Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Telefonapparaten. En översikt från Bell till »petmojen«, av Nils Hunnefelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
&
Samtliga
bilder i den-
na = artikel
ha ställts
till förfo-
gande av Te-
legrafver-
kets mu-
seum, Stock-
holm.
8 TEKNIK för ALLA
. mannen, stora namn. I
Der telefonapparat av prydlig modell,
som vi i dag återfinna på våra kon-
tor och i våra hem, har föga gemensamt
med den pionjärapparat, som Alexander
Bells medhjälpare Watson konstruerade
är 1877, åtminstone om man bara ser
till utseendet. Och det är ju inte under-
ligt. 60 år av sjudande utveckling och
intensivt arbete ligger mellan uenna
enkla apparat, monterad på en träplat-
ta, och den lyxapparat i genomskinlig
blå konstmassa med inbyggd blinkande
lampa, som i L. M. Ericssons direktions-
vänthall drar besökarens blickar till sig.
Vi i Sverige kunna vara stolta över att
ha tagit en icke ringa del i denna ut-
veckling. Namnet L. M. Ericsson säger
nog, när det gäller telefonapparater;
inom telefonien i övrigt äro Betulander,
uppfinnaren, och Pleijel, vetenskaps-
denna artikel
skola vi taga en titt på några olika te-
lefonapparattyper allt ifrån Bell till vå-
ra dagar och samtidigt något undersö-
ka deras konstruktion och funktion.
Tre olika telefonisystem användas
numera i vårt land: lokalbatterisyste-
met, där varje enskild apparat är för-
sedd med ett mindre batteri för matning
av ström till mikrofonen, centralbatteri-
systemet med manuell koppling och cen-
tralbatterisystemet med <:automatisk
koppling. Vid de båda senare lämnas all
behövlig ström från ett större batteri,
eller likriktare, som är placerad på te-
lefonstationen. Apparaterna för de tre
olika systemen ha något varierande ut-
rustning, men i dem alla ingå i alla fall
fyra delar: mikrotelefon, mikrofon-
transformator, förr kallad indutions-
rulle, klyka med fjädersats för behöv-
liga omkopplingar, då mikrotelefonen
avlyftes, samt ringklocka. Vid lokal-
batteriapparater tillkommer dessutom
en signalinduktor och vid centralbatte-
riapparater en kondensator samt vid
automatsystem den välkända fingerski-
van. Fig. 1 ger ett förenklat kopplings-
schema för en lokalbatteriapparat och
fig. 2 ett liknande för en centralbatteri-
apparat. De olika bokstäverna betyda:
H hörtelefon, M mikrofon (tillsammans
bilda dessa mikrotelefonen), T mikro-
fon- resp. hörtelefontransformatorn (in-
duktionsrullen), KL ringklockan, SI
signalinduktorn och K den knapp, var-
med apparatens mikrofon bortkopplas.
Samtliga dessa delar funnos med re-
dan i de apparater, som tillverkades på
1880-talet. Den tidigare Watsonska ap-
paraten innehöll däremot ingen särskild
mikrofon, utan hörtelefonen användes
även till att tala i, och ej heller induk-
tionsrullen hade kommit till någon an-
ån Bell till »petmojen<
av Nils Hunnefelt
, Lokalbatteriapparat. Kly-
vändning. Den infördes emellertid strax
efteråt av Edison, och tjänade då som
nu i lokalbatteriapparater att höja den
av mikrofonen avgivna spänningen till
ett högre värde. Detta var ännu nöd-
vändigare på den tiden, innan Hunning
år 1881 hade offentliggjort sin stora
uppfinning: kolkornsmikrofonen, en ap-
parat som med små förändringar fort-
farande ingår i så gott som alla jordens
milliontals telefonapparater. Denna av-
ger nämligen en mycket högre spänning
än vad en hörtelefon, begagnad som
mikrofon, kan prestera. Kolkornsmikro-
fonen verkar principiellt som ett varia-
er | ”
5
|
kan är nedtryckt (d.v.s.
mikrotelefonen är pålagd), varvid linjen
endast är förbunden med klockan KL. Då
klykan lyftes, kopplas linjen i stället till hör-
telefonen H och transformatorn T, och sam-
tidigt slutes mikrofonströmkretsen.
belt motstånd, vilket uppnås genom att
kolkorn, placerade i ett rum mellan en
kolplatta och ett ledande membran, sam-
manpressas mer eller mindre av mem-
branen i takt med dennas av ljudet för-
orsakade svängningar. Den från ett bat-
teri, B i fig. 1, levererade likströmmen
kommer då också att variera på sam-
ma sätt som membranet svänger, med
andra ord, vi få en likströmmen över-
K
fe Rn
M
ER (5 EANER
Fig: ve
Klyka
= g
KL
jé GES
Centralbatteriapparat. Klykan är även här
nedtryckt, och endast klockan KL är via
kondensatorn GC kopplad till linjen. Ring-
signalen går fram, men någon likström
från centralbatteriet kan ej flyta. Då kly-
kan lyftes, bli såväl mikrofonen M som
transformatorn T och därmed hörtelefonen
H inkopplade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
