Fig 22 (| EES EE SE RM ELoNIG 28 TEKNIK för ALLA kretsen Ry till ett lämpligt värde i samma avseende. Men ankarets rotation i sig själv ger icke upphov till någon spänning V på voltmetern. Det är först då fält- kretsen i fig. 20 inkopplas, som instrumenten ge något egentligt utslag. Fältström- men I, inregleras medelst det reglerbara motståndet i denna strömkrets i olika - steg. Man börjar exempelvis med ett litet värde på Im, som hålles konstant, under det att spänningen V och strömmen I avläses och antecknas. Likaså bör kontrolle- ras, att generatorns varvtal hela tiden hålles konstant = n. Därefter inställes fält- strömmen Im på ett större värde, varefter instrumenten avläsas ånyo på samma sätt som förut. På detta sätt upptagas den ena serien värden efter den andra, där varje serie har ett nytt och större värde på Im. Har man tillgång till den förut omnämnda tachometern för uppmätning av generatorns varvtal, bör denna dessutom avläsas och dess värde antecknas för varje avläsningsserie. Finnes ingen sådan tachometer, kan man emellertid klara sig ändå, om blott generatorn mekaniskt hopkopplas med en tillräckligt stor motor, vars varvtal är känt och framför allt kan beräknas vara konstant under proven. På grundval av de sålunda antecknade värdena Im, I, V, n och Ra beräknas luft- gapsflödet på följande sätt. Enligt formel (22) ha vi: ; E=V—+I1-R, (22) eftersom Ri = Ra och enligt formel (21) p:n na 8 SNS 21) 60 c ( I den senare formeln sammanställa vi alla faktorer, som äro konstanta till en ge- mensam faktor, som vi kunna kalla för k: p:na = : FS So0 26 5 60:c C0 varvid vi erhålla den enklare formeln: i Erkan. & (27) Sammanställas formlerna (22) och (27) erhålla vi slutligen: V+FI:R GA VÄRPIUS IRA (28) k.n Det är denna formel, som vi skola använda oss av för beräkning av luftgaps- flödet för varje avläsningsserie, och vi skola sedan sammanställa det erhållna värdet med det i samma serie avlästa värdet på Im till en kurva enligt fig. 22. För erhål- lande av ett exakt värde på ? måste vi emellertid känna faktorn k. Poltalet Pp kunna vi omedelbart se i generatorn, medan storheterna na och c kunna vålla be- svärligheter. Är generatorn tvåpolig blir, som tidigare nämnts, c alltid = 2. Lika- så blir för en flerpolig generator, som endast är försedd med två borstar (serie- lindning!) också c = 2. Är däremot den flerpoliga generatorn försedd med 2, 4,6 0. S. Vv. antal poler, måste vi för säkerhetens skull vänta med bestämmandet av c tills vi fått tillfälle att undersöka, om vi ha serie- eller parallellindning på ankaret. Likaså kunna vi icke avgöra värdet på na, förrän vi fått möjlighet att räkna antalet ledare i ett spår, varefter na erhålles genom multiplicering av detta antal med an- talet spår hos ankaret. Om vi således icke kunna räkna na utan att taga sönder ankarlindningen, är det tydligt, att den önskade kurvan icke kan uppritas under provets förlopp utan först efteråt. I ett sådant fall är det tydligen synnerligen viktigt, att provet utföres omsorgsfullt, då man ju icke efter ankarets söndertagning har möjlighet att taga om några värden. ; Likaså kan men icke omedelbart fastställa, vilket ampårevarvtal I m- N, som mot- svarar punkten ”a” i fig. 22, då man icke känner lindningsvarvtalet N i magnet- spolarna. Detta fastställes vid sönderplockning av maskinen genom avlindning av tråden och räkning av antalet lindningsvarv. För att emellertid under provkörningen ändå kunna se, om de erhållna värdena verka riktiga, kan man före söndertagningen av maskinen rita upp en provisorisk kurva. För detta ändamål skriva vi om formel (27) enligt: V +FI-Ra n kop (27a i vilken formel vi insätta de avlästa värdena i varje serie, samt på grundval härav upprita kurvan enligt fig. 23. Om denna kurva får det visade utseendet, kan man tryggt lita på de avlästa värdena och beräkningarna. Likaså har man därvid möj- lighet att se, huru mycket I, behöver ökas för att man fullt tydligt skall få med kurvans krökning. ; Det är emellertid icke säkert, att den gamla fältlindningen behöver lindas om, då det kan hända, att den passar bra som den är. Den bör med andra ord icke rivas sönder utan föregående kontroll i detta avseende. I regel har man ju fullt klart för sig, om man skall ha en shuntmaskin eller seriemaskin. Gäller det att göra en generator, blir shuntgeneratorn för de här avsedda ändamålen, alltså för laddnings- ändamål, för vindkraftverk etc., alltid bäst. För en motor däremot är ofta serie- koppling av fältlindningen bäst. Vidare veta vi, vilken spänning, som vi önska er- hålla från den nya generatorn. Denna spänning divideras nu med det uppmätta värdet Rm hos fältlindningen, varvid erhålles den ström Im, som skulle flyta genom fältlindningen, om denna användes direkt för den nya maskinen. Kommer denna ström att ligga strax i närheten av punkten ”a” i fig. 23, behöver fältlindningen icke lindas om, I annat fall måste dock fältspolarna förses med ny lindning.