- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 12. 20 mars 1942 /
9

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tigerbron, av Warren Hastings Miller - Andra kapitlet - Annonser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANDRA KAPITLET

Me beslöt, att
I Gidge och
’ hans män skulle

resa med samma

Stilla-havsbåt,

som fraktade stå-

let. Resan före-

togs per järnväg

tvärs över konti-
nenten till San Francisco, där de för
första gången konfronterades med
Östern. Japanska kypare och stewards
och orientaliska rätter på matsedeln.
På nedre däck kunde Corny se nitar-
och hantlangarlagen, kraftiga, stadi-
ga och muntra karlar med sina ir-
ländska förmän, för vilka detta av-
snitt av brobyggnadsarbetet var som
en härlig semester — med full betal-
ning. De grälade, diskuterade, skäm-
tade och gnabbades hela resan igenom,
och väl framkomna till Yokohama
passade samtliga på att strejka för
att få bättre betalt.

Corny fick bevittna, hur chefen kla-
rade upp den saken. Tillsammans med
Griff och Red gick han ned till de
strejkande på nedre däck. Han sköt
fram huvudet som en tjur och höll
bägge händerna knutna utefter krop-
pan medan hans skarpa blick fixera-
de männen. En av dessa kastade en
järnbult emot honom, i nästa sekund
slog den i relingen, endast ett par
tum från hans huvud. Gidge stanna-
de och befallde en uppassare att häm-
ta upp bulten åt honom. Därefter fort-
satte han framåt. De strejkande flyt-
tade oroligt och generat på sig och
knuffade slutligen fram sin ledare
mot Gidge.

Stadigt såg denne mannen in i ögo-
nen.
— Tag den här och lägg den där ni
tagit den! sade han. Mannen lade de-
monstrativt armarna i kors på brös-
tet:

— Tag den! röt Gidge på nytt och
skakade bulten framför näsan på man-
nen. En hårig näve sträcktes fram,
grep järnbulten och förde den tillbaka
med en gest, som om mannen i nästa
ögonblick ämnade slunga den i ansik-
tet på Gidge.

— Lägg den tillbaka! Gidges röst
var hård och befållande. Den tillhör
fartyget, Nå, rör på fenorna! Om ni
dröjer en enda sekund till, så låter jag
kaptenen ta hand om er!

Mannen svor en ramsa och drog sig
tillbaka in i skaran. Gidge fortsatte:

rETNI SROIT FED AE SIFSENONS EV PO RVEP SST ETT SST FI EOSRESFENIK SSA BESNENET

— Ni har undertecknat ett kontrakt
med mig. Om ni inte behagar hålla
det, så får varenda man gå i land här
i Yokohama. Hela arbetet är byggt
på avtal, på mäns givna ord. Jag

: väntar, att ni ämnar hålla edra löften.

Vi är på väg till Asien för att bygga
en bro. Om någon av er är missnöjd,
så säg till nu. Där är landgången!

Ingen yttrade ett ord. Strejken upp-
löstes i intet.

Corny drog ett djupt andetag och
rätade på sig. Det gjorde honom gott
att se, hur en stark man handskades
med sådana som sökte bryta ett givet
ord. Han örskade att han hade varit
några år äldre.

ftersom han hade varit i Indo-

Kina förut och kunde tala frans-
ka obehindrat, hade chefen utsett ho-
nom som ledare för transporten. Detta
betydde, att han fick ta hand om två
hundra oxvagnar med kuskar, fyra
elefanter och deras förare, infödda
förmän och en kinesisk padrone vid
namn Hing Su, vilken skulle bli gan-
ska besvärlig att handskas med så
småningom. Stålkonstruktionerna
skulle under hans ansvar forslas till
bestämmelseorten långt inne i landet.
Ett ganska besvärligt arbete, det kän-
de Corny på sig. Men han hade sett
hur hans far hade handskats med in-
födingar, och han visste, hur man
skulle bära sig åt för att få någonting
uträttat. Gidges hårda blick var inte
nog för att kväva ett utbrott av asia-
tiskt ursinne, det hade han klart för
sig.

De ångade in i Haiphong, den stora
Indo-Kinesiska hamnen, över ett spe-
gelblankt hav, som nästan bländade
dem med sitt intensiva solglitter. En
fruktansvärd hetta rådde under de
uppslagna soltälten. Djonker, proas,
siamesiska briggar, små gammalmo-
diga ångslupar, hundratals sampaner
med underliga bambuställningar i stäl-
let för master omgåvo dem. Några
lastångare lågo för ankar i hamnen.
En av dem skulle föra dem vidare till
Vinh.

De lade till vid en väldig betongkaj
med många järnvägsspår och rörliga
lyftkranar. Svärmar av hojtande ku-
lier i toppiga halmhattar, annamiter i
svarta sidenkläder och flata turbaner
trängdes omkring dem. Nitarna skrat-
tade hejdlöst åt de lustiga människor-
na och inte mindre åt de små under-
liga järnvägsvagnarna, märkta ”8
Cheveaux — 40 Hommes” (8 hästar
— 40 man), som en erinran om

Frankrike och den franska expedi-
tionskåren från år 1918. Staden be-
stod av små låga tegeltäckta hus, tem-
pel, pagoder, nya vackra förvaltnings-
byggnader och ett europeiskt kvarter,
inbäddat i grönskan av jättelika träd.
Bortom staden utbredde sig ett flackt,
enformigt landskap med risodlingar,
så långt man kunde se.

När Corny såg detta, trängde sig
minnena på honom. Han tyckte sig
åter i färd att brottas med glosor
ur infödingarnas egendomliga språk,
som han lärt sig av sin ”amah”, den
svartklädda tjänarinnan med de vack-
ra bruna ögon. Han kände det, som
om han åter hade kommit hem för att
fortsätta med ett arbete, som han av-
brutit för sju år sedan. Där långt in-
ne i landet fanns det berg, inhöljda i
blå dimslöjor, och långt bakom dessa
fanns kanske hans far ännu i livet.

— Corny, kom hit! Corny lydde ge-
nast och fann chefen i färd med att
försöka tala med några hamntjänste-
män, som inte förstod hans franska.
Samtalet rörde sig om kolera i Vinh-
området.

— Tala om för er chef, att det är
omöjligt, sade en av fransmännen till
Corny. Vinh är spärrat, karantänom-
råde. Stålet kan få gå, men inte fol-
ket.

— Ajöss! flämtade Gidge när Cor-
ny hade översatt. Hur långt dröjs-
mål betyder det?

Tjänstemannen ryckte på axlarna.

— En månad. Två månader. Det
är inte så gott att veta.

D etta var Gidges första kontakt
med Orienten och dess maklighet,
och det betydde ett ordentligt bakslag
för honom. Han skulle bli tvungen
att underhålla och föda hela expedi-
tionen under obestämd tid, betala ut
full avlöning utan att ett enda hand-
tag kunde utföras.

— Nå, men järnvägen då? undrade

Varm Tussin

VID HOSTA —

Milt och behagligt slemlösande i
vid luftrörskatarr, bronkilalastma ;
och förkylningshosta.

4 Med ä $
bruksanv. 1: 25 apotek d
LINDHOLMS DROGHANDEL LF
Bildad 1902 Tel. 332547 q

AA FINANS PRERARS

Stockholm 21

PUESNSPEYEN

AR FN Fo FEN
NEN SPRAY VY VDA Sy wa

TEKNIK för ALLA = 9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:15:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1942-12/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free