inta Centralen för en sta- Detta var uppgifterna. de nu lösta? tions signal- och säkerhetsanläggning-: ar är det s. k. ställverket. Det före- kommer 1 många olika typer, vilka dock kunna uppdelas i två stora grup- per: mekaniska och elektriska. De mekaniska äro äldst, och de flesta av dem karakteriseras av den tornliknan- de byggnad, i vars övre del de äro pla- cerade. Utsikten över bangården blev naturligtvis god från dem, men hur mycket arbete och spring och onödig personaluppsättning fordrade de ej, särskilt vid mindre stationer. Vår tids rationalisering har också med- fört deras utbytande mot lätt åtkom- liga ställbockar på plattformen. På så sätt kan en man, d. v. s. tågklare- raren, såväl sköta ställverket som be- tjäna allmänheten och expediera tå- get. Den vane resenären känner sä- kert igen ställverket: den en och en halv meter höga bocken med röda, gröna och blå vevar i en lång rad och försedd med mystiska skyltar med ir2 och Sp. II os s. v. I den appara- ten löper alla trådar, eller i detta fall linor utifrån bangårdens växlar och signaler samman. Med somliga ve- var läggas växlar om, med andra lå- sas, ”förreglas”, de, och med en tréd- je grupp slutligen ställas signalerna om. Dessutom finnas olika låsanord- ningar, bl. a. så, att tågklareraren med sin nyckel har möjlighet att utöva kontroll över vilka signaler som ges. Det elektriska systemets smidighet. Det elektriska ställverket inryms inomhus och syns alltså ej så mycket utåt. Där löpa verkligen trådarna samman 1 bokstavlig mening, efter- som så gott som alla manövrer utföras på elektrisk väg. Där möjlighet att erhålla ström finnes — och det går ju bra vid alla elektrifierade linjer — är elställverket avgjort att föredraga. Dels är det lättare att betjäna ur ren ansträngningssynpunkt, dels äro ju elektriska kablar och ledningar lättare att anpassa smidigt efter de skiftande behoven än stållinor, dels 'och framför allt — kan från varje ställ- verksenhet ett mycket större område kontrolleras än vid det mekaniska sy- stemet. En bangård som tidigare va- rit utrustad med tre ställverk har så t. ex. efter ombyggnad kunnat klaras med blott ett elektriskt ställverk. Alla växlar, som behövas för att ställa tågvägar, göras centralt omställ- bara från ställverket, vare sig nu det- ta sker medelst en elektrisk motor vid växeln, som får ström över en kontak- tor i ställverket, eller medelst linor vid det mekaniska systemet. Särskilt vid mindre stationer med enmansbeman- ning är denna anordning av stor vikt för att möjliggöra snabb expedition av möteståg. Utan centralomlägg- ning skulle ju tågklareraren vara tvungen att springa från den ena än- dan av bangården till den andra för att lägga om växlar med ty åtföljande dröjsmål. Men man måste ju ha kon- troll över att växeln verkligen blivit lagd i rätt läge, invänder någon. Kan inte fel uppstå, som inte märks i ställverket? Nej, kan man lugnt sva- ra. Signalen ”klart” kan nämligen inte ges blott och bart för att växel- ställarna eller hävarmarna lagts i rät- ta lägen. Dessförinnan måste en manöver företagas, som kallas förreg- ling. Den innebär, att samtliga växlar i en tågväg fastlåsas i sina lä- gen, så att de ej kunna rubbas, innan jer ät ER utlöst förreglingen blivit genom att tåget passerat och stannat vid plättformen, respektive kommit ut på linjen, eller genom att tågklarera- ren öppnat det s. k. tågvägslåset eller, i vissa fall, frigivit den s. k. blocke- antingen ringen. Den sistnämnda kan enk- last sägas vara ett tågvägslås, placerat skilt från ställverket, t. ex. på tågkla- rerarens expedition. Skulle någon växel ligga fel eller någon tunga ej sluta tätt, går förreglingen ej att full- följa, och ställverksvakten blir alltså varskodd om att något fel föreligger. Dessutom fordras för att kunna för- regla en tågväg att sidospårens spår- spärrar befinna sig i stoppande läge; och att tågspåret är fritt från vag- nar. Denna senare detalj är ordnad så, att alla tågspår äro uppdelade i sektioner, s. k. spårledningar, som äro elektriskt isolerade från varandra. Kommer en vagn in på en sektion, kortslutes denna, ett relä i ställverket löser ut och det blir omöjligt att för- regla. På en spårplan i stor skala, placerad ovanför ställverket, kan tåg- klareraren eller vakten genom olik- i | é + | 3 I Å Zz ; i S I i i | / få oh HN $ $ Infartssignal i kombination med dvärgsignal; t. h. utfartssignal. TEKNIK för ALLA 5