- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 44. 31 okt. 1941 /
20

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marconi — den trådlösas uppfinnare, av Sverre S. Amundsen - Annonser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och gott Marconi att fortsätta sina
experiment på Newfoundland.

Han hade intet annat att göra än
foga sig i det oundvikliga. De sutto
inne med maktmedel, som han ännu
inte kunde trotsa. Apparaterna pac-
kades ned, och den stora demonstra-
tionen, som han planerat och redan
inbjudit guvernören och en del av
spetsarna i S:t John’s till måste in-
ställas. Han delgav dem öppet, hur
kabelbolaget ställde sig till hans upp-
finning. Eljest hade han planerat att
anlägga en stor trådlös telegrafsta-
tion just här på Newfoundland. Nu
kunde det naturligtvis ej bli fråga om
den saken.

De goda invånarna i S:t John’s
voro förbittrade. De anordnade en
stor festmiddag för Marconi och hans
båda medhjälpare. Han tackade dem
och erinrade om att såväl det första
kabeltelegrammet som det första tråd-
lösa hade kommit från Europa till
Newfoundland. —

Snart började det visa sig i världs-
pressen, vad man i de olika länderna
sagt om den stora händelsen. En del
menade, att verkliga bevis ännu sak-
nades. Allt det där med signalerna
kunde vara inbillning. När man sitter
och lyssnar och väntar på någonting
tycker man sig slutligen höra det. Och
vem kunde veta, om ”signalerna”
kommo just från Poldhu. De kunde
mycket väl härleda från något åsk-
väder eller eljest från några atmo-
sfäriska urladdningar. Ännu kunde
man sålunda ej vara säker på att upp-
giften var löst.

Marconi blev både förargad och
ledsen.

”Jag skall visa dem, att det varken

är fusk eller inbillning”, svarade han.
Ӏven de klentrognaste, de mest mot-
sträviga skola tvingas att tro nästa
gång.” |

Men många trodde redan på Mar-
coni. Thomas Edison yttrade:

”När Marconi säger, att han hört
signalerna, är det säkert sant. Man
behöver inte tvivla på en sådan man
som han.”

Och Alexander Graham Bell, tele-
fonens uppfinnare, erbjöd Marconi
en tomt för byggandet av en stor sta:
tion på sin egendom i Kap Breton på
Nova Scotia. Kanadas finansminister
kom med ett liknande anbud, om sta-
tionen blott bleve förlagd inom Ka-
nadas gränser.

Till det sistnämnda anbudet svara-
de Marconi tack, och några dagar ef-
ter julhelgen reste han till Ottawa,
Kanadas huvudstad. Där mottogs han
med jubel.

Men han fick snart fullt upp att
göra. Det blev bestämt, att den nya,
stora stationen skulle förläggas till en
plats vid namn Glace Bay, och den
kanadensiska regeringen anslog ome-
delbart 500.000 kronor för dess byg-
gande.

Enligt överenskommelse med tele-
grafverket i Kanada skulle telegram-
men till Europa i allmänhet först sän-
das till Glace Bay och därifrån vidare
per trådlös!

Efter en tid reste Marconi till New
York, där han blev föremål för stor-
artade hyllningar av flera ingenjörs-
klubbar och akademier. Den flottaste
festsalen i Astoria hotell blev hyrd för
en av dessa fester. Den monterades
extra med elektriska lampor i alle-

FRAMTIDENS VÄRLD -

forntidens under i

20 TEENIE för ALLA

Fart- Humor-Spänning
x VARJE TISDAG « 35 ORE «

handa färger. På väggen bakom Mar-
conis plats strålade hans namn i stora
bokstäver, bildade av rader av elek-
triska lampor. Vid östra ändan av sa-
len tindrade namnet Poldhu, vid dess
västra ande S:t John’s. Mellan nam-
nen var en silkeskabel dragen utmed
salens långvägg. På denna voro en
mängd små lampor fastgjorda, tre och
tre, så att de bildade det telegrafiska
tecknet för S. Grupperna tändes och
släcktes, så att åskådarna kunde lik-
som följa signalerna från Europas till
Amerikas kuster. På vardera kusten
fanns ett fyrtorn med en marconi-
mast, från vilken ideligen sändes: ”S
—S—S”.

Bland de 300 gästerna befunno sig
flera av Amerikas mest bekanta per-
sonligheter. Det var ingen ände på
alla de vackra ord, som riktades till
den 27-årige uppfinnaren, när talens
rad började. Thomas Edison var för-
hindrad närvara, men hans fru var
med och medförde en särskild häls-
ning från sin man. När hon reste sig
vid bordet och läste upp hälsningen,
ville applåderna aldrig tystna.

Marconi tackade på sitt enkla, rätt-
framma men hjärtliga sätt. Han sade
sig ha lärt så mycket av andra, att
han egentligen inte visste, hur mycket
han hade rätt att taga åt sig av allt
det beröm, som kommit honom till
del. Han glömde heller inte att nämna
de medhjälpare, som stått honom tro-
get bi både nu och tidigare. Så berät-
tade han om den trådlösas utveckling
i Europa och nämnde litet om sina
närmaste planer för framtiden.

Några dagar senare befann han sig
på väg till Europa. Han gladde sig
säkerligen åt mångt och mycket, som
väntade honom där, men mest läng-
tade han efter att få återse sin mor
och berätta för henne om allt vad
han varit med om i Amerika.

Han gladde sig också mycket åt att
få sammanträffa med alla herrarna i
Marconibolaget och berätta för dem
om de lyckliga resultat, som uppnåtts.
Det var stora segrar han vunnit un-
der den tid han varit borta, nu gällde
det att utnyttja dem på rätt sätt. De
fackmän, som han resonerade med,
voro imponerade, men det fanns ännu
en och annan tvivlare.

”Det kan väl hända”, hette det, ”att
det går att sända enstaka signaler
över Atlanten, men det kan bli en an-
nan fråga med hela telegram, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:14:20 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1941-44/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free