Hörde ingenting av vad som sades, utom en gång, då jag tyckte jag hörde en av skå- despelarna säga att hans mor hade sjun- git i den kinesiska baletten. Vi hade våra platser i flintskallarnas avdelning. Efter teatern gick vi till färjan. Sågo en klart upplyst ångare fara förbi. Mrs. G. frågade om det fanns någonting vack- rare än en upplyst ångare på sjön om natten. Någon föreslog två ångare. Såg miss Russell med sin man, mr. Solomon, stiga på tåget. De bo, tror jag, vid havet alldeles nära oss. Hem — sängen — sömn. Woodside, den 18 juli 1883. Rummet kändes mycket kvavt senaste natt. Det enda lakan jag hade på mig kändes som om det varit en tum tjockt. Myggnäten i fönstren tycktes avvisa minsta lilla fläkt, som kunde ha velat tränga in och få sitt lystmäte på svett. Kastade mig av och an som ett skepp i en orkan. Om detta väder fortsätter kommer jag att nöta hål i sängkläderna. Steg tidigt upp. Vädret hädiskt hett. Gick ut i solskenet, kom tillbaka drypan- de av svett. Försökte placera mig i paraplystället för att rinna av. (Forts. i nästa n:r.) ”Trollkarlen i Menlo Park” brukade sova i sitt laboratorium när han höll på med någon uppfinning. Dagboken skrevs delvis här. TEKNIK för ALLA 11