Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 43.000.000 mil i världsrymden, av Vladimir Semitjov - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mjukt, men ogenomträngligt material.
Till varje kostym hörde en huvudbonad,
som liknade en dykarhjälm. Hjälmarna
var försedda med syreapparater. På ut-
sidan fanns en kort ledningstråd med
stickkontakt; genom att koppla den till
en annan hjälm kunde två personer föra
ett samtal utan att riskera att någon
utomstående hörde vad de sade.
— Ta nu på er de här kläderna, upp-
manade doktor Sternborn de övriga.
Han visade dem hur det skulle gå till
att iföra sig de säregna dräkterna. Var
och en fick med sig en elektrisk lykta.
Professor Mac letade reda på en stor
plåtburk med lock; i den skulle han för-
vara maskarna. När alla äntligen
var färdiga och hade skruvat fast hjäl-
marna, åkte de ned i hissen. De hann
knappt komma ut i det nedre rummet,
förrän locket på burken sprängdes bort
av det inre trycket.
Dörren öppnades, och alla gick i gås-
marsch utför trappan, försiktigt, för att
inte ramla. Trevande satte de fötterna
på månens mark.... Det var ett histo-
riskt ögonblick.
John brast i skratt, när han såg på de
andra. Deras kostymer svällde upp, så
att de påminde om de där gubbarna, som
brukar gå omkring på gatorna som re-
klam för bilringsfabriker. Men plöts-
ligt blev han åter allvarlig vid tanken på
att han befann sig på månen. Marken
var hård och torr. Runt omkring ut-
bredde sig en öken. Man skulle kunna
tro sig vara i Takla-Makan.... Inte för
att John hade varit där, men han inbil-
lade sig att så måste det se ut.
Man såg bara halva solen över hori-
sonten. Det tog en oändlig tid för so-
len att gå upp, men det kunde man ju
förstå, när den hade hela fjorton dagar
på sig, innan den skulle gå ned igen.
Doktor Sternborn satte sin telefon-
ledning i förbindelse med Eckards hjälm.
Ögonblicket därpå skyndade ingenjören
uppför trappan igen; om någon minut
svängdes en kran ut genom dörren. I
kranen hängde en liten behändig bil, som
långsamt sänktes mot marken. Därefter
följde ytterligare en bil, i vilken Eckard
själv tog plats.
John, som inte haft en aning om bi-
larnas existens, undrade hur man skulle
kunna få motorerna i gång, när det inte
fanns någon luft. Vid närmare efter-
sinnande begrep han, att det inte kunde
vara explosionsmotorer. Bilarna drevs
naturligtvis med elektrisk kraft.
Professor Mac hade redan plockat upp
de två maskarna och lagt dem i burken.
Sällskapet tog plats i bilarna. Doktor
Sternborn och professorn klev upp i Ec-
kards vagn, vilken därefter rullade i
väg.
John, Hardman och Marion följde ef-
ter i den andra bilen. De hade kopplat
på telefonledningarna och pratade hela
tiden som om de inte haft några hind-
rande hjälmar på sig. De frapperades
av de branta bergväggarna, som reste
sig ett stycke längre bort och som tyck-
tes nå upp till en höjd av 6- å 7.000 me-
ter. Här och där mötte de sprickor, som
de inte kunde passera med bilen. Då var
det att ta av och köra en omväg för att
komma fram. ;
Den första bilen stannade gång på
gång för att professor Mac skulle få sti-
ga av och plocka mineral, men färden
gick alltjämt vidare, och alltjämt öpp-
nade sig nya perspektiv. Ingenstans
sågs ett spår av växtlighet. Professorn
lade emellertid märke till en del stenar,
som var alldeles runda. De var för stora
att tas med i bilen, men han påstod be-
stämt, att de hade fått sin form av vatt-
nets inverkan. Det måste alltså en gång
ha funnits vatten på månen, följaktligen
även atmosfär. Men det var nog långt
innan Neanderthalmänniskorna traskade
omkring på jorden i sina djurhudar.
