Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tigerbron, av Warren Hastings Miller - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hela patrasket har beslutat att
komma hit.
De hade gått några steg till och
kommit runt en ofantlig klunga
bambu, tjugo fot i omkrets. Där
hade en käpp blivit nerstucken i
marken på stigen. I dess kluvna
övre ända satt Griffs brev.
Gidge tog ett steg tillbaka och såg
sig försiktigt omkring åt alla håll,
innan han vågade röra käppen. Red
stirrade gapande av förvåning på
den. Det var med en kuslig känsla
de förstodo, att de hela tiden hade
varit iakttagna. . Osynliga ögon i
Veckans bästa
kriminalnovell
finner Ni alltid i
som dessutom varje
vecka bjuder på spän-
nande resor till okän-
da världar, ett fängs-
lande idrottsäventyr
| — skrivet av den fram-
stående sportjourna-
listen Björn Leroy.
Pröva Er intelligens
på pristävlingarna
och korsordet i den
läsvärda tidningen
VECKANS AVENTYR
Utkommer tisdagar e 35 öre
djungeln, små bruna män med sina
armborst skjutfärdiga, och den som
inte fick syn på sin fiende snabbt
nog, han var dödens!
Gidge drog sig tillbaka in i bam-
busnåret med brevet.
— Hm! — Jo, det kan man kalla
utpressning! fnös han. Femtio
säckar ris och femtio korgar torkad
fisk! — Vad är det meningen, att
jag ska föda mina egna kulier med?
Jag förklarar krig mot de här män-
niskorna, Red. Jag ska slåss med
dem, med hjälp av The Boh och
gendarmeriet och alla vår resurser,
hellre än att betala en cent i tribut.
Det enda vi nu har att göra är att
befria Griff ur den där byn.
Red såg blek och knäsvag ut.
Detta vittnesbörd om att de beva-
kades av fiender, som man varken
kunde få syn på eller slåss med,
hade knäckt hans mod.
— Vore det inte bättre, att vi .
vände tillbaka och tog The Boh med
oss? föreslog han darrande. Vi
duger ingenting tilli det här gamet.
De skulle kunna skjuta ner oss på
fläcken, och vi skulle inte ha någon
möjlighet att försvara oss.
Gidge brusade upp.
— Vad? Och överge Griff, lå-
ta dem göra, vad de vill med ho-
nom! ropade han. Ryck upp er,
karl! Ni ska följa med mig och
hjälpa till att befria Griff, Red. El-
ler också får ni fara hem! Ni får
sparken, omedelbart. Ingen i mitt
arbetslag
hjälpa en kamrat, som är i knipa.
Riskerna spelar ingen roll. Om ni
tänker på ert eget usla skinn — ja,
då kan ni ge er av hem. Ni åker
tvärt i så fall!
Gidge pekade tillbaka på stigen.
Detta var Reds svaga sida, fastän
Gidge inte visste det. Det fanns
mycket gott hos honom. Han var
en duktig och plikttrogen arbetare
och hade ett slags underlig och
snedvriden kärlek till företaget och
dem, som arbetade i det. Men allt-
sammans «<fördärvades av hans
själviskhet. Den gjorde honom
överkänslig ifråga om vad han an-
såg vara sina rättigheter; han för-
7
veckor)
HÄSSLEHOLMS TEKNISKA SKOLA
KOMMUNAL LÄROANSTALT UNDER STATENS INSPEKTION
Nya kurser börja den 1 okt. Statsstipendier upp till 45 kr. pr mån. Fackavdelnin-
gar för maskinteknik (inkl. motorteknik), elektroteknik, husbyggnadskonst samt
väg- £ vattenbyggnad med kurser om 2, 3 och 5 terminer. Vägmästarekurs (40
Värme- och sanitetsteknisk kurs (714 mån.). Yrkeskurs för el. installa-
törer (B-körs) börjar 9 jan. Nya lokaler med moderna laboratorier. Platsförmed-
ling. Program gratis, då denna tidning nämnes.
I a
Små levnadskostnader.
20 TEENIE för ALLA
kan ostraffat vägra att .
sökte alltid att skjuta skulden på
någon annan, till och med att stäl-
la till obehag för andra, om det
kunde ske i tysthet — för att på
det sättet öka sitt eget anseende hos
chefen. Vad han behövde var, att
hans. själviskhet fick en ordentlig
"knäck. En situation som denna,
där man riskerade allting för att
rädda en vän. Gidge levererade nu
denna knäck. Hans ord gåvo Red
ett styng i själen, de väckte själv-
förakt, ånger och hoppet om att
kunna offra någonting för att gott-
göra sin lumpenhet.
Jag är ledsen för vad jag sade,
Mr. Bråndt, sade han ödmjukt. Na-
turligtvis följer jag med er. Jag
bara tänkte på, hur hjälplösa ni och
jag skulle vara mot dessa vildar,
och att The Boh skulle ha större
förmåga att sköta den här saken.
Han måste vara vid bron nu.
— Kanske, medgav Gidge. Och
kanske inte... Men Griff är där
uppe i den där byn, och vi har in-
gen tid att förlora. De kommer in-
te att vänta länge på ett svar på
det här brevet. Vem det än är, som
har lämnat det, så vet han, att vi
är här.
Den korta tropiska skymningen
hade kommit. Dessa Gidges ord —
”De vet, att vi är här” — inskärpte
nödvändigheten av att iaktta störs-
ta möjliga vaksamhet under vägen
genom den tysta dalen. ;
— Vi börjar närma oss deras
högkvarter, anmärkte Gidge. ” Ser
ni den där fladdrande lågan, Red?
Det är lägerelden i byn. De håller
rådslag omkring den nu, antar jag.
Om det var en budbärare, som läm-
nade Griffs brev, så är han redan
tillbaka i byn. De vet, att vi är på
väg. Min plan är, att vi ska smyga
oss förbi dem och komma in i byn.
Där kommer vi att hitta Griff,
kanske med bara en eller ett par
vaktare.
Det föreföll att vara en god plan.
Elden befann sig ungefär halvvägs
uppe på sluttningen av Pou Hac,
kanske 8 kilometer från den punkt,
där de stodo. Någonstans i sump-
marken framför sig skulle de läm-
na stigen och försöka ta sig fram i
den täta djungeln.
— Titta, Mr. Brandt — där kom-
mer facklor! De hade kommit
halvvägs nerför kullen, när Red
bröt tystnaden med dessa ord.
Gidge stannade och räknade de små
ljuspunkter, som i en ormande rad
rörde sig nedför sluttningen av Pou
Hac. (Forts. i nästa nr.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>