FERSSESATEETA äe Den nuvarande brytningsmetoden ställer stora krav på arbetare och materiel. Kolen huggas här ut ur flötsen denna station, vilken kommer att le- verera gas för kemiska ändamål. Det uppges att denna station kommer att inbespara 800 arbetare, därav 500 gruvarbetare. I samma koldistrikt arbetar man se- dan någon tid på en förgasningssta- . tion, som kommer att sammankopp- las med ett elektricitetsverk och ett par kemiska fabriker. Av detta sy- stem väntar man sig många fördelar, bl. a. ett mer ekonomiskt ångpanne- system. Vidare slipper man leda ga- sen långa sträckor i ”pipelines”, var- igenom elektriciten kommer att bli bil- ligare. Denna station uppges inbe- Spara 2.000 arbetare, däribland 1.500 gruvarbetare. I Donbas-distriktet, där man i när- heten av staden Litsjiansk sedan år 1937 haft en experimentstation, har man snart färdigställt en ny sektion, vilken kommer att träda i funktion inom den närmaste framtiden. Här skall för första gången den underjor- diska förbindelsen mellan borrhålen åstadkommas från ytan, så att inte en enda arbetare längre kommer att sys- selsättas under jorden. Tidigare ha, enligt. vad man uppger, 15 proc. av arbetarna vid förgasningsstationerna varit sysselsatta under jorden med att öppna tunnlar mellan de olika borr- hålen. Man räknar med att denna nya metod, som skall införas vid alla ny- anläggningar, kommer att minska ka- pitalinvesteringen med 15—20 proc. Litsjiansk-stationen är mycket om- skriven i rysk press, men så är det 6 TEKNIK för ALLA med hjälp av tryckluftsverktyg. också fråga om en anläggning av mycket stora proportioner, som kom- mer att arbeta med ett stort antal borrhål till flera olika kolflötsar. Man räknar med att den kommer att för- gasa hundratusentals ton kol årligen. Geologerna ha, enligt vad som upp- ges, räknat ut att flöts nr 7 i Litsji- ansk kommer att brinna i 156 år. Det påstås vidare, att ett kolbäcken, som med de gamla brytningsmetoderna skulle ha räckt i 200 år, med den un- derjordiska förgasningsmetoden skul- le kunna fortsätta att producera gas i inte mindre än 6.000 år — siffror som naturligtvis helt undandra sig vår kontroll. | En mycket värdefull fördel hos den nya förgasningsmetoden är att kolets kvalitet inte spelar någon roll. Vid förbränning av brunkol och sekunda kolkvalitéer krävs emellertid, för att man skall kunna erhålla en gas med högt värmevärde, en betydligt större syrekvantitet. Värmevärdet hos denna ”podzem- gas”, som den kallas med en av dessa typiska ryska förkortningar, är 25 proc. högre än kolets. Det är emel- lertid klart att syrekostnaderna spela en icke obetydlig roll för den nya in- dustrins ekonomi. Ehuru man själv erkänner att den underjordiska kolförgasningen ännu ligger i sin linda, så säges den dock redan på nuvarande stadium leverera ett bränsle som endast är tredjedelen så dyrt som kol. : Flur FEBER- TERMOMETERN kom till Om en person i våra dagar insjuknar, så är det en självklar sak att man genast tar kroppstemperaturen. Man har svårt föreställa sig, att för knappt hundra år sedan folk inte kände till kroppstempera- turens utslagsgivande betydelse. Visser- ligen har ”kroppens hetta” vid sjukdom sedan årtusenden konstaterats som ett faktum liksom ansiktsrodnad, snabbare andhämtning, aptitlöshet och stark törst. Men ett noggrannare bestämmande av kroppsvärmen var överhuvudtaget möj- ligt först sedan Galilei uppfunnit termo- metern. Samtidigt hade även Sanctorius från Capodistria konstruerat ett termo- metriskt instrument, som han använde för bestämmande av kroppsvärmen hos en människa. : Hans febertermometer var naturligtvis mycket primitiv. I munnen på patienten lades en glaskula, som medelst ett vri- det, graderat rör stod i förbindelse med ett kärl med vatten. Med ledning av den uppvärmda luftens utvidgning bestämdes så temperaturen. Det dröjde emellertid hundra år innan en läkare på nytt bör- jade sysselsätta sig med mätning av krop- pens temperatur, och först i första hälf- ten av 19:de århundradet började tempe- raturmätningar göras på sjukhusn. För omkring hundra år sedan började kroppstemperaturen både vid hälsa och sjukdom bli föremål för allt grundligare undersökningar. Särskilt den tyske mili- tärläkaren G. Zimmermann framhävde energiskt betydelsen av att temperaturen mättes hos en sjuk. Vid denna tid utgåvos i Tyskland ett antal värdefulla skrifter och bidrag angående värmen hos djur och människor, arbeten av Bergman, Donders, Liebig och J. A. Mayer, som föranledde att man noggrannare befattade sig med mätning av kroppstemperaturen. De största framstegen gjordes under åren 1850 och 1851. Berlinläkaren Ludwig Traube gav i ett arbete en skildring över verkan av digitalis och dess inflytande på kroppsvärmen vid febersjukdomar och vi- sade tydligt termometerns betydelse för läkekonsten. På föranstaltande av Traube införde sedan den framstående klinikern Wunder- lich i oktober 1851 temperaturmätningar på Jakob-lasarettet i Leipzig och om de erfarenheter han därvid gjort meddelar han i tjugo arbeten. Det är honom den medicinska vetenskapen har att tacka för, att febermätning systematiskt företages vid sjukundersökningar. Han var den förste som påvisade, att betydelsen av den höjda kroppstemperaturen först då blir rätt uppskattad, när de regelbundet företagna temperaturmätningarna sam- manföras till kurvor. Han visade hur kurvorna skulle läsas och förstås. Han påvisade hurusom temperaturkurvans för- lopp är en produkt av alla sjuka tillstånd i kroppen, så att hela sjukdomsförloppet med alla dess ändringar till en viss grad avspeglar sig i feberkurvan. REDS SSR RA Bl