Hardman, som trots sin enorma
kroppshydda hade bevarat sitt gosselyn-
ne ofördärvat, bad Marion köra förbi
den andra bilen vid ett tillfälle då den
hade stannat. När de kom ett stycke där-
ifrån, slängde han ut en liten bit mäs-
singstråd, som han hade funnit i bilen.
Sedan njöt han ogement, då den andra
bilen kom rullande och Mac formligen
störtade sig över trådbiten. Men profes-
sorn var inte så lättlurad; efter att ha
tittat på tråden kastade han den ifrån
sig och hötte med näven i riktning mot
den framförvarande bilen.
Fartyget hade för länge sedan för-
svunnit ur deras åsyn. Marken blev
jämnare, det var inte så mycket spric-
kor och ojämnheter längre. John och
hans kamrater hade inte tålamod att
vänta på den andra bilen, som ideligen
stannade, utan beslöt att göra en tur på
egen hand.
Vid ett ställe passerade de en berg-
vägg, som hade en del underliga fåror;
tydligen hade här en gång i årmiljoner-
pss morgon funnits ett mäktigt vatten-
all.
Efter någon halvtimme spärrades vä-
gen av en femtio meter bred klyfta, som
sträckte sig åt båda hållen, så långt man
kunde se. Ett stycke bort på andra si-
dan reste sig mäktiga ringberg..
— Jaha, nu kommer vi inte längre,
sade Marion och vred på ratten. Det är
kanske bäst att vi vänder hemåt.
— Ska vi inte titta ner i det där bråd-
djupet och se hur där ser ut? föreslog
John. ;
De steg ur bilen och gick fram till
randen av avgrunden; väggarna var
branta, men inte värre än att man kun-
’ de ta sig ner på ojämnheterna, i all syn-
nerhet som våra vänner hade förlorat
fem sjättedelar av sin vikt och därför
rörde sig lätt och smidigt även i de
klumpiga dräkterna.
De hade inte hunnit långt ner, förrän
de måste tända sina elektriska lyktor för
att kunna se något. Hoppande från av-
Uret som prövats
och gillats =
fll
”SVÄNGIS” JOHANSSON Ul
SVEN BERGQUIST V-
I ”HÅsJU" DAHLQUIST FN
— ÅKE SEYFFARTH |
É SVEN SELÅNGER
EINAR ASK
"CEVE” LINDE
m. fl. m. fl.
10.000 lumen
kr. 3: 20
NETZLERS TEKNISKA INSTITUT Ej
Linnégatan 4 (vid Järntorget), Göteborg. Inspektor Prof. GÖSTA BODMAN. VERK-
MÄSTAREEXAMEN. (Från dagskolan efter 4 mån:s kurs, från aftonskolan efter 8
mån :s kurs) i Väg- o. Husbyggnads-, Motor-, Maskin-, Elektro-, Kemi- samt Värme-
och Sanitetstekniska facken. Specialkurser i Svetsning och Radio. Obs.! Nyinrättad
kemisk-teknisk fackskola.
Elektriska Instollatörskurser under kommerskollegii kontroll.
Enda tekniska Institut i Västra Sverige som har ingenjörskurser som överbygg-
nad på Verkmästareexamen BÅDE i en dag- och en aftonskola med examen på
kortaste tid. Obs.! Laboratorieresurser, små klassavd., effektiv undervisning. Låga =
avgifter. Senaste läsåret 223 elever.
-Nya Verkmästarekurser börja den 26 jan. Ingenjörskurserna den ? febr.
Begär prospekt. Anmäl i tid. Anmälningar mottagas å Inst:s exp. Linnégatan
4, varje dag kl. 12—2, 6—8. Lördagar kl. 2—5.
’Tel. 14 59.39.
TEKNIK för ALLA 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>