Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Segelplanet H-17 som modell, av Ulf Hallvig och Magnus Gerne - Den unge kemisten, av Iwan Bolin. 3. Kemistens färgsignaler - Äro våra modellflygtävlingar felorganiserade? Av Yngve Norrvi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄRO VÅRA MODELLFLYGTÄVLINGAR
FELORGANISERADE?
Under ovanstående rubrik framlägger
ingenjör Bertil Flerman vissa beak-
tansvärda synpunkter i Flygning, främst
med anledning av att Vingarnas sekrete-
rare Hans Schmiterlöw tidigare tagit till
orda i samma tidning och givit modell-
flygarna på pälsen för bristande disci-
plin.
Ingenjör Florman anser, att modell-
flygtävlingarna först och främst böra
uppdelas i två kategorier, nämligen a)
tävlingar till vilka allmänheten lockas
ut och b) tävlingar uteslutande avsedda
för deltagarna.
Utan tvivel en mycket klok synpunkt.
Klok av två skäl; för det första har den
”utlockade” allmänheten rätt att ställa
vissa fordringar på tävlingen, allden-
stund denna allmänhet offrar både tid
och intresse och kanske pengar på eve-
nemanget. Och för det andra bör det lig-
ga arrangörerna varmt om hjärtat, att
tävlingen blir en behållning både ur pu-
bliksynpunkt som rent/ tävlingsmässigt.
I vanliga fall erbjuder tävlingsfältet
ett intryck av det största kaos, och
”Herr Medel-Svensson”, som låtit sig
lockas ut till tävlingen av välvilligt in-
ställda tidningar och av annan propa-
ganda, blir både besviken och förargad.
Han lämnar efter någon stund tävlings-
platsen, och en modellflygintresserad är
förlorad! Måhända för alltid. Stor ska-
da.
Ingenjör Flormans kritik är hela ti-
den positiv och tydligen påkallad av hans
många gånger mycket starkt visade in-
tresse för modellflyget. Han rekommen-
derar en mycket omfattande funktionärs-
stab och utvecklar sina synpunkter på
dennas kvalitet och organisation. Un-
dertecknad, som var i tillfälle att be-
vista Vingarnas senaste tävling på Gär-
det, arrangerad i stor utsträckning en-
ligt ingenjör Flormans i Flygning fram-
förda synpunkter, kan intyga, att denna
tävling lämnade betydligt större utbyte
ur publikhänseende än de flesta tidigare,
och detta trots minst sagt miserabla vä-
derleksförhållanden. | a
Givetvis är det så, att pretentionerna
bli mindre om det gäller en vanlig mind-
re klubbtävling, vilket skribenten också
påpekar, men han framhåller också, att
om en klubb önskar ordna en tävling,
som skall lända den till heder, då måste
också medlemmarna offra sina egna in-
tressen och hjälpa till var och en i sin
stad.
Slutomdömet i ingenjör Flormans arti-
kel blir: modellflygtävlingarna äro to-
talt felorganiserade ur allmänhetens
synpunkt och vanligen även dåligt ord-
nade ur tävlingssynpunkt.
Till detta är bara en sak att säga: det
ligger mycken sanning i ingenjör Flor-
mans påstående, och herrar modellflyga-
re få nog vara vänliga att i fortsättnin-
gen visa litet större disciplin, framför-
allt disciplin, och litet större offervilja
för det helas bästa. I allmänhet är det
nog så, att divakulten fått göra sig gan-
ska bred inom denna unga sport, ett fak-
tum, som ingen torde kunna tillbakavisa,
och det är nog mycket på just detta, som
de dåligt arrangerade tävlingarna hän-
28 TEKNIK för ALLA
ger. Stjärnor behövs inom all sport —
för att popularisera den, men dessa
stjärnor få inte bli divor, som genom
sina nycker och infall hota att spoliera,
vad mera stadgade och sansade karlar
byggt upp av idel intresse för en rolig
och nyttig sport. Här bör kanske påpe-
kas, att ”divorna” inte alltid äro de, som
ståta överst i prislistorna. Det finns
smådivor också.
Modellflyget som tävlingssport är
mycket ung, och man får ha överseende
med många misstag, men inte på så sätt
att man nonchalerar dem och enbart
hoppas på att de inte skola upprepas.
Något måste göras för att utesluta dem.
Det finns väl knappast någon sport, som
rönt så välvilligt intresse från pressens
sida som just modellflygsporten. Det kan
ju tänkas att denna press, av idel leds-
nad, slutar upp med att ”puffa” för de
dåligt arrangerade tävlingarna, och då
blir det inte mycket bevänt med fort-
sättningen.
Således: Låt oss ta ingenjör Flormans
kritik som en välvillig tillrättavisning,
och en välbehövlig tillrättavisning dess-
utom. Modellflygsporten är för god att
dragas ned, bara för att oförståndet då
och då får sätta sig i högsätet. Modell-
flyget kan bli en publiksport — om till-
räckliga ansträngningar göras: Vilka
ansträngningar ha inte andra sportutö-
vare fått göra i det här landet?
