drar ett dussin andra människor med sig i fördärvet. — Offer måste alltid göras, ansåg Grabbe. — Ja, men inga onödiga! motsade honom dr Thiessen, man måste gå fram sctta men säkert. UVvetta samtal ägde rum i den stora monteringshallen på Thiessens avdel- ring. Grabbes blickar vilade på delar- na till en jättelik strålturbin, som man höll på att bygga. — Ni predikar om, att man skall gå varligt fram, bästa kollega, men själv lever ni inte efter denna regel. Ni har knappt fått den första turbinen på trettiotusen hästkrafter färdig förrän ni börjar bygga en på femtiotusen. Man kan sannerligen inte kalla det för nå- gon långsam utveckling. — Sakta men säkert, sade jag, för- svarade sig Thiessen. — Säkerheten är det viktigaste. Ruggero har råkat ut för ett axelbrott, men hur är det möj- ligt? Hur kan sådant hända en sam- vetsgrann ingenjör? Grabbe ryckte på axlarna. — Som ni ser, så hände det i alla fall. — Det kom sig av, att man beräk- nat axeln fel... eller emedan man an- vänt olämpligt material, avbröt honom Thiessen. — På mina turbiner har in- get axelbrott inträffat, och säkerligen inte även om vi bygga maskiner på hundratusentals hästkrafter. Grabbe hade egentligen haft för av- sikt att uppsöka dr Hegemäller, men motsägelserna föranledde honom att ar- gumentera och därunder gick en timme, som kom dr Hegemiäller väl till pass. Sedan det italienska nödropet hade ingått, hade han icke vikit från tele- grafapparaten. Med spänning invän- tade han ytterligare underrättelser, en- dast då och då intelefonerande anvis- ringar till monteringshallen. På hans anmedan kom övermontören Berger till henom för att få order. — Ja, Berger, italienarna har det gått la för, sade han i förbigående. — Har man fått ytterligare under- rättelser från dem? frågade montören. — Nej, de har inte givit fler livstec- ken från sig. Deras skepp har stött ige- nom :Heavyside-skiktet och driver nu redlöst omkring i rymden. — Det finns inga gränser i etern, doktorn, sade montören och krafsade sig bakom örat, det är tur att vi inte råkat ut för det! — Prata inte smörja! Våra axlar går inte av! fräste Hegemiller till och vände ånyo sin uppmärksamhet till tele- grafapparaten, som åter började knac- ka. Signalerna kommo från det italien- ska strålskeppet, som nu befann sig nedanför Heavyside-skiktet och åter fått förbindelse med jorden. Hegemiller hörde Villaris nödrop och förstod att Ruggeros och hans passagerares öde var beseglat om inte ett under skedde i sista minuten. Han erfor vidare, att italie- narna just passerade Kaspiska havet på fyrtionde breddgraden på åttio kilome- ran, att temperaturen i kommandorum- met redan stigit till 25 grader. Då beslöt han ögonblickligen att handla på eget ansvar. Drivytorna på Rugge- ros maskin voro blockerade, och endast utifrån och med mekaniska medel kunde man hjälpa skeppet i dess farliga läge. Hans eget skepp stod startklart, och med det kunde han genast ila till hjälp ... Men skulle hans överordnade ge sitt bi- fall? Skulle de inte hitta på hundra in- vändningar och kanske hindra honom från att ge sig iväg? Den som gör många frågor, får mån- ga svar, tänkte Hegemiäller, under det att han redan var på väg till monte- ringshallen. Där sammankallade han sitt folk och utdelade order, som kom mången att skaka på huvudet. Vad skul- le det tjäna till att åter sätta fast de grova ståltrossarna, i vilka maskinen hängt under arbetet? Vad menades med att man gjorde ändarna till stora öglor? Verkstadspersonalen förundrade sig över detta, men var van att strikt ut- föra Hegemällers anordningar och gjor- de det även nu. Dessa förberedelser togo knappt en kvart i anspråk och sedan steg det tyska strålskeppet till väders. Tio minuter senare knackade det på Hegemällers dörr och Grabbe steg in. Han fann rummet tomt. I tron att He- gemiller var i monteringshallen, gick han dit. Han kände knäna vika sig un- der honom och måste sätta sig i en stol när han fick höra vad som hänt. Hege- HÄSSLEHOLMS TEKNISKA SKOLA KOMMUNAL LÄROANSTALT UNDER STATENS INSPEKTION Nya kurser börja den 1 okt. Statsstipendier upp till 45 kr. pr mån. Fackavdelnin- gar för maskinteknik (inkl. motorteknik), elektroteknik, husbyggnadskonst samt väg- & vattenbyggnad med kurser om 2, 3 och 5 terminer. Vägmästarekurs (40 veckor). Värme- och sanitetsteknisk kurs (714 mån.). Yrkeskurs för el. installa- Platsförmedling. törer (B-kurs) börjar 19 jan. Nya lokaler med mod. laborat. Progr. gratis, då denna tidn. nämnes. Små levnadskostnader. 20 TEKNIK för ALLA miller hade inte bara givit sig iväg utan att fråga om lov, utan hade även tagit sex av de bästa arbetarna med sig. Så småningom fick Grabbe höra vilka egen- domliga anordningar Hegemiller vidta- git före starten, om de grova trossar han medförde utombords och begrep nu att den egensinnige doktorn omigen stör- tat sig i något dumdristigt äventyr. lltefter som tiden gick blevo Rug- Asetos passagerare alltmer upprörda. De hade för länge sedan märkt, att allt inte var som det skulle, och japanens oförmodade uppträdande var inte ägnat att lugna dem. Paniken var inte långt borta, när Villari visade sig i passage- rarrummet och meddelade att det japan- ska skeppet kom med hjälp. Nyfiket frågades från många håll, vad som egentligen hade hänt, men Viliari t.lade försiktigt nog bara om en skada på styranordningen och att Hidetawa redan gerom en skicklig manöver lyc- kats avhjälpa felet. Genom hans ord återvände den allmänna tillförsikten och med sydlänsk livlighet mottogs det gla- da budskapet, varför den tryckta stäm- ningen snart slog om till en rakt mot- satt. Man började anse att fallet var riktigt intressant, och många av press- männen började åter att skriva på sina reseskildringar, vari de talade om vilket spännande äventyr de varit med om. Ett äventyr som gav rundflygningen den rätta kryddan! Under tiden hade Vil- lari gått tillbaka till kommandorummet men här lät han masken falla. Han för- lorade sin självbehärskning och det var med hes röst han sade: — Jag har återigen lugnat dem, men hur länge skall det vara? Hur länge kommer det att dröja innan de märker att hettan stiger och de gripas av för- tvivlan? : Han väntade förgäves på ett svar från Ruggero medan hans tankar vand- rade vidare. Fanns det verkligen ingen räddning? Kanske Hidetawa i alla fall i sista minuten kunde hitta på något sätt? Han kände ett starkt behov att tala med japanen, och när han satte på sig hörlurarna, fick han höra morse- tecken. Vad kunde Hidetawa vilja? Han studsade, ty det var inte italienska utan tyska ord som hördes. Det var en förfrågan om var Ruggeros strålskepp befann sig och vilken kurs det styrde. Han kunde knappt tro sina öron när han hörde, att den tyska maskinen också ilade till deras hjälp. Han tala- de om för tysken att de befunno sig på sjuttio kilometers höjd över sydkusten i Svarta havet, att de drivit något mot norr, att de gjorde fyra kilometer i se- FE