- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 14. 3 april 1942 /
20

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tigerbron, av Warren Hastings Miller - Annonser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Läs om

SVENSKA
STÅLMÄN

varje vecka i

VECKANS ÄVENTYR

"Den moderna veckotidningen”

Tre nya stärkande

övningar varje vecka

Träna din kropp
och bliv stark

där bron skulle läggas. Gidge viss-
te, att dammbyggarna hade sido-
murarna färdiga, och snart skulle
hela dammen vara klar. De hade
en hel liten armé av infödda arbe-
tare och sex elefanter, som buro
fram den huggna stenen och foga-
de varje bit på sin plats.

De hade nu hunnit fram till en
jämn raksträcka, och tåget ökade
farten. En kurva till, och de skul-
le vara framme. Gidge höll redan
på att göra upp planer för den
fortsatta transporten av balkarna.
Då — pang!

SPELA

Nya modeller. — Overlägsna kvalite-
ter. Rekvirera vår katalog över nya
och begagnade dragspel.
Skandia Musik A.-B., Orebro

TfA

20 TEKNIK för ALLA

Ett brak hördes, klang av me-
tall. Det beydde att ett skarvjärn
slitits av. Etienne slog till brom-
sarna. Det gnisslade fruktansvärt,
och loket krängde våldsamt men
fortsatte med fastlåsta drivhjul
framåt. Avståndet mellan loket
och vagnarna ökades oroväckande.
Kopplingen hade brustit. Gidge
blev vittne till hur hans stål, hela
hans bro sakta men obönhörligt
började glida ned i den djupa ra-
vinen. Vagn efter vagn spårade ur
vid den brustna skarven, oemot-
ståndligt dragna av kraften- från
vagnarna på spåret bakom dem.
En efter en ställde de sig på kant
och tömde med ett dån som från
ett jordskred hela sin last i djupet.
De långa balkarna rullade, gledo,
kastades ned över klippor och
djungelsnår. Från de mindre vag-
narna vältrade em ström av nit-
kaggar och lådor med bultar och
spik.

Alltsammans hade skett på någ-
ra sekunder. Gidges blick följde

den långa sträckan av upprivna
spår = tillbaka till den plats, där
hans båda tunga derrickkranar

ännu stodo oskadda på sina vag-
nar. Bakom dem stod resten av tå-
get. De hade tjänstgjort som ett
slags ankare.

Gidge grinade bistert åt olyckan.
Red och Griff, som varit tvugna
att springa för livet då katastro-
fen inträffade, stodo nu på den

upprivna rälsen och skrattade för.

full hals de också. Etienne grät
och var alldeles förtvivlad.

— Jag gjorde vad jag kunde, sa-
de han. Nu jag får avsked sä-

Sker!

Gidge skrattade.

— Det blir nog bra med den sa-
ken. Ni har just fått anställning
som maskinist vid en av de där kra-
narna. Vi behöver dem alldeles sä-
kert om vi ska få upp alla de där
grejorna, som ligga där nere.

Red och Griff hade hoppat som
rådjur från klippa till klippa och
voro nu nere på ravinens botten.
Efter en hastig undersökning ro-
pade Red:

— Mr Brandt. Allting är nästan
oskadat. Nästan ingenting har bli-
vit skevt eller krökt, vad det nu
kan bero på. ;

Tack vare Cornys rep, tänkte
Gidge. Det höll ihop grejorna.

— Ja, det är bra, ropade han
ned till de två i ravinen. Kom upp
båda två, så åker vi fram till ar-
betsplatsen och skickar hit folk.

tienne körde dem fram till kilo-

metermärke 92, där de stego av
och berättade för järnvägsbyggar-
na om ”den stora kullerbyttan”,
varefter de togo sig en titt på den
plats, där bron skulle byggas. Två
väldiga sidomurar av sten reste sig
på vardera sidan om en djup ra-
vin, på vars botten Song An flöt
fram mellan snårbevuxna stränder.
Bägge sidomurarna täcktes av ett
virrvarr av bambustänger, ställnin-
garna, som använts vid arbetet. De
kraftiga järnsocklarna för sträv-
konstruktionerna, vilka skickats i
förväg från Amerika, voro redan
infogade på sina platser. Ett styc-
ke uppåt floden sågos de stora,
gråa elefanterna lunka fram och
tillbaka uppe på dammen, i rep-
snaror bärande stenarna, som skul-
le täcka kanten av denna. Gidge
hade användning för dem allesam-
man och även för allt trävirket till
ställningar. Han stod just och fun-
derade på lämpliga arrangemang
för detta ändamål, då Djihani kom
fram för att avlägga ropport.

— Murarkulierna ge sig i väg i
dag, capman-boss, sade den arabis-
ka gorillan med en röst, som lät
som en mistlur ur hans yviga
skägg. Brokulierna taga deras ba-
racker.

Han gjorde en gest med sin bur-
nusklädda arm i riktning mot en
liten grupp av halmtäckta hyddor
ett stycke uppåt ravinen.

— Det är en stark inhägnad för
elefanterna, om det behaga cap-
man-boss köpa dem av dammfol-
ket. Tiger inte klättra över... Var
är järnet, så vi kan bygga den här
bron?

Gidge grinade bistert.

— Nere i ravinen där borta,
Djihani, sade han. Vi gjorde en
liten kullerbytta. Ni får skicka dit
allt er folk och börja bära upp nit-
kaggarna. Balkarna får vi försö-
ka hala upp med kranarna.

(Forts. i nästa n:r.)

Varm Tussin

rr VID HOSTA —

| Milt och behagligt slemlösande j
vid Iluftrörskatarr, bronklalastma 1
och förkylningshosta.

SR ; 1: 25 ör

bruksanv.
b LINDHOLMS DROGHANDEL LI

2 = Bildad 1902 Tel, 832547 q
: Stockholm 21

FSA

oh SN
Vv NPR

SRA RAN tandad,
DRA Y

VERVA

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:15:27 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1942-14/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free