- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 24. 12 juni 1942 /
20

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tigerbron, av Warren Hastings Miller - Intet är nytt under solen, av T. A. - Annonser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

miner för att antyda, hur bra det
skulle gå att hacka denne nakne vite
man i småbitar med den.

Griff log. Han gjorde efter hövdin-
gens fingertecken och upprepade högt
och tydligt orden Riz! — Poisson!
för att visa, att han hade uppfattat
villkoren. Till Gidge skrev han:

”Käre chef!

Jag har av en Moi- och två Kha-
män blivit bortförd till denna by på
södra sluttningen av Pou Hac. De be-
gär femtio säckar ris och femtio kor-
gar fisk för att släppa mig. Ni har
inte så mycket i förrådsskjulen, men
jag tror, att de skulle nöja sig med
mindre. I varje fall kan jag få stå i
skuld hos er för varorna så länge.
Dessa människor svälter på grund av
koleran i Vinh. De har ingen rätt att
begära tribut av brobyggarna, men
för min personliga del skulle jag vara
benägen att ge dem allt, vad vi kan
undvara”.

Veckans bästa

kriminalnovell
finner Ni alltid

som dessutom varje
vecka bjuder på spän-
nande resor till okän-
da världar, ett fängs-
lande idrottsäventyr

— skrivet av den fram-

stående sportjourna-

listen Björn Leroy.
Pröva Er intelligens

på pristävlingarna

och korsordet i den

läsvärda tidningen
VECKANS AVENTYR

Utkommer tisdagar e 35 öre

20 TEENIK för ALLA

Så gjorde han ett uppehåll. Gidge
skulle troligen se saken på rakt mot-
satt sätt. Osentimental och nyktert
praktisk som han var, skulle han
framhålla, att det aldrig blev något
slut på dessa tributhistorier, när man
väl hade börjat med dem. ”Aldrig i
livet I” skulle Gidge svara på detta.

Griff skrev vidare: ”Om ni inte
kan gå in på det, Mr Brandt, så skulle
det vara lätt för er och Red att över-
manna dessa människor, om ni kom-
me snabbt. De håller för tillfället på
med att tratta sig fulla med arrack-
rom ur en stenkruka. Jag skulle kun-
na fly och komma till er, det är bara
det, att de har tagit ifrån mig alla mi-
na kläder. Djungeln nattetid är ingen
lämplig uppehållsort för en naken
prästson! Ni kanske hittar mig uppe
i ett träd någonstans, förresten!”

Han avslutade brevet med en me-
ning, som lämnade avgörandet åt Gid-
ge, och vände sig sedan till höv-
dingen.

— Du känner Y-Yen, The Boh?
frågade han.

Hövdingen nickade trumpet.

— Han slåss för bron, sade Griff.
Vi betalar honom, han betalar dig, du
icke göra krig mot bron. Förstått?

Det tycktes inte tjäna till någonting.
Griff hade hoppats att till ömsesidig
båtnad kunna sammanföra dem, men
denna fredstrevare resulterade bara i
att hövdingen med ett valkigt finger
pekade på brevlappen och sedan på sin
öppna mun.

— Vi hungrig, sade han. Måste be-
tala.

Det fanns ingenting att svara på
det. Griff rev ut bladet ur anteck-
ningsboken, och hövdingen ryckte det
till sig. Han vinkade till sig en yng-
ling, som bröt av en smal gren från
Griffs träd, klöv dess ena ända med
tänderna och stack in brevet i den.
Hållande grenen högt i luften gav han
sig springande av inåt skogen. Griff
beräknade, att det skulle ta honom un-
gefär en timme att hinna fram till
bron.

Orgien fortsatte. Några av krigar-
na började bli redlösa, deras ögon ble-
vo glasartade, de ramlade omkull och
somnade omedelbart. Andra blängde
argt på Griff och lekte med sina kast-
käppar. Hövdingen höll sig nykter.
Han måste vakta sin värdefulla fånge.
De andra började gräla och bråka om
saken, och till sist trotsade en av un-
derhövdingarna honom. Han svängde
berusat sin kastkäpp, gav till ett bru-
talt och grymt skratt och slungade

INTET ÄR NYTT

4

UNDER SOLEN

SVA

NG

Åtminstone på Stockholms gator
ser man ju numera dagligen elek-
triskt drivna trehjuliga cyklar,
som varuhusens bud använda på
färder till och från kunderna. Det
är i viss mån en återgång till ti-
digare konstruktioner. Det är
nämligen inte stort mer än hundra
år sedan man konstruerade ett
fordon "med endast två hjul och
sålunda överlät åt den åkande
att själv hålla balansen. Däremot
äro trehjulingar mycket gamla.
Denna bild visar ett fordon från
1655, som drives framåt med en
vevmekanism, som den åkande
själv klarar av. Det är ju precis
samma idé som användes i fordon
för personer, som råkat ut för
benskada och därav blivit krymp-
lingar och som de själva veva
fram. Människan tjänstgör ju här
som motor, som förbränningsmo-
tor, och vi få inte glömma att
människan som förbränningsmo-
tor betraktad ingalunda har någon
dålig verkningsgrad, men hon är
för ”dyr” och det ”bränsle” hon
behöver kostar också för mycket
pengar. Det är ju en av orsakerna
till att muskelarbetet, det må vara
utvecklat av människor eller djur,
alltmer och mer ersättes av det ar-
bete, en motor av en eller annan
konstruktion kan prestera. Men —
nöden har ingen lag, och det kan-
ske inte kunde skada, att vi lite
var satte fart på ”människomo-
torn” i livsmedelsbristens tider.

TSAR

vapnet.

Hoirr! Rakt mot Griff surrade det,
ett hungrigt och dödsbringande vapen,
som flög fram genom skymningen.
Han böjde huvudet. Tock! Stålbladen
fastnade i trädet, just där han nyss
hade haft huvudet.

Hövdingen gläfste fram gutturala
förbannelser och började slå i högen
med en klubba. Griff började dunka
huvudet mot skaftet på kastkäppen,
så att stålbladen lossnade ur trädstam-
men. Den föll ner bredvid låret på
honom. Han förde foten bakåt och pe-
tade till den med tårna, så att den kom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:16:02 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1942-24/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free