— Tänk på hur det är nere på jor- den, käre Mac. Ett villkor för existen- sen av liv är syre — förutom diverse andra saker, naturligtvis, men syre är väl det viktigaste. Och så en viss tem- peratur, inte för hög och inte för låg. — Just syre, ja. Men här finns ju ingen luft. De måste väl andas, i her- rans namn? — Varför det? Huvudsaken är väl att de tillgodogör sig syret på något sätt. Och ingenting hindrar att det i marken här på månen finns syre — knappast i form av gas, skulle jag tro, men i någon förening, i varje fall i så- dan form, att de där djuren kan tillgo- dogöra sig det för att framleva sin tris- ta tillvaro. — Men dom ser ju ut att trivas, inföll Marion. TEKNIK för ALLA — Jo, naturligtvis, jag såg saken från min synpunkt. Jag för min del skulle inte vilja bo här. Det är för litet omväxling. Tänk dig, tösen min, nätter som varar i två veckor, och dagar som räcker lika länge.... På nätterna går temperaturen ner till den absoluta nollpunkten, och på dagarna är det hett som bara den.... Här finns ju ingen skyddande atmosfär. Det som vi bevittnar här — jag menar de båda maskarna — kan man verkligen kalla för livets triumf. — Ni minns att jag sa, att månen såg ut som en ost, inföll nu mr Hard- man. Det gläder mig oerhört att så här få bekräftelse på riktigheten av min teori. Där har ni ostmaskarna, mitt herrskap. Alla var ivriga att komma ut och titta litet närmare på månen. Bortsett från de båda maskarna verkade landskapet öde och dött. Här förekom aldrig stor- mar eller översvämningar, här var väd- Började 1 föregående nummer 20 000 Av VLADIMIR SEMITJOV DEN Nya FÖLJETONGEN SAMMANDRAG: John Stuart, ”Heralds” flygande reporter, får i uppgift att intervjua chefen för en mäktig guldfirma i San Fransisco med an- ledning av rykten om vissa finansiella sen- sationer. Intervjuoffret står inte att finna, men Stuart följer ett spår och finner guld- kungen just i färd med att tillsammans med en vetenskapsman starta en resa till månen. Alla förberedelser äro klara, världen vet in- genting om expeditionen, och för att bevara hemligheten tar man John Stuart med på färden. Starten går lyckligt, och efter nå- gon tid landar rymdskeppet på månen ..:. K ret alltid vackert, himlen alltid klar, mörk och stjärnbeströdd. Man kunde spatsera omkring utan galoscher och pa- raply. John var redan framme vid dörren till hissen, när doktor Sternborn hejdade honom. — Vänta lite, mr Stuart! Tänker ni verkligen gå ut på månen i den där ha- biten? John såg ner på sina kläder och und- rade om det var något fel. Han hade alldeles glömt bort, att det inte gick att andas på månen. Doktor Sternborn för- klarade för honom, att om han kom ut i det fria som han var, skulle han ofrån- komligt explodera likt en bomb av det inre trycket i kroppen. Doktorn öppnade ett skåp och plockade fram en del konstifika plagg av ett