Bilden t. v.: Brö- derna Alvar och Björn Kjellström — orienterare och kompassfabrikan- ter. Bilden ovan: Aerokompassen monteras. SILVA är händig, bevisas av att det är så gott som den enda kompasstyp, som nordiska orienterare numera använda. Orientering med karta och kumpass var förr ett tämligen komplicerat före- tag, och särskilt under tävlingar upp- stodo irriterande moment, då man först skulle orientera kartan i norr och söder efter kompassen och sedan mäta ut marschriktningens vinkel i förhållande till norrstrecket med hjälp av en kart- vinkelmätare. Enbart att vänta på att den svängande och dansande kompass- nålen skulle lugna sig och stanna på norrstrecket kunde vara tålamodsprö- vande nog. Orienterare. med ambition och uppfinnarförmåga hade nog ägnat uppmärksamhet åt utrustningen och ve- lat förbättra den rent tekniskt. Och det var denna sportsmannaambition, viljan att skaffa bättre hjälpmedel för att för- bättra de sportsliga prestationerna, som i sinom tid åstadkom en helt ny kom- passtyp, den numera världsberömda SILVA-kompassen. Mittbilden: Upp- hängningsstiftet poleras och expan- sionsmembranet påsättes. Nedersta bilden: Vätske- kapslarna tillslutas Bland de stockholmska orienterarna framträdde som förgrundsfigurer för nå- got mer än tio år sedan en brödratrio, Arvid, Björn och Alvar Kjellström, fri- luftsentusiaster och idrottsmän av ovan- ligt slag. Den äldste brodern, Arvid, konstruerade en ny typ av kartvinkelmä- tare, och yngste brodern, Björn, som tydligen var ett affärsgeni, beslöt att göra affär av den nya konstruktionen. Man ordnade med tillverkning av kart- vinkelmätaren och Björn Kjellström startade försäljning, i smått förstås till att börja med. Det fordras mer än en kartvinkelmätare för att kunna göra verkliga affärer. Och man fann så små- ningom också andra handelsvaror — helt naturligt inom det gebiet, som låg närmast till hands, artiklar för oriente- ringssporten. Der där svängande kompassnålen hade särskilt retat de tre orienterande brö- derna, och de ville gärna åstadkomma en kompass, där nålen. uppträdde lugnare, så att man slapp spilla så mycken onö- dig tid under tävlingarna. Man fann vä- gen av en slump. Äldste brodern Arvid fick av sin far en klumpig och ganska enkelt konstruerad norsk kompass, som hade den fördel bröderna tänkt sig. Nå- len höll sig ganska lugn i den, ty kom- passdosan var fylld med olja. En så- dan kompass tänkte. bröderna Björn och Alvar Kjellström konstruera, men så pass liten och nätt att den kunde använ- das för orienterarnas behov. De sökte kontakt med en instrumentfirma, som åtog sig att utföra experiment och till- verka några kompasser på prov. Man ansåg resultatet lyckat och så igångsat- tes tillverkningen av en vätskefylld kom- pass modell Kjellström—Lyth. Björn Kjellström ägnade sig åt försäljningen. Han hade redan funnit sin väg. Men man var inte helt belåten med resultatet. Visserligen hade man lyckats lösa ett ganska väsentligt problem, när det gällde vätskekompasser och elimine- rat en nackdel, som den norska oljekom- passen led av. Den hade nämligen en stor fromme