skaffa upp den igen. Nej, min käre He- gemiller, det måste gå till på annat sätt. Låt oss tänka över saken i lugn och ro. I en timmes tid satt dr Thiessen och diskuterade saken med sina båda assi- stenter. Man gjorde upp planer, endast för att förkasta dem igen. Äntligen trod- de man sig dock ha fått tag i den rätta. CThefingenjör Grabbe måste tillkallas, emedan det de tänkte företaga sig ford- rade tillgång på apparater och inrätt- ningar, som måste tillverkas i andra avdelningar av fabriken. Det tog flera dagar innan allt var färdigt, och först därefter kunde de sätta planen i verk- ställighet. K ring stället, där kulan satt, anbring- ades över kupolspringan ett nät av tum- tjock stålwire med täta maskor som hade en tjock ståltross i vardera hörnet. Des- sa trossar ledde till fyra kraftiga mo- torvinschar, som voro orubbligt förank- rade vid betöngblock. — På så sätt skola vi säkert rå på den, menade dr Thiessen förhoppnings- fullt. — Ja, det är också absolut nödvän- digt poängterade Grabbe. — Ett sådant stycke får inte undslippa oss för andra gången. Det första har redan ställt till nog rabalder i världen. Om amerikanar- na få reda på, hur det hänger ihop, skulle vår fabrik till slut kanske få be- tala en hel massa tak och skorstenar. — Thiessen slog på motorerna, och långsamt skilde sig de båda kupolhal- vorna tum för tum. Fyra par ögon titta- de spänt mot kupolen. Det hördes en- dast ett sakta mullrande när de väldiga stålmassorna rörde sig, i vilket plötsligt blandade sig ett skrapande ljud, liksom när metall glider mot metall. Plötsligen spände nätet ut sig uppåt och ryckte i trossarna. Fångad i mas- korna darrade en glänsande metallkula, hindrad i sin flykt ut i det okända. Chef- ingenjör Grabbe och dr Thiessen skyn- dade fram till de fyra dynamometrarna till vilka trossarna voro inkopplade, för att se vad de visade. Varje tross var be- lastad med ettusen kilos last. Så stor var den kraft med vilken den strålande ku- lan strävade mot höjden. — På så sätt kan vi säkert rå på den, menade Thiessen. — Ja, det är ju alldeles nödvändigt, påpekade Grabbe, en sådan skärva får inte undkomma oss en gång till. Den första har redan ställt till nog elände. Om folk i USA visste rätta förhållan- det, skulle det sluta med att vi fick be- tala alla möjliga skorstenar och tak. Thiessen satte motorerna i gång och långsamt, mycket långsamt, började ku- polhalvorna skilja sig. Fyra ögon titta- de' spänt på kupolen. Det enda som hör- des var ett svagt mullrände, när de väl- diga' stålmassorna rörde sig, plötsligt avbrutet av ett hårt ljud, som när me- tall skrapar mot metall. I nästa sekund. spände nätet ut sig uppåt och ryckte i trossarna. Darran- de efter det häftiga anslaget hängde där 'en glänsande metallkula, 'som fångats i maskorna. Både Grabbe och Thiessen sprungo till de vid trossarna fastgjorda dynamometrarna, för att se hur mycket. de visade. Så stor var den kraft den strålande kulan utövade, att varje tross var belastad med ettusen kilo. Att endast med handkraft få ned den i laboratoriet var dömt att misslyckas. Andra och kraftigare medel måste till- gripas. Snabbt fattade Grabbe och Thiessen beslut. Chefingenjören gav. genast or- der per telefon. Han behövde inte vän- ta länge. Snart hördes buller och över verkets gård kom rullande en stor spe- cialvagn med tjugo par hjul. På denna brukade - man transportera de över hundra ton tunga högtrycksbehållarna. — Den där lilla vagnen kan fågeln inte flyga iväg med, sade Grabbe när jättefordonet stannade bredvid kupolen. H jälptrossar hakades i nätet och gjordes fast i vagnens chassi. Medelst grova kättingar halades så nätet med sitt innehåll ner från kupolen och de nu slaka stålwirarna kunde lösgöras. Detta arbete tog gott och väl en timme, men sedan satte vagnen sig i rörelse, rullade över gården och vidare in i hal- len, där laboratoriet var beläget. — Så långt gick det ju bra, mum- lade dr Thiessen med en lättnadens suck. — Jag är rädd, min käre Thiessen, att vi ha det värsta kvar, sade Grabbe. — Så snart vi lossar nätet, kommer bi- ten att fara iväg här också. Taket där, sade han och pekade uppåt, kan nog inte stoppa den. ; — Vi måste borra ett hål i kulan, medan vi ha den i nätet, föreslog dr Stiegel, och göra hålet så stort, att vi kunna sticka en solid tvåtums stålbult genom den. Då skulle man väl kunna hålla den fast. — En underbar idé, min bäste herre! sade Grabbe och måste skratta trots sina bekymmer. — Idén är sannerligen inte så dum, men säg mig, hur skall ni kunna borra, när ni inte kan sätta fast stycket i en borrmaskin? — Jag har en annan idé, sade He- gemäller, man behöver ju bara vända kulan ett halvt varv, då verkar rekyl- kraften inte längre uppåt utan nedåt. för anskaffning av övrig ma- JÄRNVÄGS- MODELL- BYGGARE ! Då det visat sig vara för- knippat med mycket stora svårigheter att inom landet uppbringa skalenlig materiel har TfA beslutat hjälpa sinå läsare med materiel-anskaff- ningar. MM Med en leveranstid av 3 vec- kor kan TfA:s expedition t. v. leverera Skalenlig 0-räls i längder om I meter samt Syllar för 0-räls. MM Priserna meddelas i nästa n:r och komma att bli de lägsta : möjliga. . Förutsättningarna teriel skola undersökas. Orderna expedieras i den tur de inkomma. TEKNIK för ALLA box 3137, Stockholm 3. "TEKNIK för ALLA 21