Yngve Norrvi.
DEN UNGE KEMISTEN |
(Forts. från sid. 25)
Fenolftalein är ett vitt färgämne, som
i basisk lösning blir rött. I sur lös-
ning återtar det sin vita färg. Köp ett
halvt gram fenolftalein och lös upp det
i litet denaturerad sprit. Vi ha nu en
utmärkt lösning, med vars tillhjälp vi
kunna påvisa även de minsta mängder
av ett lutaktigt ämne. Vi kunna genast
använda oss av den för att undersöka,
om en tvål är neutral eller ej. En tvål
kokas ju av fett och lut, och det går lätt
att få litet lut i överskott, som sedan
måste avlägsnas. Annars blir tvålen
lutaktig, och som lut är ett mycket frä-
tande ämne; är en sådan tvål ej bra att
tvätta sig med. Med tillhjälp av litet
fenolftalein kan man lätt avgöra, om
tvålen är lutaktig eller ej. Vid försö-
ket måste tvålen vara alldeles torr. Våt
tvål ger nämligen alltid ett rött utslag.
Borra med en kniv ett litet hål i tvålen
och tillsätt en droppe fenolftalein i hå-
let. Är tvålen neutral, sker ingenting,
men är tvålen lutaktig färgas hålet
snart rött, ju fortare desto mera lutak-
tig tvålen är. Pröva även litet såpa.
Smeta något såpa på ett vitt papper,
och häll några droppar"fenolftalein på
såpan. Den färgas nästan genast röd.
Såpa är således ett relativt frätande ren-
göringsmedel, och man får därför aldrig
använda såpa för att rengöra ömtåliga
föremål, som t. ex. yllekläder, färgade
och fernissade möbler, väggar o. dyl.,
korkmattor eller vaxduk.
NS sluta vi för denna gång med en liten
trollkonst. Säkert ha alla sett på en
cirkus eller annan tillställning, hur en
trollkarl har förvandlat vatten till vin.
Naturligtvis har han ej framställt något
vin, utan endast färgat vattnet så att
det ser ut som vin. Med tillhjälp av li-
tet kemi går detta mycket lätt: Fukta
botten av ett dricksglas med litet fe-
nolftalein i alkohollösningen och låt al-
koholen avdunsta. Det vatten, som skall
användas, måste göras i ordning på ett
alldeles särskilt sätt. Det skall nämli-
gen göras alkaliskt, t. ex. genom att för-
sättas med litet soda. Hälles det på det-
ta sätt preparerade vattnet i dricksgla-
set med fenolftalein, antar det genast en
röd färg. Men kom noga ihåg att ej
smaka på ”vinet”. Det skulle fräta upp
slemhinnorna i mun och svalg.
Eftersom vi ha fenolftaleinlösningen
till hands, kunna vi göra ännu ett litet
konststycke med den. Gnmnid in innansi-
dan av ena handen med litet av lösnin-
gen, och låt spriten avdunsta. Skaffa
därefter en pennkniv, som är försedd
med en nagelpetare. Doppa denna i: litet
lut och låtsas skära i handen. Men smeta
i stället bara av lutlösningen, som sit-
ter på nagelpetaren. Härvid uppstår
genast en blodröd skåra. Häller man
på litet vatten, så ser det ut, som om
”blodet” rann ur ”såret”. Tvätta där-
efter ”såret” med litet utspädd ättiksy-
ra. ”Blodet” försvinner, och ”såret” är
läkt. Orsaken härtill är, att ättiksyran
neutraliserat luten och i överskott av-
färgat fenolftaleinet.
H-17 SOM MODELL
(Forts. från sid. 17.)
ten spetsas. Då lind användes till fram-
och bakkanter torde detta inte bli svårt.
Lind är ju ett relativt lättarbetat mate-
rial.
Vingen klädes därefter med segelmo-
dellpapper. Man kan också använda ett
par lager japanpapper, vilka då skola
anbringas på modellen med fibrerna gå-
ende tvärs över varandra. Efter vat-
tenbesprutningen dopas vingen med za-
ponlack ett par gånger. Mellan varje
dopering bör den sättas i vingbädd, så
att den inte blir skev. I annat fall kan
flygförmågan äventyras.
På samma sätt som vingen bygges
stjärtpartiet. Fenan sitter fast monte-
rad till kroppen, under det att stabilisa-
torn fästes med ett gummiband, som lö-
per inuti kroppen, varigenom motstån-
det reducerats.
Modellen avväges genom att man pla-
cerar små blyhagel i ett hål, som bor-
rats i nosklossen. Om startkrokens pla-
cering har förut ordats; vid blåsigt vä-
der flyttas kroken ett stycke framåt och
tvärtom vid vindstilla.
Ulf Hallvig. Magnus Gerne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>