skyndade sin sävliga gång. Corny fick se sitt första teakträd, en hög, vit jätte med gråa blommor i den gröna kronan. Bladen voro ofantligt stora, friskt gröna till färgen och till formen något liknande eklöv. — Nu är vi nästan framme, sade Wellington. Vi kommer till min av- verkningsplats om ett litet nix. Detta ”nix” visade sig vara en tim- me, Därpå veko elefanterna av vägen och in i en liten dunge av väldiga teak- träd, allvarliga och dystra i ljuset från solnedgången. En stig förde fram till en uthuggning. Överallt såg man Dé- cauville-spår, som förde fram till hyggesplatserna. Corny såg en väldig lyftkran, som sträckte sig ut över spå- ret. Under den lågo fyrbilade teak- stockar uppstaplade, likadana som han hade sett lastade på Wellingtohs elefanter. — Ja, nu är vi framme, sade Wel- lington. Vi ska sätta oss upp på pon- nies, så fort vi har fått oss en matbit. Jag förstår, att ni vill träffa er far så: snart .som möjligt. Klostret ligger inte långt härifrån. — Låt oss hoppa över matbiten, bad Corny ivrigt. — Beklagar, men vi måste äta först! Man bör ju tänka på sin inre människa, inte sant? envisades Wel- lington. Det blir en ganska lång ritt. Corny väntade otåligt. Han tog en överblick över teakmannens läger, un- der det denne rådgjorde med sina ar- betsförmän. En gong-gong ljöd, och kulierna skyndade iväg till sina förläggningar. Deras förmän ställde upp dem och förrättade upprop, verktygen lämna- des in, och sedan marscherade de bort till kvällsmat. Wellington kom och hämtade Corny. — Nu ska vi äta, och sen är ponni- erna klara. Ni har väl ingenting emot en nattritt? Den Randige är mycket svår 1 de här trakterna. Corny förklarade eftertryckligt, att han skulle följa med, om det så låge hundra tigrar på lur. Inom kort gåvo de sig av, med Djihani bakom sig på en tredje ponny. E fter omkring två timmars ritt fin- go de se uthuggningar, små träd- gårdar och hyddor med väggar hopflä- tade av vidjor och tak av gräs; därpå ljus från en stor, mörk byggnad med många inåtbuktade tak. Skulpterade ormhuvuden krönte deras stora gav- lar. Röd lackering och bladguld glim- made i lampskenet. De stego av och bundo sina ponnies vid en port; som vaktades av väldiga gripar:av sten. Två unga noviser i gula kåpor fråga- de Wellington efter hans ärende. De lyssnade uppmärksamt och be- gåvo. sig sedan in i klostret, efter att med tecken ha antytt, att de skulle komma tillbaka. — Det är bäst, vi tar av oss våra jaäktstövlar och strumpor, medan vi väntar, rådde Wellington. De låter oss inte komma in annat än barfota. Corny snörde hastigt upp sina käng- snören. Hans hjärta bultade hastigt, och han var nära att kvävas av sinnes- rörelse. Äntligen ! Han skulle få träffa ”Men-Gya”, den förnämste prästen i klostret, som han var säker på var hans far. Vad skulle de närmaste ögonblicken medföra? Skulle anblic- ken av honom sätta 1 förelse någon sträng i den äldre mannens förstörda minne, eller skulle hans resa ha varit förgäves? I ängslig spänning fäste han blicken på den stängda dörren och väntade. De tre noviserna kommo tillbaka. UTOMORDENTLIG ISOLERINGS-FÖRMÅGA Läs och jämför följande siffror: Ljusne Boards utomordentliga isolerings- förmåga framgår bäst vid jämförelser med väggar av bräder, tegel eller be- tong. Genom att Ljusne Board tillver- käs i 5 olika hårdhetsgrader finnes en Board för varje användningsområde. Ljusne Board lr ett vackert och tack- samit material, lätt att bearbeta med vanliga snickarverktyg. Dess yta är lämplig för all vanlig behandling — spackling, målning, putsning etc. Rekvirera den intressanta handboken ”Arbetsinstruktion för Ljusne Board”, så erhåller Ni vidare upplysningar. ÅN UU Bi ag USA, d 5 e IW AR LJUSNE BOARP Utestänger effektivt köld, drag och buller. EL JUSNEE WOXNAB8Z o.LJIUSNE TEKNIK för ALLA 19