Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 43.000.000 mil i världsrymden, av Vladimir Semitjov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Forts. från föregående n:r).
— Säg mig en sak, återtog profes-
sorn. Jag är 63 år efter vår jordiska
tidräkning. Hur gammal är ni? Hur
länge lever man i genomsnitt på Mars?
— Jag är av ungefär samma ålder
som ni, svarade marsmannen, men räk-
nat i marsår är jag bara hälften så
gammal. Vi som lever häruppe blir om-
kring hundra år. De därnere blir inte
så gamla. i
— Vem regerar på Mars?
— Ingen. Men i vårt samhälle har vi
en högste styresman — det var honom
vi uppvaktade en av de första dagarna
ni var här. Han väljes på tio år, sedan
blir det en ny.
— Får kroppsarbetarna också delta i
valet?
— Nej. De har ingen aning om hur
det är ordnat i den vägen. ;
— Då vet de förmodligen heller inte
varför de arbetar? :
— Naturligtvis inte. De tror väl att
de arbetar åt sig själva....
— Men har det aldrig fallit dem in
att söka ta reda på hur det är däruppe?
De har ju ändå hjärnor, låt vara att de
är outvecklade. ...
Marsmannen satt tyst en stund, som
om han inte ville svara på frågan. Där-
efter sade han:
— Jag har ju redan upplyst er om att
de inte tänker. De är berövade förmågan
att reflektera.
— Hur kan de vara det?
— Det beror på en liten operation,
som företages på dem strax efter fö-
delsen. ;
— Vari består den?
— Vi berövar dem reflexionsförmå-
gan.... Vi måste det. Annars skulle vi
inte kunna existera.
— Ni producerar en arbetskraft, med
andra ord.
— Ja. Men de är nöjda på sitt sätt.
Och varför skulle vi inte göra det, om de
som bor därnere i själva verket för en
betydligt lugnare och lyckligare tillvaro
än vi häruppe? Ju mer en varelse tän-
ker, dess. olyckligare är han.... just
därför att han tänker. De lyckligaste
är de som lever utan att reflektera... .
Och när vi berövar våra arbetare för-
mågan att reflektera, gör vi dem en stor
tjänst.
— Men det är ju rysligt! sade Mac.
VLADIMIR SEMITJOV
TfÅ:s
FÖLJETONG
Att sätta deras hjärnor ur funktion bara
för att utnyttja deras kroppskrafter!
— Jag kan försäkra er, sade mars-
mannen, att ju längre tanken lyckas in-
tränga i tillvarons mysterier, dess olyck-
ligare blir man. Han tystnade och tilla-
de efter en stund: Om det finns ett
Högsta väsen, som skapat oss, så har
det med avsikt satt en gräns för vårt
vetande just för att vi inte skall lära
känna allt. I förhållande till våra
kroppsarbetare representerar vi det
Högsta Väsendet: vi lämnar kvar precis
så mycket förstånd som de behöver.
— Det är ju grymt! utbrast Mac.
— Varför det? Jag skulle vilja re-
kommendera er att tillämpa samma me-
tod på jorden, så skall ni få se hur lugnt
och lyckligt ni kommer att få det.
I detsamma hördes en klirrande sig-
nal i en liten metalldosa, som hängde
vid marsmannens bälte. Han öppnade
ett lock på dosan, lyssnade och svarade;
det var tydligen en trådlös telefonappa
rat. Plötsligt fick han brått. :
— Det har hänt något, sade han. Det
= oro bland arbetarna.... Jag måste
gå.
— Oro? upprepade Mac. Men ni sa-
de ju nyss. ...
— Jag måste ta reda på vad som har
inträffat, förklarade den andre och av-
lägsnade sig.
Det var mörkt ute. De erbjöd sig att
följa sin gäst fram till staden för att
han skulle slippa gå ensam. Samtidigt
var de inte så litet nyfikna på vad som
hade hänt.
Staden, som vid denna tid på dygnet
brukade bada i ljus, låg nu försänkt i
TEKNIK för ALLA -19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>