- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 12. 20 mars 1942 /
21

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 43.000.000 mil i världsrymden, av Vladimir Semitjov - Återkomsten - På fritid: Modellbygge

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NR a

— Det här påminner om vår nedstig-
ning på Venus, sade John.

— Tänk om det blir lika tjockt ända
ner till marken! utbrast Hardman. Vi
skulle ju kunna råka i kollision med en
skyskrapa.

Med hjälp av radion lyckades man nå-
gorlunda orientera sig. Snart befann
sig fartyget på endast ett par kilome-
ters höjd över New York.

— De ber oss gå ned i Grand Central
Park, meddelade professor Mac.

I den täta dimman var det omöjligt
att urskilja någonting. Ett snöblandat
regn smattrade mot fönstren. Allas blic-
kar var riktade mot marken, men farty-
gets strålkastare lyckades inte tränga
igenom diset. -

— Ser ni våra ljussignaler? frågade
New York.

— Nej, svarade professor Mac. Vi ser
ingenting.

Det var spännande minuter. ... Svet-
ten rann om Eckard, som hade ansvaret
för manövreringen. Men plötligt började
dimman lätta, och nu såg de; från mar-
ken steg fyra ljuspelare rakt upp emot
dem, en från vartdera hörnet av Grand
Central Park.

Alla tog på sig pälsarna för att fönst-
ren skulle kunna öppnas.

— Det är massor med folk därnere,
SPNOSErade Marion. O, så mycket flag-
gor

Från marken hördes en tusenstämmig
jublande kör av röster. Runt den öpp-
na platsen stod människor i täta skaror.
John hängde ut stjärnbaneret genom
fönstret. En musikkår därnere spelade
upp ”Stars and stripes forever”, Sousas
sprittande marsch.... Men tonerna
drunknade i jubelskränen, som hälsade
den återvändande expeditionen. Ännu ett
par sekunder — och fartyget tog mark
efter nära fyra månaders bortovaro från
jorden.

Alla New Yorks poliser bildade kedja
för att hålla den anstormande folkmas-
san på avstånd. En hel här av inter-
vjuare och filmmän väntade bakom av-
spärrningen, beredda att likt vilddjur
kasta sig över doktor Sternborn och hans
medpassagerare.

Den första som mötte dem var en ung
blondin. Hon kastade sig i famnen på
Hardman, som: hade tårar i ögonen. Det
var hans brorsdotter Camilla; han hade
trätt i faderns ställe, när hennes för-
äldrar dog, och hon var hans ögonsten.
Han sökte med milt våld befria sig från
hennes armar för att föreställa henne
för sina kamrater. Men hon släppte ho-
nom ej, förrän hon fick syn på Marion.
De båda flickorna omfamnade varandra
som om de var gamla bekanta. Snöflin-
gorna smälte på Camillas långa ögon-

Vi honorera

goda förslag till slöjdarbeten i
skilt beskrivningar på lättillver-
kade nyttoföremål.

Redaktionen av Teknik för Alla.

trä, metall o. s. v. Vi önska sär- I

Civilingenjör Helge Smedinger i Västerås är en man, som trollar fram Utet av

varje med mycket enkla medel, och hans hem vittnar därom. Lampor, spegelramar,
tavlor, möbler, träsniderier och modellbyggen ha skapats under fritidstimmarna i

källarverkstaden under villan.

Just nu arbetar ingenjör Smedinger på modeller av de första elektriska loken,
som användas inom fabriksområdet vid ASEA.

fransar och blandade sig med glädjetå-
rarna.

Hon vände sig åter till sin farbror.

— Jag förlåter dig aldrig! utropade
hon. Fy så elakt av dig att inte ta mig
med!

— Är du inte glad att ha mig tillba-
ka? frågade han.

Hardman presenterade henne för ex-
peditionens övriga medlemmar. Under
tiden framträdde representanter för re-
geringen och New Yorks myndigheter,
för vetenskapsakademien och andra lär-
da samfund ... Intervjuarna störtade sig
över de djärva resenärerna. John såg
åtskilliga bekanta ansikten.

Camilla lämnade inte farbrodern ett
ögonblick. John gick fram till dem.
Flickan skrattade och grät om vartan-
nat, medan hon för tionde gången be-
rättade, i vilken ohygglig spänning hon
hade levat dessa månader, då man svä-
vade i ovisshet om expeditionens öde.

— Jag satt och stirrade upp mot
stjärnorna varenda kväll och undrade
var ni kunde vara, sade hon.

— Lyckliga stjärnor! utbrast John le-
ende.

Nu hördes kommandorop, och folkmas-
san beredde väg för presidenten, som
anlänt i aeroplan för att hälsa de åter-
vändande välkomna. Under tiden pas-
sade journalisterna på att ta en titt på
fartygets inre med Eckard som ciceron.

Molntäcket lättade, och snart badade
New York i sol. Stadens borgmästare
hade för expeditionen anordnat en lunch,
i vilken även presidenten deltog. Utan-
för på gatan var det svart av folk. Från
alla världens länder ingick lyckönsk-
ningstelegram.

Vid lunchen blev John placerad mellan
Camilla och Marion. Aldrig hade han
känt sig så lycklig som nu. Marion be-
rättade skrattande för sin nyförvärvade
väninna, under vilka säregna omständig-
heter hon hade råkat den oförvägne jour-
nalisten.

Dagen därpå höll doktor Sternborn i
Vetenskapsakademien i Washington sitt
med stor spänning motsedda föredrag
om färden, som enligt allas åsikt bildade
en ny epok i jordens och mänsklighetens
historia. I samband med föredraget ut-
ställde professor Mac sina samlingar.

På kvällen samlades expeditionens del-
tagare för sista gången till supé ombord
på fartyget. Hardman var glad över
att äntligen slippa äta konserver.

— Säga vad ni vill, men ingenting
går upp mot denna den bästa av världar,
sade Mac.

Hardman blinkade åt honom.

— Det har ni rätt i, käre Mac. Ni
anar inte vad jag är lycklig över att
höra hemma just på den här planeten.

"SLUT.

Är TfA slutsåld

i Eder affär, var vänlig meddela
detta till TfA:s expedition, Box
3137, Stockholm 3.

TEKNIK för ALLA = 21

I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:15:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1942-12/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free