Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Telefonstaden vid Midsommarkransen, av T. R—l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Montering av relävinklar.
man kunde arrangera sprinterlopp,
står man utanför stora ritsalen.
Dit in slipper ingen nyfiken. Man
bör inte i onödan störa de 184 ri-
tarna, som brottas med kalkyler
och arbetsritningar vid de stora
ritborden. Det är gott om plats där-
inne och kommer att vara rymligt
även om man plockar in ytterligare
70 ritare.
Utlandsfarande
ingenjörer och förmän
romenaden går vidare och man
Par plötsligt mitt uppe i verk-
stadsarbetet. Förman Thure Sun-
din möter en bland växelborden, där
montörer, flickor och unga pojkar
sköta förbindningen, d. v. s. sam-
mankopplingen av de hundratals
trådarna. Hr Sundin var snickare
från början men kom så småning-
om in på automatväxlarna. Han
Reläjusterare i arbete.
satte upp L.M:s första helautoma-
tiska station, det var i Hamar i
Norge, och det tog ett och tre
kvarts år. Sedan fick han resa till
Neapel och Verona. Det var trevli-
ga tider. Inte kunde man italien-
ska, man fick klara sig med tec-
kenspråket och en fickparlör. Men
det är roligt i arbetet nu också.
Han är förstås en ohjälplig opti-
mist, förman Sundin, det märks på
glimten i ögat. Han har kanske in-
te ens märkt att L. M. blivit en
”modern” storindustri.
På lindningen träffar man ingen-
jör Valfrid Werner. Han har ock-
så varit utomlands, i Ryssland i he-
la 25 år, men också i Polen. Han
tyckte det var oartigt att lämna
ryssarna bara för att de skulle bör-
ja sin bolsjevikrevolution, de hade
ju varit så vänliga mot honom, och
de hade visat både hjälpsamhet och .
arbetsiver, när telefonstationen i
Sankt Petersburg byggdes. Men
hr Werner fick sota för sin artig-
het och blev fast i Ryssland ända
till 1923, då företaget med myn-
digheternas hjälp lyckades få utre-
setillstånd för honom. Då såg han
ut som ett vandrande skelett efter
revolutionens svältår. Arbetet trivs
han med. Och det gör ungdomen
också, påstår hän.
andringen fortsätter. Vi träffa
förman Bernhard Lelki i mikro-
fonhopsättningen. Han är andra
generationen LM-are. Hans far var
en gång förman på samma avdel-
ning. Det var verkmästare Elof
Johansson, som förbättrade stjärn-
Ritkontoret.
mikrofonen, som har kolkornskam-
maren delad i sex sektorer, vilket
gör säkerheten större. Kolkornet
stockar sig inte, man kan hålla
mikrofonen i vilket läge som helst
utan att den klickar. Stjärnmikro-
fonen gjorde det besvärligt att fyl-
la i kolkornet, det skulle vara exakt
4 12 milligram kolkorn 1 varje sek-
tor. Då var det Josef Larsson, som
hittade på att göra ett six-pipigt
påfyllningshorn, en pip för varje
sektor. När man tryckte på en ut-
lösare, stängdes ett lock i botten på
hornet och endast det som
fanns i piporna föll ned —
4 12 milligram i varje sektor
1 filtstjärnan. Josef Lars-
son är en verkmästare i Beeston,
L. M. Ericssons engelska fabrik. Så
visst kunde arbetare göra en del
för utvecklingen, men det uträttas
nog en hel del nu också. Fast man
måste ju förstås skaffa sig tek-
niska kunskaper. Och det gör man,
ty ungdomen har lika stor ambi-
tion nu som förr, säger herr Lelki.
Lödning av kablar i omkastarlister.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>