Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyskrapemysteriet, av Lavinia R. Davis - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte 20 dollars i veckan? Det skulle
du väl kunna bo på mycket bättre än
här?
Kent rodnade. — Ja, men ser du,
förklarade han, jag förlorade en för-
färlig massa pengar på ett vad sista
veckan jag var på Teknis. Och när jag
sen körde, måste jag låna pengar för
att kunna ta mig hit till New York,
och dem betalar jag tillbaka nu, litet
varje vecka.
— Men du fick i alla fall ett jobb
bra kvickt. Det var Sigges bestämda
avsikt att hindra, att samtalet tog en
alltför nedslående vändning. «Jag
tror inte att någon teknisk högskola
i hela landet skulle kunnat skaffa dig
ett jobb kvickare.
— Nej, men det att jag körde på
Teknis och måste sluta där, är i alla
fall det avgörande. Efter allt vad
farbror Dave har gjort för mig, måste
jag helt enkelt se till att jag blir en
bra ingenjör.
Sigge reste sig upp. — Nu måste
jag nog gå, sade han, annars kommer
Kelly att fråga, om jag varit med dig
till Kina.
Kent skrattade och stödde sina öm-
ma axlar mot den tunna kudden. —
Det är en massa saker, som jag gärna
ville fråga dig om, sade han. Det
händer en hel del i Phoenix Building,
som vi inte har haft nån chans att
tala om.
Sigge böjde sig ned för att ta upp
den lånade överrocken, som låg kas-
tad över sängens fotända.
— Skulle du vilja ta ut min mössa
ur fickan, frågade Kent. Jag stack
visst ner den där, när vi kom in hit.
Sigge stack ned handen i fickan,
men drog så plötsligt tillbaks den med
ett ryck och förde den upp mot mun-
nen. — Hör nu, för tusan, sade han
och spottade, går du med dragen kniv
1 mössan?
Han skakade på mössan över gol-
vet, och ett litet metallstycke föll klir-
rande ned på golvet. Det var tydli-
gen det som han skurit sig på.
— Vad är det där? frågade Kent.
Sigge tog upp metallbiten och räck-
te fram den på sin breda handflata. —
Det är en bit av ett sågblad, men det
är ett egendomligt sätt som det sprun-
git sönder på. Biten ser precis ut som
Gt WES
Kent tog metallbiten och vände på
den. — Den sågen måtte ha skurit i
någonting extra strongt för att brista
på det här sättet, sade han. Det är ju
bara en liten bit av bladet, men det är
N
fasligt hårt. Han tittade upp på Sig-
ge. Säg, vems tror du det är och vad
har det använts till?
Sigge skakade på huvudet. — Frå-
ga inte mig, sade han. Det måste väl
vara dens som äger rocken. Det ska
jag nog få reda på, när jag lämnar
tillbaks den. Men nu måste jag allt
ge mig av och börja jobba.
Kent sade ingenting, men tydligtvis
var han besviken över att Sigge skulle
gå. Denne stannade, när han kommit
halvvägs genom dörren.
— Jag kommer igen om lördag
kväll och då tror jag nog jag kan be-
rätta dig något, sade han — Jag har
kommit på alla tiders plan att flytta
dig till en bättre plats.
Innan Kent hann göra några fler
frågor, var Sigge redan ett långt
stycke ned för de rankiga trapporna.
Han höll andan, så han skulle slippa
inandas den unkna odören och störta-
de fram till porten. När den rena,
fuktiga luften slog emot honom ute
på gatan, hejdade han sig ett ögon-
blick : tänk om hans mor nu inte skulle
gå med på att Kent finge bo hos dem?
Vad skulle han då säga, när han kom
till kamraten på lördagskvällen.
Det var bara en timme kvar till
klockan halv fem, men minuterna slä-
pade sig fram som evigheter. Den
sista droppen, som kom bägaren att
rinna över, var när Swenson började
väsnas över att han inte kunde hitta
sin överrock.
— Det är visst nån som stjäl här,
fräste han med sin obehagliga, knar-
rande röst. Vart har min rock tagit
vägen?
— Här är den, sade Sigge och kom
fram till honom med överrocken. Kel-
ly sa till mig, att jag skulle skaffa en
överrock och lägga den över Richards,
när han blivit skadad, och så fick han
ha den på sig, när jag gick hem med
honom. Det var ledsamt jag inte
hängde tillbaks den på rätt plats.
Swenson stack sin hand ned i rock-
fickan och stirrade på Sigge, men ytt-
rade inte ett ord.
Sigge kunde inte avgöra om man-
nen fruktat att förlora överrocken el-
ler den mystiska sågbladsbiten. Men
han hade annat att tänka på och innan
många sekunder förgått var han redan
ute på gatan och kilade över till när-
maste apotek. Där kunde han få lov
att telefonera hem.
Lyckligtvis var modern hemma. —
Mamma, började han, vad skulle du
tycka om att få en gäst på en tid. Han
I
kunde få mitt rum och jag kan väl
ligga på soffan i vardagsrummet?
Modern frågade vem det var och
varför han skulle bo hos dem, och
Sigge skyndade sig att berätta det
med en röst som skälvde av iver.
Kent behövde få lite omvårdnad och
han, Sigge, kände sig skyldig att
skaffa honom ett hyggligt ställe att
bo på. (Forts. i nästa nr.)
Ett hederstecken
TfA-nålen
— de tek-
niskt in-
tressera-
des kän-
nemärke
— kan varje intresserad TfA-
läsare förvärva genom att bliva
tidningens ombud. Samtidigt
gör Ni en god extraförtjänst.
Ombudsvillkor gratis!
Sänd in kupongen i dag!
Till Teknik för Alla.
Box 3137, Stockholm 3.
Undertecknad önskar få sig till-
sänt ombudsvillkor och material:
oo0c8 0 00 OCR RGB Be 0 VR PD
Bostad:
ATT ESS 2 io le leds ie förde: SNS is Ne SES TTT ESS
| Öppet kuvert = porto 5 öre. j
RÄAKNE-
ER ER SO
— STICKAN
SE > 33 3
är var mans räknemaskin.
NR
Oumbärlig för dem som syssla
med räkneoperationer, antingen
det gäller enkla eller mer komplicera-
de problem.
SKOLMOD.: Längd 30 cm Kr 6:95
FICKMOD.: Längd 13 cm Kr 10:75
HOBBYCIREKLARNAS INKÖPTSCENTRAL
A.-B., Scheelegatan 18, Stockholm.
Sänd mot postförskott plus porto o. oms.:
secret
FREE EE Er rr
see rr ra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
