Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modellflyget-problembarnet, av Yngve Norrvi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Börje Stark (t. h.) gör sig redo för
start i FIB-tävlingen 19389. Homs stabile
pappa hjälper till.
&
Fö några veckor tillbaka hade vi an-
ledning kommentera några synpunk-
ter av ingenjör Bertil Florman beträf-
fande modellflygtävlingarnas organisa-
tion, framförda i Flygning. Sedan dess
har ingenjör Georg Derantz kraftigt
understrukit Flormans synpunkter ge-
nom en stor artikel i samma tidning,
vari han lägger upp en fullständig or-
ganisations- och instruktionsplan för
tävlingar av olika slag. I senaste num-
ret av Flygning bidrar Börje Stark,
känd och duktig modellflygare, med en
artikel, i vilken han deklarerar en viss
avvikande mening.
Börje Stark medger, att Flormans och
Derantz” kritik har visst fog för sig, men
han frågar sig på samma gång, varför
ingenting gjorts åt missförhållandena,
då det kan bevisas, att liknande kritik
framförts långt tidigare. Artikelförfat-
MODELLFLYGET-PROBLEMBARNET
taren avger själv följande svar på den-
na fråga:
”Det felande för modellflygarna är
helt enkelt pengar! Att organisera en
tävling efter ing. Flormans m. fl. för-
slag går bra, om den organiserade är t.
ex. KSAK, d. v. s. en klubb, som har re-
surser i fråga om pengar, material, för-
bindelser o. s. v. Men för Modellflyg-
klubben Skatan i Kråkemåla ställer det
sig ej så lätt att skaffa fram en 40—50
kompetenta funktionärer, då kanske
klubbens hela medlemsantal ej uppnår
denna siffra. Men då bör icke heller
M.F.K. Skatan arrangera en nationell
tävling, invänder någon! Ja, men eme-
dan de flesta av landets modellflygklub-
bar äro ganska små och ha dålig ekono-
mi, skulle alltså tävlingarnas antal be-
skäras högst avsevärt. Och därvid är
att märka, att tävlingar är en livsviktig
faktor för modellflyget, och att sådana
därför böra anordnas i största möjliga
utsträckning.
Således bör man försöka organisera
modellflygtävlingarna så, att de se re-
diga ut i publikens ögon med en rela-
tivt begränsad funktionärsstab. Och det
är en sådan tävlingsorganisation mo-
dellflyget ”hungrat” efter i åratal.”
NERE sak har som bekant två sidor,
och Börje Starks resonemang i den-
na fråga utgör därvidlag intet undan-
tag. För vår personliga del, anse vi
att argumentationen i viss mån haltar,
sedd mot bakgrunden till den senaste
stortävlingen, S. M. i Visby med KSAK
och Gotlands flygklubb som arrangörer.
Enligt herr Starks eget påstående har
KSAK resurser, och ändå blev dessa S.
M.-tävlingar inte vad man hoppats att
de skulle bli. Och detta var inte helt
och hållet vädrets fel. Säkert var inte
heller felet arrangörernas och funktio-
närernas, och man kan väl knappast hel-
ler skylla den matta glansen utåt bara
på tävlingsdeltagarna.
Felet — ty att ett fel föreligger kan
ingen som var med på S&S. M. låta bli att
konstatera — måste ligga någon annan-
stans. För vår del skulle vi vilja for-
mulera saken så: Det uppenbara felet
ligger hos samtliga, inte minst hos de
tävlande själva. Man saknar något vid
dessa tävlingar, och detta något är sä-
kert ingenting annat än den hänsyn till
publiken, som man vid vilka andra täv-
lingsformer som helst måste iaktta. Det
hjälper inte stort med en aldrig så
glänsande organisation, om inte varje
man, såväl tävlande som funktionärer,
gör klart för sig sin skyldighet som värd
mot publiken — d. v. s. den intresserade
allmänhet, som på ett eller annat sätt
vill stödja sporten.
I fortsättningen på sin artikel fram-
för herr Stårk en- del synpunkter, som
det kan ha sitt intresse att närmare
skärskåda, därför att de i sig själva äro
så riktiga men ändå — enligt vår upp-
(GER RAA NW
Ett inlägg i diskussionen
om modellflygtävlingar-
nas organisation. Nerv-
kondition och avsågning
av irriterade stjärnor
| |
CS tillrådes. )
fattning — ge en felaktig inställning
till problemen. Författaren skriver:
”Den tävlingsvane modellflygaren in-
ser säkerligen bättre än någon annan
hur ömtåligt organisationsproblemet i
fråga om modellflygtävlingar i själva
verket är. Det beror på att modellfly-
get såsom tävlingssport helt enkelt icke
kan jämföras med någon annan sport,
så till vida att man här inte har att gö-
ra med muskelknippen, vilka ständigt
stå under kontroll och vars krafter kun-
na utlösas på kommando, utan med mo-
dellflygplan, vilkas fintrimning ingalun-
da trollas fram på befallning. För att
modellflygaren skall få sin modell att
prestera topptider, vill han vara i fred
så mycket som möjligt. Kommandoto-
nen från tävlingsledningens sida gör
därför ofta modellflygaren nervös och
jäktad, noggranheten av fininställnin-
gen före starten uteblir och därmed ock-
så toppresultaten. I stället stiger kvadd-
ningsprocenten, och publikeh tycker att
det är ganska vanskligt att syssla med
modellflyg. Ty, säga vad man vill om
organisationen, så är det dock först och
främst de vackra och långvariga flyg-
ningarna, som imponera på herr Medel-
Svensson (en ful benämning, som vi for-
tast möjligt böra avskriva. Förf:s anm.)
och gör honom intresserad av modellfly-
get.”
De är så sant som det är sagt. Så
snart tävlingsledningen vill söka ska-
pa litet ordning och reda på starter och
startföljder, blir mödellflygaren ner-
vös. Och topptiderna uteblir, kvadd-
ningsprocenten stiger. Modellflygaren
vill vara i fred. Han drar sig undan.
Han drar sig undan både publik och
funktionärer. Tävlingsledare, starter,
tidtagare, speaker och ordonnanser (för
att nu inte tala om en så pass ovidkom-
mande person som pressmannen) får ge
TEKNIK för ALLA 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
