Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygsmeden i Södermanland, verklig eller fantasifigur? Av Sixten Rönnow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med resor 1 Södermanland, särskilt
i landskapets hjärta, trakterna
kring Sparreholm, Dunker, Flen
och Rekarne. Det var i dessa trak-
ter han hörde berättelsen om flyg-
smeden — vad hindrar, att histo-
rien är mer än en folksägen, då
man känner vissa bysmeders fin-
gerfärdighet och flyglusta under
1800-talet? Det vore en uppgift för
de sörmländska hembygdsförenin-
garna att klara upp. Här nöja vi
oss med att rekapitulera Scholan-
ders framställning, som inte minst i
denna glid- och modellflygningens
högsäsong måste intressera ungdo-
men.
Anders svettades i allsköns tukt och he-
der
för att hamra genom yrkets alla grader
och stod sotig uti smedjan hos sin fader,
vars båd” far och farfar även varit sme-
der.
"Har Ni sett mej flyga,
gott folk ?”
nledningsbilden visar en även
tekniskt-historiskt sett intressant
interiör av en lantlig klensmedja,
där den rödnäste mästersmeden
hanterar tång och slägga, medan
lille Anders, liksom fadern iklädd
träskor och skinnförkläde, men
dessutom även ”fadermördare”
kring halsen, endast med möda or-
kar lyfta den tunga släggan. Den
surt grinande gubben har på huvu-
det smedernas speciella huvudbo-
nad, den röda tofsprydda topplu-
van, som även Hilleström på sin
tid försåg sina klensmeder med.
Stämningen i smedjan är inte sär-
deles gemytlig; man får medkänsla
med den lille klene gossen. På
nästa bild har han också smitit
ut under sitt arbete till ladugår-
den, undan faderns tyranni, som
gav honom ”hårda slängar, och
hans näsa märktes ofta blå med
tången”. Det var då den lille
fången tänkte: ”Hade jag vingar
flöge jag min kos långt över berg
och ängar”. Redan vid denna tidi-
ga ålder flygbiten, smög sig An-
ders ut till hönsen, som han brand-
skattade på fjädrar, så att tuppar-
na fingo sina stjärtar ömkligt stub-
bade. Det skulle bli material till en
flygmaskin. Den stränge fadern
upptäckte rovet och lät sin Anders
dansa långdans för karbasen — det
var så den strängt påtriarkaliska
tidens sed! Men Anders lät inte
hejda sig:
= JAS Se AA
Det hårda uppvaknandet ur flygdröm-
marna — med kryckor och skeva ben.
Gossen blev med tiden stor och stark
och kobent,
ärvde smedjan jämte fädrens förskinn
vida.
Men sitt yrke kunde han platt inte lida,
det var honom alltför lågt och tungt och
orent.
JE går hos Anders hand i
hand med andlig högfärd och
vantrivsel med sitt. låga jordiska
arbete. I hemlighet — ”ingen vet
vad mäster Anders har för händer”
— tillverkar han sin flygmaskin.
För utseendet hänvisas till bilden.
Han står uppe i en fönsterglugg i
kyrktornet, redo att ta språnget ut
i luften för att övertyga de klen-
trogna — en grotesk svensk Ikarus,
med sina kobenta ben inkrängda i
stövlar, vadmalsrock, fadermörda-
re och på huvudet en blänkande
nyborstad cylinderhatt. Armar och
ben äro fastgjorda med rep vid de
böjda vidjorna till flygmaskinen,
vars konstruktion av fullt begrip-
liga skäl icke är närmare angiven.
Och till folket, som vid tornets fot ses
vimla,
han högtidligt ropar ifrån stora glug-
gen:
Slutet gott — flyg-
smeden åter i sin
smedja, undervi-
sande sina fyra
barnbarn vid stä-
det.
”I, som hårda mödors njugga brödkant
tuggen,
adjö med er, bönder, nu far jag till him-
Ia
Nästa bild ger oss en närbild av
flygaren, som styr sin farkost ge-
nom luften genom att kava med
ben och armar. Vinden fyller ut
och spänner vingarna, som nu få
ett utseende som en fallskärm. Cy-
lindern tappar han, den ses virvla
om bland den uppvaktande fågel-
flocken. I bakgrunden ligger kyr-
kan, och menigheten blir det nu en
faslig fart på — det gäller att följa
med glidflygaren och se var han
kommer att hamna.
Se, nu är han bortom kyrkgårdsträdens
toppar!
Gummor, gubbar, jäntor, barn och långa
burkar
följa med i språng. Framför dem kloc-
karn durkar,
och herr prosten lunkar med, så magen
hoppar.
Scenen med den springande folk-
skocken har också flera lustiga de-
taljer med präst och menighet, poj-
kar, flickor och gubbar, som sätta
över diken och gärdesgårdar i blind
iver att hinna med.
Ack, snart är ej smeden större än en
svala.
Skynda på, han kretsar över prästgårds-
vreten.
Klockarn fastnar på en gärdsgård,
i teten
får nu orgeltramparns Maja barbent
skala.
Se, där flyger han mitt över kronosko-
gen.
och
(Forts. å sid. 29.)
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
