Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SR erövrar rymden, av Hans Dominik - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gammal bok. Han gick ut på en gren och
tog en överblick av situationen.
Raketen hade fastnat mellan fyra
grova grenar i trädkronan och satt så
säkert fastklämd, att en storm knappt
hade kunnat slita den lös. Han befann
sig så högt över marken, att han inte
kunde se den.
Han fattade ett snabbt beslut, stäng-
de dörren och började att klättra ned.
Men grenarna togo snart slut och då
märkte han att han hade åtminstone tio
meter ned till marken. Trädstammen
var så tjock, att han inte kunde hålla
armarna om den, Vad skulle han nu
göra? Skulle han återvända till raketen
och stiga upp på nytt för att försöka
landa på ett bättre ställe? Han ryste vid
tanken på att anförtro sitt liv åt rake-
ten en gång till. Inte heller kunde han
sitta och vänta tills folk kom och hjälpte
honom. Hur skulle han kunna förklara
sig? Med skam skulle han bli tvungen
att ge sig iväg från verket. Han måste
hitta på en annan utväg.
Han kom att tänka på hur infödingar-
na i Libyen buro sig åt att klättra upp
i de höga, glatta dadelpalmerna. Två rep
behövdes härtill och sittande i trädkro-
nan klädde Villari av sig samt rev sön-
der sina underkläder och snodde ihop
remsorna till rep. Detta slog han runt
trädstammen och hållande ändarna i
händerna lyckades han hasa sig ned på
marken.
När han lugnat sig efter ansträng-
ningen, var hans enda önskan att kom-
ma bort från platsen. Månen hade nu
gått ned, och i det tilltagande mörkret
begav sig italienarn på väg hem. När
han efter lång vandring åter lyckligt
och väl stod utanför sin dörr, var kloc-
kan redan två på morgonen. Hans före-
tag hade tagit längre tid än han hade
beräknat.
Han låg vaken länge och undrade vil-
ka följder hans tilltag kunde få. Natur-
ligtvis skulle man sakna raketen och
utan tvivel leta efter den, men den var
inte lätt att hitta, där den satt gömd i
det täta lövverket av ett högt träd. När
lövet föll om hösten skulle man kanske
få syn på den. Förgäves skulle man bry
sin hjärna över hur den kommit hit och
på honom skulle väl knappast någon
misstanke falla.
la kände sig lugnad och slöt ögonen
för att slumra in, men blev plötsligt
klarvaken igen, när han kom att tänka
på att han lämnat kvar de hopsnodda
underkläderna, vilka voro märkta C. V.
Här hade han begått ett fel, som kunde
bli ödesdigert. Det var nu emellertid för
mörkt att återfinna platsen och därför
beslöt han att uppskjuta saken ett par
dagar.
Få
Roarsens försvinnande förorsakade
givetvis stor uppståndelsei Gorla. All-
deles utom sig störtade Hegemiöller in i
Grabbes rum och ropade:
— Raketen är borta!
— Det är väl aldrig möjligt?
— Den är borta... försvunnen... nå-
gon har stulit den!
Endast med möda kunde Grabbe lugna
honom så mycket, att han kunde lämna
en sammanhängande berättelse över sin
upptäckt. Därpå följdes de åt till upp-
ställningsplatsen.
— Det är ju alldeles omöjligt, uppre-
pade Grabbe sin åsikt. Raketen vägde ju
nästan ett ton. Hur har någon kunnat
flytta på den?
Hans ord gjorde endast Hegemiller
upphetsad på nytt. — Tjuven har flugit
iväg med den! utbröt han. — Jag är fär-
dig att slå mig själv i ansiktet för att
jag var så oförsiktig och lät dörrnyckeln
sESitla nl.
— Vilken dörr? frågade Grabbe.
— Dörren till försökskammaren. Den
som stal den behövde bara kliva på och
vrida på en spak, så flög raketen iväg.
Medan Hegemäiller blev lugnare ge-
nom att få ge sina känslor luft, blev
chefingenjören i stället upprörd, när
han tänkte på att en obekant person ha-
de flugit iväg med raketen. Det var nå-
got som professor Liidinghausen genast
måste underrättas om. På uppställnings-
platsen hade tjuven inte lämnat några
spår efter sig, och endast svaga märken
i den tämligen hårda marken visade var
den hade stått. Även Lidinghausen blev
allvarlig, när han hade hört Grabbes
berättelse. På länge hade man inte va-
rit utsatt för spioneri inom Gorlaverkan,
men det här såg nästan ut som sådant.
— Det är inget tvivel, började Liding-
hausen, att det finns en eller flera per-
soner inom verket, som intresserar sig
för saker som inte angår dem.
— Det behöver inte vara mer än en,
och han har för länge sen flugit iväg
med min raket.
Uppfinnarekontoret
Med statsunderstöd inrättat av Sven-
ska Uppfinnareföreningen, Valhallavä-
gen 160, 3 tr., Stockholm. Tel. 62 2256.
— Om han inte brutit nacken av sig,
inföll Grabbe. Jag anser, att det är ett
oerhört vågspel att göra någon längre
flygning med den där oprövade maski-
nen.
— Jag litar inte på utlänningarna,
avbröt Hegemiäller. — Det finns åtskil-
liga utlänningar i verket, och vem vet
om det inte kan vara en av dem?
— Sakta i backarna, doktorn! Vi får
inte ha några ogrundade misstankar, av-
bröt Lädinghausen. — På det sättet
kommer vi ingenstans. Vi måste gå lo-
giskt och systematiskt till väga. Till att
börja med tar jag för givet, att det med
vår skarpa kontroll inte skulle ha varit
möjligt för någon utomstående att smy-
ga sig in i verket. Vad följer därav mi-
na herrar? :
— Att gärningsmannen måste höra
till sällskapet, svarade Grabbe på frå-
gan.
— Alldeles riktigt, herr Grabbe. Så-
ledes måste vi taga reda på, vilken som
är frånvarande i dag utan giltigt skäl.
Varken Grabbe eller Hegemäller kun-
de göra någon invändning mot detta re-
sonemang, varför Liidinghausen gick
och telefonerade till olika ställen inom
verket.
Sedan han slutat det sista samtalet,
sade han: — Finns ingen grund för
misstankarna, ty alla, som arbetade i
går, äro på sina platser i dag också.
Därav kan man bara draga en slutsats
. nå, mina herrar, vad är det för en
slutsats? ;
Han väntade förgäves på svar och
fortsatte därför: — Om gärningsman-
nen kom i rätt tid till verket i morse,
så kan han inte ha flugit långt. Följ-
aktligen måste er raket, dr Hegemiller,
finnas någonstans i Gorlas närmaste
omgivningar.
— Ja, men var, herr professor? frå-
gade Hegemäller.
— Ja, det är just frågan, svarade pro-
Telefon 233705 (växel).
STHLMS TEKNISKA INSTITUT
DAG- & AFTONSKOLoRr. CENTRUM KUNGSGATAN 32.
Sveriges största enskilda tekniska läroanstalt.
Inspektion: Prof. B. Afzelius, Överinsp. G. Moberg, Major E. Råberg (f. elevkå-
ren), Ingenjörs- & verkm.-ex. Vägmästarekurs. Elektr. installatörskurs. Stipen-
dier. Nya kurser börja 20 aug. Anmäl i tid. Prosp.
på begäran. Exp. 10—19.
E. WALTER HOLMSTEDT, Civ.-ing. Rektor.
TEKNIK för ALLA 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
