Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur blir jag segelflygare? av Harald Martin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SS SS SNS
utför han med sitt se
vanlig glidflygning, varvid planet
lyftes uppåt av vinden mera än det
därvid sjunker nedåt. Den stora
konsten inom segelflygningen är
alltid att finna dessa uppvindsom-
råden och sedan utnyttja dem. Det-
ta kallas även för ”hang”-segling.
Ett ”hang” kan vara en kulle, ås
eller ett lämpligt format berg, som
ger en jämn uppvind, helst i så
många vindriktningar som möjligt.
Cumulus — eller stackmoln, som
äro så vanliga på sommaren under
soligt väder, äro utmärkta hang, ty
under varje sådant moln kan se-
gelflygaren vara säker på att finna
rätt kraftig uppvind. Efter de om-
ständigheter, som orsaka dessa s.
k. upp- eller stigvindar, indelar
man dem i två huvudgrupper näm-
ligen terränguppvindar och ter-
miska uppvindar.
Till att börja med utnyttjade
man endast de förstnämnda för se-
gelflygning; och det dröjde många
år innan man kom underfund med
och lyckades behärska de senare.
6 TEKNIK för ALLA
gelflygplan en
é 2 få , Ad
Vinschstart användes för flygare med A-certifikat. Som
spel duger en gammal utrangerad bil mycket bra.
Katapultstart sker medelst ett gummirep
och många starka armar.
Numera har man kommit så långt,
att för mera avancerad segelflyg-
ning knappast någonting annat än
termiska uppvindar komma ifråga.
Vad beträffar terränguppvinden,
så är ett bergs eller annat hinders
användbarhet för segelflygning be-
roende av hur kraftig uppvind det
kan framtvinga och hur utbrett
uppvindsområdet är. Att angiva be-
stämda lagar är i detta fall omöj-
ligt, men några allmänna regler
kan man uppställa. Sålunda skall
terrängen framför berget vara fri,
så att vinden kan nå fram till dess
fot med oförminskad styrka. Ber-
get skall vidare vända en bred
front emot vinden, annars viker
luften ut åt sidorna i stället för
att tvingas uppåt. Som regel kan
man säga, att ju lägre hindret är
desto längre bör dess utsträckning
vinkelrätt emot vindriktningen va-
ra. Orsaken härtill är huvudsakli-
gen att man i det låga och smala
fed a ok
uppvindsområde, som bildas, i
möjligaste mån måste undvika
kurvor med maskinen efter som
dessa alltid innebära höjdförlust.
nder segelflygningens första år
1 man som nämnts uteslutan-
de hänvisad till terränguppvindar-
na. Härigenom blev man för spor-
tens utövning bunden ej enbart till
vissa orter, där terrängen var an-
vändbar, utan dessutom var man
beroende av att vinden blåste från
rätt håll. Sedan man utvecklat ma-
skinerna och förarnas teknik så
långt, att uppvindarna kunde ut-
nyttjas för fullt, blev det slutligen
endast en fråga om uthållighet hos
vind och förare om tidrekordet
skulle kunna förbättras. Denna art
av segelflygning hade dessutom bli-
vit så pass enkel, att den ej längre
kunde fånga intresset hos de mera
framåtsträvande flygarna. Visser-
ligen kunde förbättringen av di-
Stansrekordet bjuda uppgifter av
stort flygsportsligt intresse, men de
(Forts. sid. 27.)
era
I det enklare glidplanet får eleven på marken förhållnings-
order från instruktören före den första flygningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
