— Några stockholmspojkar i kronans kläder har hjälpt till med bärgningen av skörden på Torsåker, en gård i närhe- ten av Upplands-Väsby, berättar dess ägare, agronom Oscarsson för TfA:s medarbetare, då denne gör ett besök. — Nå, hur gick det då? = ' — Bra. De var ovana vid jordbruks- arbete i början, men de lärde sig snart att hantera verktygen, -och sedan gick det av bara farten. De trivdes förres- ten riktigt bra, och alla stannade kvar och arbetade, när de hade tjänstledigt. De ville arbeta, för ”gå i stan och slå dank” låg inte för dem. Man förstår att de trivdes. Torsåker är en gammal gård, men den skötes ra- tionellt och efter moderna principer, och dess ägare kan konsten att få folk att stanna. Han har försökt att ge sina ar- betare bättre bostäder. De gamla har moderniserats och hyser numera endast hälften så många innevånare som tidi- gare. Resten bor i nyuppförda småvil- lor, trivsamma och trevliga: Gärden, som en gång i tiden ägts av bl. a. Anckarström, känd sedan en viss operakväll för hundrafemtio år se- 6 TEKNIK för ALLA Modern jordbrukare gillar gengas, leve- rerar gurkprimörer och samlar frimärken dan, har 200 hektar åker och 193 hektar skog. Djuruppsättningen är ett 100-tal kor, 50 ungdjur och 16 hästar. Pro- duktionen omfattar främst kontrollodlat utsäde och mjölk. 1 000—21 200 liter om dagen produceras under normala tider av den varan, som går till Stockholm, utom den del som förbrukas vid gården direkt. All mjölk är s. k. kontrollmjölk; varför både djur och personal underkas- tas en mycket sträng, fortgående kon- troll av veterinär och läkare. Besätt- ningen, som givetvis är reaktionsfri, un- dersökes av veterinär en gång i måna- den och personalen två gånger om året av stadsläkaren i Stockholm. — Hur är det att vara jordbrukare i dessa tider? — Förra året med dess dåliga skörd var det svårt. I år är det i stort sett bättre, tack vare den goda skörden. Åt- minstone här i trakten. Men jordbru- karna har det besvärligt med alla re- striktioner och bestämmelser de är un- derkastade. Ibland är det litet svårt att förstå regeringens jordbrukspolitik. Den här prima havrehalmen t. ex., som nu går ur tröskverket, den får vi sälja för 9 öre kilot, medan cellulosan, som snara- re är sämre, kostar 16 öre. Fast cellu- losan har varit bra att ha under den gångna vintern, det kan inte förnekas. I övrigt skulle det nog betyda mycket om jordbrukarna fick litet mer betalt för sina varor. Produktionen skulle med all säkerhet stimuleras åtskilligt på det viset, och prishöjningen skulle inte be- tyda på långt när så mycket för kon- sumenterna som för producenterna. Om jordbrukarna inte får mera betalt för sina produkter är det troligt att de mer och mer går över till exterisiv drift med mindre arbetskrävande grödor. Här- Nästa avsnitt av "Den Svenska