Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tigerbron, av Warren Hastings Miller - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Forts. fr. föreg. nr.)
— Gott, sade han. Fjorton, om
jag räknar rätt. De kommer na-
turligtvis för att se, vad det blir för
resultat av brevet. Allt vad vi har
att göra, är att gömma oss ett styc-
ke från stigen och låta dem gå för-
bi oss och sedan skynda till byn, så
fort vi nånsin kan.
Gidge stannade och lyssnade.
Stigen var nu en svart, dyig tunnel.
Någonstans framför dem hördes ett
egendomligt dunkande ljud.
Gidge vände sig om mot Red och
viskade:
— Det är något stort djur, tän-
ker jag. Har ni geväret färdigt?
Seledanger trivs utmärkt i sådana
här sumpmarker, har jag läst.
Brr! — ”A-aj!”
mot låret och skrek högt. Gidge
vände sig blixtsnabbt om och sköt.
Han hade hunnit uppfatta, från vil-
ket håll kastkäppen kom, men han
hade ingenting annat att sikta på
än en rörelse bland sockerrören.
Knallen från 4035an sjöng ännu i
Varm Tussin
> VID HOSTA —
Milt och behagligt slemlösande
vid Iluftrörskatarr, bronkialastma 3
och förkylningshosta.
Med a
j bruksanv. 1: 25 apotek
LINDHOLMS DROGHANDEL |
Bildad 19092 Tel, 8325 47
Stockholm 21 I
FEV
FASA
Lan a
WRAS VIA Vv
FIAPEPPSERIEAE PN
va SEEN VY
18 TEKNIK för ALLA
Red slog handen ;
|
2 s
PAN, Vi
få
AV WARREN HASTINGS MILLER
TfÅ:s följetong
öronen på dem, när — O-ti-irr! —
O-t-irr! De två armborstpilarna ve-
no hastigt förbi dem från var sitt
håll med ett ilsket och hotande surr.
Gidge hukade sig ner och tryckte på
samma gång ner Red bredvid sig.
— Vi har råkat in i ett bakhåll på
något vis, viskade Gidge. Res er
inte upp, rör er inte, men använd
era ögon! Gör det mycket ont?
— Jag fick ett hugg av den här.
Det bränner som eld, sade Red.
Tror ni, den är förgiftad? Han stack
en kastkäpp av järnträ i Gidges
fria han. Gidge kände på bladen
med fingrarna.
— Hoppas den inte är det. De ser
ut att vara rena ... Ett fruktans-
värt, mordiskt böl dränkte hans
ord i ett oljud som från en grov fab-
riksvissla. Så hörde de Griffs röst
skrika med ett tonfall av intensiv
oro: — Se upp, chefen! Seledang!
Någonting formlöst och otydligt
kom rusande mot dem. Den sum-
piga marken skalv under det snab-
ba dunket av stora klövar. Det
fanns ingen tid till några ord nu.
Gidge böjde sig ner bakom sitt ge-
vär och sköt.
Pang! Av rekylen flög hans axel
nästan en hel fot bakåt, så att han
var nära att förlora balansen.
Pang! Bed hade avlossat ett skott
med sitt lättare gevär mot den stora
svarta massan, som hastigt kom
emot dem. Intet av skotten hade på
minsta sätt hejdat djuret. Pang!
Gidge sköt omigen — på tio stegs
håll — och grep sedan tag i Red och
rullade in i bambusnåret tillsam-
SAMMANDRAG.
Ett amerikanskt bolag erhåller beställning
på utförandet av en järnvägsbro i Indo-Kina.
Det är upptakten till den äventyrsfyllda be-
rättelse, vars personer äro de amerikanska
ingenjörerna Brandt — vanligen endast kal-
lad Gidge — expeditionens chef; samt
George Griffin, kallad Griff, Red Buckley och
huvudpersonen Cornelius Menagére, vanligen
kallad Corny. Trots sin ungdom har Corny
fått chefens tillstånd att medfölja expeditio-
nen till Indo-Kina. Han har nämligen yppat
för Mr Brandt, att han som ung pojke varit
i Indo-Kina och där förlorat sin far, som
spårlöst försvunnit i djunglerna och nu av
alla betraktas som död — utom av sonen.
Brobyggnadsarbetet börjar nalkas sitt slut
och Corny får Gidges löfte att medfölja Mr
Wellington på dennes expedition uppåt landet
för att söka efter sin far, vilken han förmodar
vara en bonz vid namn Men-Gya och vilken
Wellington en gång träffat.
Corny sammanträffar med bonzen, som är
Cornys far, men han känner inte sin son.
De stanna i klostret över natten, och bonzen
blir intresserad av Corny. Under tiden
fortsätter arbetet på bron. Red och Griff
göra vissa mätningar, och vid ett tillfälle
går den sistnämnde ned i snårskogen i ravi-
nen för att söka reda på en källa, varvid
han plötsligt står öga mot öga med en grupp:
vildar, som överfalla honom och föra honom
fången uppåt bergen. Han lyckas fly men
möter om natten en ilsken seledang i djun-
geln, och hans liv hänger på en tråd. Vid bron
upptäcker man hans försvinnande och börjar
söka efter honom.
KR
mans med honom. Seledangen for
fnysande förbi, hans horn svepte
över det ställe, där de nyss hade
stått. Red såg, att han redan höll
på att vända för att anfalla på nytt,
och han flämtade:
— Jag har laddat, Mr. Brandt.
Han siktade hastigt och sköt.
Ett fasaväckande vrål av smärta
genomskar natten och fortsatte oav-
brutet. Reds skott hade krossat ena
frambenet vid bogen, så att sele-
dangen föll. Han snurrade runt och
hans väldiga kropp och stampande
klövar knäckte bamburören tvärt
av som stickor. Gidge och Red
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>