5 ett nytt försök. Samma dåliga resul- tat. Hm! Det var då märkvärdigt. Det kunde väl inte vara något fel med apparaterna? Han började undersöka dem på alla möjliga sätt och ställen. Nej, allt tyck- tes vara i ordning. ”Något på tok?” sporde Baden- Powell allvarligt men vänligt. ”Nej, det kan det inte vara, men jag får ingen förbindelse med Dover. Nu skall jag för säkerhets skull se litet på antennen.” Bägge gingo ut. Det var becksvart, regnade och blåste. De trevade sig fram till masten, drog i ledningarna och undersökte, om allt var, som det borde. Intet fel stod att upptäcka. De gingo in i huset och prövade på nytt. Dött. Nervöst skruvade Marconi ledning- arna från mottagarapparaten och kopplade till en reservapparat. Genera- len stod och såg på och hade mer än ett uppmuntrande ord att säga. Mar- coni blev mer och mer otålig. Äntligen var han färdig igen och sände en ny lystringssignal. Tyst. Absolut tystnad. — Tung till sinnes släppte han verk- tyg och apparater, vände sig om och ville lämna det hela för dagen. Men just i det ögonblicket hoppade han högt. Apparaten tickade lystrings- signal, och en pappersremsa gled fram. Generalen och uppfinnaren läste sam- tidigt: ”Just tillbaka efter att ha ätit kvällsmat. Något nytt på franska si- dan?” Slutet gott, allting gott, heter det. Då Baden-Powell kom tillbaka till London skrev han en strålande artikel i ”The Times” och redogjorde utför- ligt för alla de fördelar, som den tråd- lösa telegrafen bjöd på både till lands och vatten, i fred och krig. — Under de följande veckorna visade det sig också, hur berömd den unge italienaren redan var. Från alla jor- dens hörn kom det folk, som ville lära känna honom och prata med ho- nom om hans uppfinningar. Ända från Brasilien och Australien kommo särskilt utskickade fackmän, som vil- le underhandla med honom och hans bolag för sitt lands del. Och den kine- siske ministern Cheil Chen Lo Feng Lu var hos Marconi en dag på besök och fick ett starkt intryck av allt det underliga, som han hörde och såg. Uppfinnaren sökte att taga emot alla så vänligt som möjligt. Ändå hade han på sätt och vis helst velat vara i fred med sitt arbete för att hålla på med alla de förbättringar, som ännu behövdes. Men å andra si- dan måste han ju tänka på, att det endast var till nytta, att hans uppfin- ning blev känd och spridd i olika län- der. För övrigt hade han stora pla- ner i sitt huvud för den närmaste framtiden. Telegraferingen över Ka- nalen var endast en bagatell i jämfö- relse med vad han nu planerade. EN JÄTTEPLAN. En amerikansk journalist vid namn Snyder hade uppehållit sig i Irland vid den tiden, då Marconi sände rap- porter till ”Dublin Express” från Kingstown-regattan. Han skrev till ägaren av den stora tidningen ”New York Herald” och berättade om det nya sättet att sända färska nyheter. Ägaren var mycket intresserad av segling och själv ivrig seglare. Han tänkte strax: ”Det blir något för min tidning, när den årliga regattan om det stora priset skall försiggå!” Så telegraferade han per kabel till Snyder: ”Överenskom med Marconi, att han far över hit och telegraferar rappor- ter från den stora kappseglingen.” Denna gång betänkte sig Marconi. Det var fråga om större avstånd än någonsin förut, och han visste inte, om han kunde gå i land med uppgif- ten. Men utsikten att få komma till Amerika var lockande. Betalningen skulle säkert bli bra. Och om uppgif- ten lyckades, skulle han kunna göra en verkligt fin reklam för den tråd- lösa. ”TJag skall först göra en del förbe- redande försök. Om de lyckas, skall jag komma.” Under loppet av våren 1898 lycka- des det honom att öka telegraferings- vidden till 115 kilometer och hastighe- ten till 20 ord i minuten — ombord på en båt i full fart. Nu ansåg han sig kunna våga försöket, och så tele- graferade han till ”New York He- rald”, att han ville komma. Det var England och Förenta sta- terna, som skulle tävla. Den förnäm- sta amerikanska yachten hette ”Co- lumbia”, den bästa engelska tillhörde tekungen Thomas Lipton, och dess namn var ”Shamrock I”. — Så reste Marconi för första gången över Atlanten. Många tankar korsa- de den unge italienarens hjärna. Åter- igen fick han uppleva, hur avstängd man känner sig på ett skepp ute på det vida, ödsliga havet. Om ett stort TfA-nålen — de tekniskt intresserades kännemärke — kan varje intresserad TfA-läsare förvärva genom att bliva tidningens ombud. Samtidigt gör Ni en god extraförtjänst Ombudsvillkor gratis! Sänd kupongen i dag: Till Teknik för Alla. Box 3137, Stockholm 3. Undertecknad önskar få sig till- sänt ombudsvillkor och material: Namn: ecro0c0- PR RR RR eosec oo RR AFA TESSIA ALA dia die olöje ie5okel sie. Area SFS feSÅA Öppet kuvert = porto 5 öre. krig utbröte, om en millionstad härja- des av eldsvåda, om det ock hände nå- got utan motstycke i världshistorien, skulle passagerarna ombord på en at- lantångare ingenting veta. Eller om ett stort skepp havererade, råkade i brand, var nära att gå under — inga andra än de, som tillfälligtvis voro in- om dess synhåll, skulle få veta det. Några få kilometer därifrån gick det kanske ett annat skepp, utan att män- niskorna ombord på detsamma kunde TEKNIK för ALLA 19