- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 16. 17 april 1942 /
16

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tigerbron, av Warren Hastings Miller - Annonser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den världsberömde
författaren

EDGAR RICE
BURROUGHS
"Tarzans skapare”
medarbetar varje vecka
i den friska och fart-
fyllda veckotidningen

VECKANS ÄVENTYR

Tisdagar x 35 öre
olycka och störta ihop som ett
korthus.

När de kommo närmare, såg Corny
flera lag av kulier, som skyfflade
ballast, skruvade fast skarvjärn och
rätade räls. Förmän i vita solhjäl-
mar och ingenjörer med ritningar i
händerna övervakade arbetet och gå-
vo sina order.

Loket saktade farten och stannade
slutligen vid en punkt, där rälsen lagts
direkt på banvallen utan syllar.

— Ja, nu är det slut på vår lilla
åktur, Corny, sade Gidge. Nu får vi
fortsätta till fots. Lämna väskan till
någon av kulierna.

16 TEKNIK för ALLA

De snubblade fram på den nya ban-
biten och följde en smal gångstig ge-
nom djungeln tills de kommo fram till
ravinen och den påbörjade bron. Cor-
ny såg sitt stål ligga ordentligt stap-
lat och uppsorterat, långa rader av
nitkaggar och ässjor, ett skjul där ett
par mekaniker arbetade med kompres-
sorn, lagerskjul fullstoppade med ben-
sindunkar, halmtäckta hyddor, som
utgjorde kuliernas bostäder, en in-
hägnad av tjocka pålar för elefanter-
na och bortom allt detta en kurva av
järnvägen, som var under byggnad,
en stenpir, som sköt ut från ravinens
ena sida och på denna en monterad
lyftkran.

— Och här bor vi, sade Gidge.

I sin iver hade Corny inte lagt mär-
ke till den byggnad, som Gidge peka-
de på. I skuggan av klippan och över-
vuxet av stora träd låg ett hus av
korrugerad plåt, rymmande både kon-
tor, ritrum och bostäder. Här arbe-
tade och bodde Gidges stab, när utom-
husarbetet inte tog deras tid i an-
språk. Här skulle konstruktionsarbe-
tet och de små men betydelsefulla de-
taljerna utföras, ända tills bron spän-
de sitt färdiga stålband över klyftan.
Och här skulle Corny ta itu med sitt
första riktiga arbete bland män.

— Här är er sovplats, Corny, sade
chefen när de kommit in i huset. Vi
ses senare.

(RR behövde inte använda lång

stund för att komma i sin kakikos-
tym och sina arbetsskor. Den första
person han mötte när han kom ut
igen, var Djihani.

— Hå, armstarke Sahib! sade han
och lade högra handen på pannan och
bugade sig djupt. Jo, det var en myc-
ket stor knuff. Yallah, jag inte hava
glömt, fast jag vara full av risbränn-
vin då.

Han var ett enda stort leende och
tycktes inte hysa något som helst agg.

— Capman — boss han säga ni är
min sahib nu, fortsatte Djihani. Det
ar bra, för här finnas mera besvär-
ligheter än löss på en hund. Häåran-
siktet smyger omkring om natten, och
Mera-sahib vara en idiot.

— Tyst! Corny hejdade hans kla-
govisor för att få tid att hinna sätta
sig in i vad det hela betydde. ”Häår-
ansiktet” betydde naturligtvis tigrar-
na. Infödingarna nämna aldrig dessa
djur vid deras rätta namn av fruktan
för att den stora katten skall höra dem
och komma och ta dem. ”Mera-sahib”
— det måste vara Red Buckley. In-
födingarna hade givit honom det

namn, som på malajiska betyder röd.
— Varför är han en idiot, Djihani?

frågade Corny. Ingen får kalla en
sahib för idiot när jag hör det.

— Hå!! Djihani kliade sig på nä-
san och grinade. Han säger, att ar-
betet skall sluta klockan fem, men små
barn veta, att elefanter måste bada
klockan fyra, annars bliva de sjuka.
Och sedan: hans hantlangare kan få
svära åt mina kulier, men inte slå dem.
Det jag sköta om. Det är alldeles
tillräckligt med en som slår. Han
inte känna vårt folk, ser ni, Sahib.
Men ni göra det. När ni slog mig
i backen, så förstod jag.

Corny förstod, att han skulle kom-
ma i bråk med Red, så snart han tog
itu med sitt arbete. Det skulle bli dis-
kussioner och slitningar. Corny ryck-
te på axlarna, då han insåg att det var
oundvikligt. Han gick med Djihani
till sidomuren och tittade ned på ar-
betet. Det hela såg både pittoreskt
och orientaliskt ut. De sex elefan-
terna knogade där nere för fullt,
manövrerande de tunga bjälkarna
med snabeln — sex flyttbara lyftkra-
nar, som kunde sättas in precis, där de
bäst behövdes. <Byggnadsställning-
arna växte upp på ravinens botten.
Mest liknade de väldiga spindelnät av
bambu, där kulierna viga som apor
klättrade omkring. Tre eller fyra het-
levrade pennsylvanska hantlangare di-
rigerade arbetet under de mest fruk-
tansvärda svordomar, sparkar och ör-
filar när så ansågs nödvändigt. Me-
dan Corny stod där och betraktade
arbetet, såg han hur en av hantlang-
arna tog en sten och kastade efter en
retsamt dum kuli, som gjort någon-
ting galet ute på en svajande planka.
Kulin släppte taget med ena handen
och gned sig på benen, där stenen träf-
fat. Han kastade en hatfull blick på
mannen, som kastat den.

Corny skakade på huvudet. Detta
skulle aldrig gå väl. Sådant kunde
möjligen gå för sig i Indien, men inte
1 Indo-Kina. En vacker dag skulle
den där hantlangaren vakna med en
kniv mellan revbenen. En annamitisk
kuli är långsint och han glömmer ald-
rig en sådan oförrätt. Om den vite
mannen svär och gormar på honom,
det bryr han sig däremot inte om.

— Om det skall delas ut stryk, så
låt sahiberna skicka mannen till mig,
grymtade Djihani. Och titta på ele-
fanterna! Se, deras ögon är röda!

Corny förstod, att han måste gå ned
och tala rent ut med Red. Det var
förargligt, att han måste göra det så

<a ts

-

=

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:15:35 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1942-16/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free