FÖRORD B erättelsen om denna bro är upp- diktad men bygger på fakta kring den nyligen färdiga järnvägen mellan Vinh och Thakhek i Indo-Kina. Den- na järnväg förbinder Vinh på ostkus- ten med Thakhek, den viktigaste plat- sen för sjöfarten på Mekongfloden. Den planlades 1927 under generalgu- vernör Paul Doumers ledarskap, ge- nomskärningen av Annam-bergen på- börjades år 1929, och järnvägen i dess helhet blev färdig år 1936. Att det var en amerikansk firma, som byggde och konstruerade denna bro, betyder ingenting i sammanhan- get. Bron konstruerades och bygg- des i sektioner i Amerika, delarna fraktades med lastångare till Burma och monterades på ort och ställe av amerikanska ingenjörer och arbetare. Författaren har tillbragt lång tid i Fjärran Östern och är väl förtrogen med de förhållanden, som betingat Burmas och Indo-Kinas ESO : Man anser i allmänhet : é vara dåliga kolonisatö verket ha de säk& framgångipa engelsmå ” ar från första 'etet lönande företag för moderlandet, mest till följd av den rikliga förekomsten av allehanda mi- neral. Laos, den mest avlägsna pro- vinsen, har snabbt utvecklats i mate- 8& TEKNIK för ALLA TfÅ:s följetong riellt avseende under senare år, och äran av detta uppsving tillkommer i hög grad provinsens unge monark, den duktige och framsträvande Sisa- vang Vong. Hin Boun-tenngruvorna ha kraftigt bidragit till kungarikets välstånd, och den stora tennproduk- tionen krävde slutligen att en järn- väg direkt till kusten byggdes. År 1926 blev landsvägen Vinh-—Chieng Kuang färdig, och har sedan dess ut- byggts även till Luang Prabang, Laos huvudstad. Trafiken mellan Hanoi och Luang Prabang upprätthålles med lastbilar, och färden mellan dessa båda orter tar en tid av cirka ett dygn. Denna berättelse har sitt värde fram- förallt däri, att den ger en god inblick i den nästan fantastiska industriella utvecklingen 1 dessa avlägsna trakter av Asien. De yttre händelserna krin AGSTtTd EN följek av a n, som uppträdde . Dessa ha i den era ts av tigrar. Man ka t ifrån, att även om myc- ke historien är dikt, skulle de hän- delser, som omtalas mycket väl kunna inträffa i dessa undangömda trakter av världen. Moa- och Khastammarna utgöras av vildar, som ha sin hemvist i bergen och skogarna i Laos och An- nam. I regel äro de mycket fredliga, 1 motsats till ett stort antal banditer och fredlösa, som ströva omkring här. AV WARREN HASTINGS MILLER Dock äro de ganska snara att ställa till oroligheter i tider av nöd. De spe- la sin rättmätiga roll i denna berät- telse. FÖRSTA KAPITLET enngruvorna i Hin Boun infordrade vissa anbud, och genast började en rad företag över hela världen sätta sina krafter i rörelse. En kinesisk pad- rone i Vinh på Indo-Kinas ostkust hyrde tvåhundra oxvagnar med kraf- tiga hjul, körda av svartklädda anna- En ingen- sina till- singenjör ett brev ed frans- frimärken, ögnade hastigt igenom skrivelsen sh slog sig i nästa ögon- blick på knäna av förtjusning. — Vi har fått den där bron på Vinh-Thakhek-banan, pojkar, skrek han så det ekade över hela ritkonto- ret. Ungdomliga huvuden lyftes från borden, passare, pennor och dragstift lades åt sidan. Från alla håll kommo de, dessa unga teknologer: från Cor- nell, Stevens, Massachusetts. ... Det var en ny firma, och dess chef, Gidge Brandt, var en driftig karl med fram-