Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paracelsus — 1500-talets medicinske Luther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en 24 september 1941 var det 500 år
sedan den tyske läkaren Theophrastus
Bombastus von Hohenheim, som själv
kallade sig Paracelsus, begrovs i Salz-
burg. Gravskriften, som författats av
senare släkten, berömde hans underbara
läkarkonst och hans kärlek till de fat-
tiga, vilka han testamenterade alla sina
jordiska ägodelar. De i hans oskattbara
handskrifter givna föreskrifterna använ-
des mestadels av enkla människor, som
bättre förstodo att uppskatta mästarens
hälsoläror än de i arabisk-latinska form-
ler förstenade läkarna. Det var även
ett par namnlösa anhängare, som rädda-
de hans testamente undan fullständig
förintelse.
I dag känna vi till över 100 skrifter av
hans hand. Under hans livstid utkom,
Han dyker upp på de avlägsnaste
krigsskådeplatser under denna stormiga
tidsperiod, får anställning i Holland som
fältskär, omgjordar sig med ett svärd,
som samtidigt får bliva en symbol för
hans kamplust och är med när Kristian
II erövrar Stockholm samt när turkarna
år 1552 erövra ön Rhodos. ”Fyrtio slags
kroppens sjukdomar har jag botat”, ly-
der hans försvar mot de stugsittare, som
klandrade honom för hans kringflackan-
de liv. ”Med landsstrykare har han
vänt naturens blad och hundratals gån-
ger fått mottaga tacksägelser av lands-
knektar, av pestsmittade, ja, till och med
förnäma furstar och storborgare.” Mån-
ga gånger fick han vara med om pati-
enternas otacksamhet och till och med
markgreven Philipp av Baden nekade att
ACEL
vid sidan av hans stora sårläkebok, be-
skrivning på Pfeffers hälsobad, en liten
bok om pesten och två skrifter om den
”franska sjukan” samt ett halvt dussin
så kallade ”prognostices” eller ”prac-
tica”, jämte politiska betraktelser, väder-
leksförutsägelser och uttydningar om
jordbävningar och kometer. Dessa skrif-
ter studerades under 16:de århundradet
av alla kända lärda, ja, t. o. m. kejsare
och kungar. Den allra viktigaste delen
av Paracelsus” skrifter, Paragranum och
Poaramicum offentliggjordes först cirka
trettio år efter hans död, emedan hans
fientligt inställda samtida antingen di-
rekt förhindrade dess tryckande eller vi-
sade sig så ointresserade att nödiga me-
del ej kunde uppbringas.
I sin ungdom fick han följa med sin
fader, som också var läkare och troli-
gen även lärare i en bergverksskola, ner
i de djupa silvergruvorna. Han blir in-
vigd i konsten att anrika metall och får
noggrant lära sig alkemiens sju grader.
Bergverken och dess mineralhemligheter
blir hans ungdomsupplevelse, och när
han sedermera mognar till en läkekon-
stens revolutionär, sker detta icke minst
genom hans fanatiska tro på mineraler-
nas ”krafter och förtjänster”, genom
vars skickliga beredning till arcana
(saltförennigar) han lyckades utföra de
otroligaste kurer. Under sina senare fö-
retagna vandringar i Europa besökte
han hyttor och gruvor på olika platser,
varför han lika väl kände till de span-
ska, svenska som de tyrolsk-dalmatiska
och siebenbirgiska malmförekomsterna.
Men hans fader lät honom även få hu-
manistisk bildning, och sannolikt avlade
28 TEKNIK för ALLA
1500-talets medicinske
Luther
han sin mogenhetsexamen i Wien. Sedan
vandrade han över Brennerpasset och
genom Venetien till det berömda uni-
versitetet i Ferrara där han efter en
tvåårig kurs avlade doktorsexamen som
liv- och sårläkare. Därpå började han
en nio år lång vandring genom de flesta
europeiska länder. Det påstås till och
med, att han uppehållit sig i Moskwa
och vid ett tillfälle hållits fången av den
turkiske sultanen samt besökt Egypten.
Paracebsus. en läkar-
konstens revolutionär,
humanist och bergs-
vetenskapare, var med
när Kristian Il tågade
im 1 Stockholm och
trodde på mineralernas
kraft och förtjänster
Cv SÅ
Emedan han ansåg, att en läkares
värde berodde på hans praktiska erfa-
renhet, och att bara teoretiserande utan
praktik är värdelöst, lade Paracelsus
utan betänkande sig till med de erfa-
renheter fältskärer och skarprättare
samlat och slog sig i sällskap med bön-
der som samlade medicinalväxter. Han
kom underfund med hur hästhandlarna
satte liv i sina krakar genom att ge dem
arsenik, hur smederna botade hästarnas
sår med kopparsalvor m. m. Med sin
skarpa blick såg han vilken förvirring,
som rådde inte bara i högskolekretsar
utan även hos det vidskepliga folket och
hur ”läkekonsten kanske botar en men
fördärvar tio”. Därför kämpade han
mot tidens fördärvliga företeelser och
utpekade för folket de enkla hälsoreg-
ler naturen själv anvisar och dess out-
tömliga läkekraft.
Man kan förstå vilken uppståndelse
Paracelsus vållade med sina nymodighe-
ter på den ståndpunkt läkarvetenskapen
befann sig vid denna tid. Denne kät-
tare hade kastat stridshandsken och den
upptogs med den påföljd, att offentlig-
görandet av hans läror förbjöds. Vad
som icke minst bidrog härtill var, att
han fördömde de från medelhavsländer-
na importerade drogerna, som av apote-
karna försetts med ”alnslånga”, konsti-
ga namn och som voro i dåligt tillstånd,
när de anlände till förbrukaren.
Paracelsus förmådde givetvis icke gö-
ra sig gällande mot sådana angrepp utan
började åter resa samt höll på därmed
tills han avled i Salzburg. :« :
(Kosmos.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>