Ett hederstecken TfA-nålen — de tek- | nisktin- | tressera- des kän- nemärke — kan varje intresserad TfA- läsare förvärva genom att bliva tidningens ombud. Samtidigt gör Ni en god extraförtjänst. Ombudsvillkor gratis! Sänd in kupongen i dag! Världens första . . . sänt ombudsvillkor och material: soce00-0 PRB ss Till Teknik för Alla. Box 3137, Stockholm 3. Undertecknad önskar få sig till- Adress: 3 Öppet kuvert = porto 5 öre j Veckans bästa äventyrsnovell finner Ni alltid | som dessutom varje vecka bjuder på spän- nande resor till okän- da världar, ett fängs- lande idrottsäventyr — skrivet av den fram- stående sportjourna- listen - Björn Leroy. Pröva Er intelligens på pristävlingarna och korsordet i den d läsvärda tidningen VECKANS AVENTYR Utkommer tisdagar e 35 öre 26 TEKNIK för ALLA (Forts. fr. sid. 24.) gerekipagen i de båda klasserna samt den eleganta vagnen från Iandsbro i museet. (Denna sistnämnda vagn önskar förresten konstruktören sälja. TfA:s redaktion står till tjänst med närmare upplysningar.) Det allmänna omdömet hos publi- ken var, att cykelbilarna torde ha framtiden för sig, men de mera tek- niskt initierade ansågo att det knap- past kan bli någon verklig fart på byggandet, förrän vi åter ha fri till- gång till lättmetaller. Men varför skulle man inte som hittills kunna bygga cykelbilar av trä? Det GASEN ta tratt öbyggarivilyes plan av detta material och orsakerna till metallernas segertåg inom flyg- industrien lär ju vara rent tillverk- ningstekniska och inte ha med? mate- rialets vikt att göra. Vi få se, vad våra duktiga svenska cykelbilkon- struktörer kunna åstadkomma i en framtid! Redan nästa år tro vi att ”idealvagnen” är här. Då kan det vara på tiden att anordna Svenska Mästerskap på en mil till att börja medEnt SAGT OCH KRING. John Pettersson, Västerås: — Vi ha- de ingen chans mot de växelförsedda vagnarna. Arne Håkansson, Stockholm: — Nu krånglade kedjan, så vi fingo skjuta cykelbilen halva vägen. Men vi kom- mer tillbaka, var säker på det! G. Johansson, Landsbro: Vi fick hö- ra från Stockholm, att banan skulle vara slät och ändrade därför utväx- lingen på vår vagn. Därför kom vi knappt upp för de värsta stigningarna. Vi skulle haft den, vi ha hemma i små- landsbackarna! Då hade det säkert gått bättre! xx En listig episod inträffade på kväl- len före tävlingen, då besättningen på ett av landsortsekipagen hade bett en bekant från hemorten vara guide och ute vid banan fick denne ta hand om förarens kavaj. nan utefter på en provtur men lycka- des trassla in sig i djurgårdsgångarna, så att besättningen så småningom dök upp på TfA:s redaktion. Ett telefon- samtal till guidens hem gav vid han- den, att denne ännu efter tre timmar stod kvar ute på Djurgården, kramp- aktigt hållande i kavajen... + Förarna av köpingsekipaget voro båda f. d. aktiva tävlingscyklister och det kanske bidrog till segern. Vi höll en slant på Ählander & Co redan på lördagskvällen ... 7 Även Göran Dahlin, som vann A- klassen, har framgångsrikt försökt sig- som tävlingscyklist. x TfA-bilen, som kördes av Kurt Ny- gren, tjänstgjorde som transportvagn före tävlingen. Den fick ta emot en del hårda törnar och var totalt ”varg” när tävlingen började. Ledningen ville för- bjuda start, men föraren var envis, bet ihop tänderna och påstod att han skulle runt banan ”om han så skulle bära kärran”! Gunnar Fahlne&es. Ekipaget försvann ba- . TRAFIKFLYGETS ... (EIONESSMJARRSTO SO) kulas, och en liten liten sten mot propellern kan åsamka skada. På den får inte finnas minsta rispa, ty även en liten sådan kan inverka menligt på motorns gång — natur- ligtvis utan fara för trafiksäkerhe- ten: Man får en uppfattning om pre- cisionsarbetet i dessa propellrar, om man gör följande experiment: En propeller upphänges fritt på sin axel och ett vanligt cigarrettpapper — obs. endast papperet, inte med tobak — placeras ytterst på ett av bladen. Genom denna ringa vikt- ökning av bladet väger detta neråt och propellern kommer sakta i rö- relse. Ett cigarrettpapper får en 175—180-kilos propeller att rotera! Medan vi tittat på propellrarna, har motorn hopmonterats och skall nu provköras. För detta än- damål föres den till det s. k. bock- huset och placeras på en ställning, som motsvarar dess plats på en flygmaskin. Gas påsläppes och rätt vad det är, sättes den igång, så det ekar mellan stenväggarna och pro- pellern står som en sol emot oss. Och nu börjar en inte mindre nog- grann undersökning av körsäker- heten. När man undersöker en bil- motor, så låter man den rusa ett par gånger, ökar och minskar ga- sen och säger ”all right, saken är klar”. Men så respektlöst behand- lar man inte en 80.000-kronors flygmotor. Den får gå ”stup i ett” inte mindre än minst tio och ända upp till femton timmar, oavbrutet, under ständig övervakning från ett särskilt rum med kontrollbord och instrumenttavla. Har den efter den tiden inte hostat, spottat eller fräst, så monteras den på flygmaskinen och får den äran att bära de av oss, som ha råd att flyga, ut i rymden.