Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygsmeden i Södermanland, verklig eller fantasifigur? Av Sixten Rönnow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Själva segelflygningen artade sig till en början bra, trots
förlusten av cylindern...
stora stenkvarn i 4 våningar, som
fanns kvar ända tills 1800-talets
slut, och av folket kallades ”Hyb-
belejens kvarn”; ty så förvrängde
de goda värmlänningarna hans för
dem svåruttalade namn. Han an-
sågs som ett tekniskt geni, icke ba-
ra en provinsbegåvning, utan ett
mekaniskt snille för hela landet. Då
Gustaf III besökte Karlstad, arran-
gerade Hybbelejen i egenskap av
pyroteknisk konstmästare en ef-
fektfull eklärering av området
kring kvarnen, vilken tilldrog sig
konungens livliga gillande.
Hybbelejen ville fortsätta sin
uppvaktning av kungen, sedan den-
ne kommit till Stockholm. I sin
automobil, som han själv konstru-
erat, tydligen med urfjädrar som
drivkraft, for han hela vägen Karl-
stad—Stockholm. Väl ditkommen,
säges han ha kört sönder bilen mot
slottsmuren. Otur hade han också
med sin ”mekaniska slåttergubbe”,
en dåtidens robot, fungerande som
lieman — den körde han ned i
Skoghallsälven, där den drunknade,
ty simma ingick inte i slåttergub-
bens förmåga! Och så hans flyg-
försök. Åtminstone berätta även
tillförlitliga karlstadsbor om den
saken. Hybbelejen konstruerade en
egen flygmaskin, försedd med två
vingar. Iklädd denna maskin steg
han upp till toppen av sitt sten-
torn, kvarnen, kastade sig ut över
Klarälvens vatten och flög i en im-
ponerande glidflykt över älven bort
mot sin egendom Vidön, som låg på
andra stranden. Men — även Hyb-
belejen skulle dela ikaridernas van-
liga lott — han tappade ena vingen
och störtade ned i Korsälvens vat-
ten, ej långt från målet. Sic itur
ad astra.
4 TEKNIK för ALLA
Brandskattad tupp
materialleverantör
te på svenska landsorten finns
Ua i flera provinser berättelser
om flygande hantverkare, särskilt
smeder. Av alla hantverkare inne-
hade smeden en ”nimbus av hem-
lighetsfull och övernaturlig art”,
som kom honom att intaga en sär-
skilt aktad ställning. Med förtjus-
ning berättade många folksagor om
hans förmåga att narra själva den
lede eller ”skam” med sina finur-
liga påhitt. En gång narrade en
östgötapojke in djävulen i en nöt,
som han gav till mästersmeden att
slå sönder med storsläggan. Det
blev ett förfärligt oväsen, då nöten
gick sönder och ”skam” med stort
brak for upp i smedjans tak.
Till smedernas skicklighet hörde
också i vissa landskap, såsom Väs-
tergötland och Södermanland, att
göra flygmaskiner och flyga. Un-
der 1800-talets lopp uppstodo flera
folksägner därom, men tydligt är
att de icke uppstodo av intet, utan
att där fanns en del sanning bakom.
Upp som en sol och ned som en pann-
: kaka.
Kyrkfolket med prosten i spetsen satte efter den flygan-
de smeden i fullt fart.
Troligen har det funnits sådana
verkliga. flygsmeder, inte bara på
ett, utan på flera ställen, och folk-
traditionen har genom flera släkt-
led bevarat historierna om deras
flygförsök. I regel smida de ihop
sina vingar i den egna lilla smed-
jan, och en vacker dag äro de fär-
diga till uppvisning inför allmän-
heten. Flygförsöken äga rum från
en högt belägen plats, kyrkvallen
eller kyrktornet. Liksom skrädda-
ren i Ulm uppträder smeden med all
möjlig yttre ståt, med förakt för
den samlade människohopen och
med ett överlägset utseende av ”har
ni sett mej flyga, gott folk”. Så
kommer hoppet och glidflygningen,
som i början synes arta sig bra, än-
da tills det oundvikliga fallet, som
ibland sker rakt ned i en gödselhög,
ibland i ett träd och ibland ned i
sjön.
August Blanche var på 1860-talet
redaktör för dåtidens bästa vecko-
tidning på svenska, Illustrerad Tid-
ning, och publicerade där 1862 en
samling av 9 teckningar, vilka en-
ligt Blanche ”en gammal sagobe-
rättare vid namn Acharius” lånat
till tidningen. Rubriken är ”Flyg-
smeden, folksägen från Söderman-
land”. Under de nio penntecknin-
garna, som äro förvånansvärt väl
utförda, förekomma roliga verser
med händelseförloppet skildrat på
ett kvickt och målande sätt. Så-
väl text som bilder äro förstklas-
siga. Det var också ingen vanlig
sagofarbror, som gjort dem. Un-
der signaturen ”Acharius” dolde sig
professorn och Ööverintendenten
Fredrik W. Scholander, sin tids
förnämsta arkitekt och en av de
kvickaste karlarna kring Karl XV.
Han brukade vila sig på somrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
