Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyskrapemysteriet, av Lavinia R. Davis - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mate
FYS
Kent och hans magra gråbleka ansik-
te blev rött ända upp till det bruna
hårfästet.
— Men varför det?" Du får ju
svindel?
Kent nickade. — Det var just där-
för jag ville göra det, sade han. Sigge
visste inte vad han skulle säga. Han
kunde inte förstå, att någon kunde
vara rädd för att gå på en fritt lig-
gande balk. Men om det nu var på
det viset, så erfordrades det en bra
portion mod att ändå försöka. Ett
mod, som Sigge uppskattade. på det
högsta. .
— Men hur kunde du veta, att his-
sen skulle störta? frågade han för att
byta samtalsämne.
Kent reste sig på sina magra arm-
bågar, och för första gången sedan
olyckan såg hans ansikte riktigt le-
vande ut.
— Jag gick ned i källaren för att
hämta lite vatten, sade han, och då
märkte jag att hissmotorn inte arbe-
tade som den skulle. Jag tänkte just
gå och rapportera det, när Jones och
Tonetti kom och sa till mig att gå där-
ifrån.
— Men hur kom det sig, att du hej-
dade mig? frågade Sigge.
Kent smålog, och hans ansikte lyste
upp.
— Jag fick en misstanke om att det
skulle hända något, sade han. Jag
visste, att du var den enda, som tro-
ligen skulle använda hissen just vid
den tiden, så jag skyndade mig upp
för att få tag på dig. — Resten vet
du, antar jag.
I samma ögonblick kom Kelly till-
baka och började fråga ut Kent om
olyckshändelsen. Sigge var glad, att
det inte var honom som Kelly förhör-
de — arbetsledarens djupt liggande
grå ögon verkade lika kalla och oper-
sonliga som en kirurgs instrument.
Men Kent bevarade fullkomligt sin
fattning och Sigge lyssnade beund-
rande till hans dämpade, lugna röst.
Och det var den grabben han trott
vara en kujon — han som räddat,
hans eget, Sigges liv och som haft
mod att tvinga sig själv att göra nå-
got som han var rädd för.
— Jag tänkte nästan, att du inte
var av den sorten som kan klättra om-
kring i ett bygge, sade Kelly, när
Kent blivit lite piggare. Men om du
är frisk igen om ett par dar, kan det
nog hända, att vi kan använda dig till
något annat. Jag behöver en man här
nere på kontoret. Kellys röst lät var-
ken vänlig eller fientlig; den var som
en maskin, vilken endast inregistrerar
fakta.
Kent skulle till att säga något, som
skulle ge uttryck åt hans tacksamhet,
men blev tvärt avklippt. — Olsson,
låna en rock från någon, så att Rich-
ards kan få ta den på sig, befallde
han. Hjälp honom sedan hem och
kom så tillbaks hit. Men stå nu inte
där och glo! Sätt igång bara och
hjälp honom på bena!
Stödd på Sigges arm hasade sig
Kent ned för trappan. — Den där
Kellys ansikte ser så kallt ut, att det
kunde komma en masugn att frysa,
sade Sigge.
— Låt nu bli att säga nånting mer,
svarade Kent. Jag börjar tro att all-
ting här ända från kalksäckarna och
kabelrullarna har öron.
När de kommit ut ur Phoenix
Buildings kalla och fuktiga entréhall,
pekade Kent på ett tarvligt hus, som
låg alldeles snett över gatan. — Jag
har flyttat för att spara busspengar,
sade han. Jag bor där nu.
En minut därpå stodo de framför
pensionatets port, gick upp och ring-
de på. Värdinnan öppnade dörren
bara på glänt, men när hon kände
igen Kent försvann hennes reserva-
tion och hon öppnade den lite mera.
Den varma, osiga luften från tambu-
ren slog Sigge i ansiktet som en kval-
mig vindpust.
Värdinnan fäste upp en flottig hår-
lock, som ramlat ned på kinden, och
gjorde ett tecken åt dem att komma
in. Hur är det fatt? frågade hon med
gäll, förargad röst.
— Han har blivit lite skadad i byg-
get, förklarade Sigge. Vill Ni inte
hjälpa honom upp på hans rum?
Värdinnan nickade. — Jo, natur-
ligtvis, sade hon. Men ni får inte
räkna med att han slipper ifrån hy-
ran. Jag är ledsen, om någon skadar
sig, när han bor under mitt tak, men
jag måste få in pengar från folk som
hyr, vare sig de nu har arbete eller
inte.
Sigge försökte låta bli att inandas
den kvalmiga luften i tamburen och
såg på Kent. — Jag skulle tro, att det
nog ordnar sig, sade denne. För den
här veckan har jag ju betalt, och nästa
vecka är jag 1 arbete igen.
— Om ni inte kan betala i förskott
för nästa vecka, så får ni flytta, sade
kvinnan och lommade tillbaka till sitt
mörka kök. i
Sigge såg efter henne, när hon för- :
svann i dörren. Hon såg inte precis
ovänlig ut, men verkade smutsig, för-
grämd och mycket trött; man kunde
inte förebrå henne, att hon var noga
i — starkare
” men ändå bländfritt
UNGA MAN
som önskar utbilda sig i tekniska
ämnen mottagas den 30 okt. i
byggnadstekn.,
mekaniska och
elektromekaniska
yrkesavdelningarna vid
Karlskoga Praktiska Lärovärk
Begär prospekt mot dubbelt porto.
GÖSTA HORSNER, rektor, Karl-
skoga.
HÖTHLMS TEKNISKA INSTITUT
DAG- & AFTONSKOLOR.
CENTRUM
KUNGSGATAN 32
Sveriges största enskilda tekniska läroanstalt.
Inspektion: Prof. B. Afzelius. Överinsp. G. Moberg, Major E. Råberg (f. elevkåren).
Ingenjörs- & verkm.-utb. Stipendier.
Tel, 23 37 05.
Anmäl i tid. Upprop 20 aug. Prosp. sändes.
E. WALTER HOLMSTEDT, Civ.-ing. Rektor.
TEKNIK för ALLA 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
