- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 25. 19 juni 1942 /
5

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl G. Munters, av Karl Modin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kylskåpet blir en
världsartikel

pra vi beröra den saken, är några ord

om själva exploateringen av den nya
konstruktionen på sin plats. 1922 bilda-
de de båda konstruktörerna A.-B. Arctic,
som fick sina lokaler i Motala, där bo-
laget alltjämt finns kvar. 1925 övertogs
Arctic och därmed hela kylskåpsfabrika-
tionen av A.-B. Elektrolux, som genast
satte i gång sin stora utlandsorganisa-
tion för att sprida kylskåpet över hela
världen. Herrarna v. Platen och Mun-
ters ha alltså med sitt kylskåp inte bara
uppnått en teknisk triumf, de ha också
gjort en avsevärd socialekonomisk insats
— man måste betänka, att när denna
uppfinning började exploateras, rådde en
fruktansvärd depression i hela världen.
Genom kylskåpet skapades arbetstillfäl-
len, och vår svenska exportindustri fick
ett ingalunda föraktligt handtag. Och
sist men inte minst: hundratusentals
husmödrar världen runt prisa tillgången
på ett behändigt och driftsäkert kylskåp,
som helt diskret är inmonterat i en vägg
och genom sin därvaro inte bara räddar
avsevärda mängder livsmedel från för-
störing utan också gör en hel del saker
njutbara genom att hålla dem vid riktig
temperatur.

Efter några år lämnade ing. von Pla-
ten kyltekniken och ägnade sig åt andra
intressen, bl. a. elektrotekniken. Mun-
ters. fortsatte emellertid ännu åtskilliga
år — nu som chef för Elektrolux” kyl-
tekniska laboratorium. Fanns det då så
mycket till att göra på området? Jo, det
kan man nog säga. För att förstå det,
behöver man bara titta på några av de

" problem, som ing. Munters och hans 30-
tal medhjälpare vid 1930-talets mitt
- sysslade med i laboratoriet vid Grevture-
gatan i Stockholm. Isoleringsproblemet
t. ex. I början isolerades skåpen med
korkinlägg i väggarna, men det befanns
vara av nöden att hitta ett ännu bättre
isoleringsmaterial — ett sådant utexpe-
rimenterades också, men anses som en
fabrikationshemlighet, varför man inte
så noga vet vad det är. Men så mycket
vet man dock, att det var arbetet med
isoleringsproblemen som ledde ing. Mun-
ters in på den verksamhet, han för när-
varande utövar, nämligen ledarskapet
för Munters Industri A.-B. i Ulvsunda,

RE | | ot

där man bl. a. tillverkar wellit, ett ut-
omordentligt isoleringsmedel, till vilket
vi skola återkomma litet längre fram.

Ovänlighet mot
termiter

Ht annat problem rörde ett sätt att
skydda skåpen för hungriga termiter.
De skåp, som levererades till tropiska
länder, togo i regel hastigt slut — ing.
Munters visade författaren några små
träflisor, vilket var allt en hungrig ter-
mitsvärm lämnat kvar av ett kylskåps
trämontage. Termiterna äro som bekant
de enda djur, vilkas matsmältningsappa-
rat tillåter dem att direkt smälta cellulo-
sa, och det var en sak som man inte hade
tänkt på, när de första leveranserna
gingo ut till tropiska länder. Det gällde
därför att finna något impregnerings-
medel för träet, som gjorde det onjut-
bart för de glupska odjuren — att bygga
hela skåpen av t. ex. stål, kunde givet-
vis inte gå för sig av kostnadsskäl. Ett
. impregneringsmedel uppfanns också, och
så var det problemet löst. Bland andra
uppgifter för forskningen märktes såda-
na saker som t. ex. skåpens livslängd
och sätten att öka denna — utan särskild
preparering skulle t. ex. inte kokaren
stoppa mer än 4 å 5 år på grund av den
frätande inverkan, som ammoniakvatt-
net utövar. Vidare krävdes särskilda
anordningar för att ordna en perfekt
luftkylning av kondensorn i tropikländer-
na, där luften kan ha en temperatur av
omkring 40 grader — att ”kyla” med så-
dan luft förefaller ju närmast som ett
skämt, men icke desto mindre har Mun-
ters klarat även det problemet.

Packa rakblad i veten-
skaplig wellpapp

slutet av 30-talet lämnade ing. Mun-

ters det kyltekniska laboratoriet för
att ägna sig åt helt och hållet egen verk-
samhet, en verksamhet, vilken som nyss
antyddes nu bedrivs ute i Ulvsunda. Där
har han inte bara stora fabrikslokaler
utan också ett ståtligt laboratorium, där
han helst dväljes. Det är inte lätt att

Exteriör gv Munters industrier i Ulvsunda.

komma till tals med honom — han är en
mycket tillbakadragen person, som inte
tycker att hans arbete är ”något att
skriva om”. Men om man lyckas bryta
hans strängt genomförda isolering, fin-
ner man en utomordentligt älskvärd
människa bakom den något skygga mas-
ken, och då är han också en synnerli-
gen fascinerande representant för den
heliga forskningen. Då kan han tala
sig varm om både de uppgifter, han har
för händer och de många problem, han
skulle önska att ge sig i kast med. Nå,
han hinner nog med .en hel del till, han
är när detta läses endast 45 år och det
är ingen ålder nu för tiden.

Den första produkt, som Munters in-
dustribolag släppte ut i marknaden, var
s. k. wellit, vilket kortast kan beskrivas
som en högst vetenskapligt komponerad
wellpapp. Mellan ett par släta ytskikt
är inpassat ett system vågformade papp-
skivor, vilka impregnerats på ett sär-
skilt sätt, så att de inte tillåta någon
fukt att avsätta sig inne i cellsystemet.
Detta arrangemang gör welliten ytterst
lämpad såväl till bostadsisolering som
till emballage, där det gäller att ute-
stänga kyla, värme eller — och kanske
framförallt — fukt. En användnings-
form för welliten, som visar vad en så
skenbart enkel sak söm ett riktigt kom-
ponerat emballage kan betyda national-
ekonomiskt sett, möta vi i rakbladsför-
packningarna — eller kanske riktigare:
i förpackningarna av rakbladsmateria-
let. Det är ju ingen hemlighet att åt-
skilliga av de utländska rakbladsmärken,
som vunnit stor popularitet här hemma,
äro tillverkade av svenskt bandstål. Det-
ta levereras från järnverken i Sverige i
lådor av plåt, vilka hoplödas för att hind-
ra fukten att tränga in under de långa
sjötransporterna. Men numera finns
det ingen plåt för emballageändamål,
den behövs som bekant till andra saker.
Och följaktligen såg det ett slag ut, som
om vår export av tunt bandstål skulle
stanna av. Situationen räddades emel-
lertid av welliten — det har visat sig, att
detta emballage utestänger fuktighet li-
ka bra som en hermetiskt tillsluten plåt-
låda. Och bättre betyg kan materialet
knappast få. SER

Om inte alla tecken slå alldeles fel,
dröjer det nog inte länge, innan man får
höra talas om Carl G. Munters även i
andra sammanhang. Men det blir en an-
nan historia.

TEKNIK för ALLA 5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:16:05 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1942-25/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free