Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sanningen om Japans flygproduktion - 8-timmars vägning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sanningen om Japans
flygproduktion
Der engelska tidningen ”Aeroplane”
citerar en artikel, som nyligen pub-
licerats i Daily Mail och som tycks kas-
ta ett visst ljus över den japanska flyg-
plansproduktionen. Artikeln är skriven
av en amerikansk journalist, Mr Downs,
som hade turen att kunna förpassa sig
ur det för en amerikan ganska ohälso-
samma Nipponska klimatet just före
krigsutbrottet. Han citerar en rapport
av fyra amerikanska ingenjörer, som
sänts till Japan av Wright-, Douglas-
och Lockheedfabrikerna för att ge japa-
nerna en del nyttiga (?) råd angående
amerikanska flygplan. Mr Downs skri-
ver:
”Dessa fyra är de enda utlänningar
— utom tyskar — som bemästrade allt
hemlighetsmakeri och vunno tillträde
till japanska flygindustriella anläggnin-
gar, vilka annars bevakas lika sorgfäl-
ligt som landets kejsare. De omtalade
att såväl material som arbete kvalita-
tivt låg ungefär 40 Z under England
och Amerikas. En ingenjör från Douglas-
fabrikerna talade om att japanerna vid
en landning slogo sönder det gigantis-
ka DC-4-plan, som Japan köpte två år
tidigare från U. S. A. såsom modell till
ett tungt bombplan, avsett att bli Flying
Fortress överlägset.
Alla försök att efterbilda DC-4 miss-
lyckades trots att Douglas bestod såväl
blåkopior som själva flygplanet. Ingen-
jörerna sade att japanerna alltid tråka-
de ut dem, när de vid försöken att byg-
ga egna jättebombplan, på alla sätt sök-
te skaffa upplysningar om Flying Fort-
ress. :
Ehuru dessa fyra amerikaner fingo
besöka vissa fabriker, voro de dock nog-
grant bevakade, och en gång när en av
dem tog sig en promenad i närheten av
Tatikawafabriken, där tunga bombplan
framställas, inbjöd en japan honom till
en fest med underbara geishor och häll-
För vissa undersökningarst
skull väger man även flygplan,
och i det här fallet är det frå-
ga om ett stort amerikanskt
transportplan — en ”stratoli-
ner”. Vägningen är ett helt
företag, trots de modernaste
hjälpmedel. Åtta timmar tar
det att få vikten på en sådan
bjässe fastställd, och då får
vägningspersonalen — 20 man
— ligga i för fullt. Planen vä-
gas på tre punkter samtidigt
— bägge hjulen och stjärtpar-
tiet. Utan någon som helst ut-
rustning väger det på bilden
visade planet 31,200 pounds.
Hur mycket blir det i kilo?
12 TEKNIK för ALLA
H 8-timmars
vägning
de honom full med saké för att söka
förmå honom att under rusets inflytan-
de tala om vad han sett.
Vidare undersöktes ingenjörernas rum
minst en gång i veckan och deras post
öppnades och kopierades innan den ut-
lämnades. Det beräknades att Japan
1940 hade 5.000 flygplan i första linjen
och att årsproduktionen var ungefär
8.000 flygplan av alla typer. Målet för
1942 var 30.000, men amerikanska ex-
perter hålla det för osannolikt, att den-
na siffra skall kunna uppnås på grund
av brist på råvaror och maskiner. Sär-
skilt lär brist på aluminium råda. Ame-
rikanarna anse att en siffra av 10.000
flygplan 1941 torde varit maximum.
Det finns åtta olika flygplanfabriker
av vilka de största äro belägna i Tati-
kawa nära Tokio, samt i Nagova i vä-
stra Japan.
Produktionen har hittills bestått av
60 proc. jaktplan, 30 proc. bombplan
och 10 proc. transportplan. De bästa
bombplanen ha kopierats från Douglas
DC—3. Typen kallas för Showa och gö-
res i Tatikawa. Den är tvåmotorig och
har en flygsträcka av 2.400 km. Bomb-
lasten är 900 kg.
Jaktplanen ha i stor utsträckning ko-
pierats efter tyska typer. En del tyskar
anlände nyligen till Japan för att lära
japanerna att flyga Stukas. Det finns
även jaktplantyper som påminna om
Airacobra och Lockheed F—38.
Vi ha framhärdat i den dåraktiga
uppfattningen att japanerna äro närsyn-
"ta imbeciler, som ej kunna utföra ens
den enklaste manöver utan en lärobok
i handen. Nu ha vi förstått att japa-
nerna äro att räkna bland världens bä-
sta piloter. De äro småväxta, magra,
rätt spänstiga, och århundraden av
golvsittande göra dem särskilt ägnade
att sitta i en trång förarplats många
timmar i följd utan att bli trötta eller
stela i kroppen.
Under de tre år som jag bodde i en
av Yokohamas förstäder, bevittnade jag
dagligen en luftcirkus, som exponerades
av marinflygare från Yokosuka. Vanli-
gen voro mellan ett dussin och ett tjugo-
tal av dessa jaktplan i luften under fle-
ra timmar om dagen. De gjorde de mest
halsbrytande manövrar och utförde full-
komligt perfekta formationsflygningar
utan att jag någonsin såg en olycka.
Icke desto mindre anses japanerna ha
den största olycksprocenten i världen.
Piloterna äro bra ända tills något oför-
utsett inträffar. Då måste de tänka
över vad instruktionsboken har att säga
i ett sådant fall. Detta få de oftast
inte tillfälle till förrän de flugit över
gränsen till en annan värld”.
Så långt den kände amerikanske jour-
nalisten Alfred Downs. Framtiden kom-
mer att avgöra om han har rätt eller
fel. Att döma av de under striderna i
Stilla Oceanen uppnådda resultaten,
tycks emellertid inga påtagligare kvali-
tativa brister vidlåda de japanska flyg-
stridskrafterna, vare sig ifråga om ma-
terial eller personal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
