Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trafikflygets motorkontroll. En instruktiv artikel av Nils Berggren - Världens första cykelbiltävling gick i Teknik för Allas regi och blev knallsuccé, av Gunnar Fahlnæs - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett hederstecken
TfA-nålen
— de tek-
| nisktin-
|
tressera-
des kän-
nemärke
— kan varje intresserad TfA-
läsare förvärva genom att bliva
tidningens ombud. Samtidigt
gör Ni en god extraförtjänst.
Ombudsvillkor gratis!
Sänd in kupongen i dag!
Världens första . . .
sänt ombudsvillkor och material:
soce00-0 PRB ss
Till Teknik för Alla.
Box 3137, Stockholm 3.
Undertecknad önskar få sig till-
Adress:
3 Öppet kuvert = porto 5 öre j
Veckans bästa
äventyrsnovell
finner Ni alltid |
som dessutom varje
vecka bjuder på spän-
nande resor till okän-
da världar, ett fängs-
lande idrottsäventyr
— skrivet av den fram-
stående sportjourna-
listen - Björn Leroy.
Pröva Er intelligens
på pristävlingarna
och korsordet i den
d läsvärda tidningen
VECKANS AVENTYR
Utkommer tisdagar e 35 öre
26 TEKNIK för ALLA
(Forts. fr. sid. 24.)
gerekipagen i de båda klasserna samt
den eleganta vagnen från Iandsbro
i museet. (Denna sistnämnda vagn
önskar förresten konstruktören sälja.
TfA:s redaktion står till tjänst med
närmare upplysningar.)
Det allmänna omdömet hos publi-
ken var, att cykelbilarna torde ha
framtiden för sig, men de mera tek-
niskt initierade ansågo att det knap-
past kan bli någon verklig fart på
byggandet, förrän vi åter ha fri till-
gång till lättmetaller. Men varför
skulle man inte som hittills kunna
bygga cykelbilar av trä? Det
GASEN ta tratt öbyggarivilyes
plan av detta material och orsakerna
till metallernas segertåg inom flyg-
industrien lär ju vara rent tillverk-
ningstekniska och inte ha med? mate-
rialets vikt att göra. Vi få se, vad
våra duktiga svenska cykelbilkon-
struktörer kunna åstadkomma i en
framtid! Redan nästa år tro vi att
”idealvagnen” är här. Då kan det
vara på tiden att anordna Svenska
Mästerskap på en mil till att börja
medEnt
SAGT OCH KRING.
John Pettersson, Västerås: — Vi ha-
de ingen chans mot de växelförsedda
vagnarna.
Arne Håkansson, Stockholm: — Nu
krånglade kedjan, så vi fingo skjuta
cykelbilen halva vägen. Men vi kom-
mer tillbaka, var säker på det!
G. Johansson, Landsbro: Vi fick hö-
ra från Stockholm, att banan skulle
vara slät och ändrade därför utväx-
lingen på vår vagn. Därför kom vi
knappt upp för de värsta stigningarna.
Vi skulle haft den, vi ha hemma i små-
landsbackarna! Då hade det säkert
gått bättre!
xx
En listig episod inträffade på kväl-
len före tävlingen, då besättningen på
ett av landsortsekipagen hade bett en
bekant från hemorten vara guide och
ute vid banan fick denne ta hand om
förarens kavaj.
nan utefter på en provtur men lycka-
des trassla in sig i djurgårdsgångarna,
så att besättningen så småningom dök
upp på TfA:s redaktion. Ett telefon-
samtal till guidens hem gav vid han-
den, att denne ännu efter tre timmar
stod kvar ute på Djurgården, kramp-
aktigt hållande i kavajen...
+
Förarna av köpingsekipaget voro
båda f. d. aktiva tävlingscyklister och
det kanske bidrog till segern. Vi höll
en slant på Ählander & Co redan på
lördagskvällen ... 7
Även Göran Dahlin, som vann A-
klassen, har framgångsrikt försökt sig-
som tävlingscyklist.
x
TfA-bilen, som kördes av Kurt Ny-
gren, tjänstgjorde som transportvagn
före tävlingen. Den fick ta emot en del
hårda törnar och var totalt ”varg” när
tävlingen började. Ledningen ville för-
bjuda start, men föraren var envis, bet
ihop tänderna och påstod att han skulle
runt banan ”om han så skulle bära
kärran”!
Gunnar Fahlne&es.
Ekipaget försvann ba- .
TRAFIKFLYGETS ...
(EIONESSMJARRSTO SO)
kulas, och en liten liten sten mot
propellern kan åsamka skada. På
den får inte finnas minsta rispa, ty
även en liten sådan kan inverka
menligt på motorns gång — natur-
ligtvis utan fara för trafiksäkerhe-
ten:
Man får en uppfattning om pre-
cisionsarbetet i dessa propellrar,
om man gör följande experiment:
En propeller upphänges fritt på sin
axel och ett vanligt cigarrettpapper
— obs. endast papperet, inte med
tobak — placeras ytterst på ett av
bladen. Genom denna ringa vikt-
ökning av bladet väger detta neråt
och propellern kommer sakta i rö-
relse. Ett cigarrettpapper får en
175—180-kilos propeller att rotera!
Medan vi tittat på propellrarna,
har motorn hopmonterats och
skall nu provköras. För detta än-
damål föres den till det s. k. bock-
huset och placeras på en ställning,
som motsvarar dess plats på en
flygmaskin. Gas påsläppes och rätt
vad det är, sättes den igång, så det
ekar mellan stenväggarna och pro-
pellern står som en sol emot oss.
Och nu börjar en inte mindre nog-
grann undersökning av körsäker-
heten. När man undersöker en bil-
motor, så låter man den rusa ett
par gånger, ökar och minskar ga-
sen och säger ”all right, saken är
klar”. Men så respektlöst behand-
lar man inte en 80.000-kronors
flygmotor. Den får gå ”stup i ett”
inte mindre än minst tio och ända
upp till femton timmar, oavbrutet,
under ständig övervakning från ett
särskilt rum med kontrollbord och
instrumenttavla. Har den efter den
tiden inte hostat, spottat eller fräst,
så monteras den på flygmaskinen
och får den äran att bära de av oss,
som ha råd att flyga, ut i rymden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
