igenom bleve tillgången på livsmedel än- nu mindre. Det gäller också att skapa litet bättre förhållanden på arbetsmark- naden. Jag för min del har hittills inte haft några direkta svårigheter i den vä- gen, men jag vet att svårigheterna finns på sina håll. (Vår sagesmans kritik mot jordbruks- politiken är måhända befogad. Att han ser saken ur enbart producentsynpunkt ger denna kritik en viss skärpa, som un- der hösten varit rätt vanlig i debatten om jordbrukspriserna.) — Hurudan har skörden blivit i år? — Bra. Utom rotfrukterna. Höst- vetet har nästan givit rekordskörd här på gården, och bärgningen har också gått bra. Här på Torsåker krakas all säd, och när man väl fått den krakad och ”under hatt”, kan man säga att den är till hälften bärgad. Vi tröskar i år så mycket vi hinner med ute på fälten, ställer upp tröskverket centralt och slip- per på så sätt en mängd extra körslor och arbete. Vid tröskningen måste allt skördegarn av den gamla goda sorten tas väl till vara och skickas till omspinning. Det nya pappersgarnet är ganska bra, bara man lärt sig hantera det. Vi lägger det i vatten över en natt och använder det sedan litet fuktigt, enär det annars blir för styvt för självbindaren. Vid trösk ute på fältet drives trösk- verket av en traktor med Bolinderaggre- gat, som blir mycket billigt i drift. Ma- skinisten Stjernborg, som varit på Tors- åker i tio år, tycker precis lika bra om gengasen som oljan på sin tid. ”Trak- torn går fint på ved vid plöjningen ock- så, och man ska inte klaga. Vi har ju veden oköpandes på gården.” Till Torsåker hör en stor fin träd- gård, där man mest odlar bär, blom- mor och gurkor. De senaste åren har förresten Torsåkersgurkorna varit de första i Stockholm, vilket kanske kan va- ra något att påminna de primörjagande Stockholmsfruarna om, Medan vi tar en titt på den välskötta ladugården, magasinen och maskinerna passar vi på att fråga agronom Oscars- son, vad han har att önska av framtiden. — Är inte mitt vårvete grant? säger agronom Oscarsson och ser ut över sin vackra skörd. Linjen” kommer i nr En av trotjänarna på Torsåker, jord- bruksarbetare Svanström. Svaret är kanske typiskt för en mo- dern, driftig, svensk jordbrukare med sinne för framåtskridande och utveck- ling, typiskt för en rationalist, som-för- står vad samarbete betyder för både in- divid och samhälle: — Jag önskar först och främst att alla goda krafter skall medverka till att gö- ra jordbruket så lönande, att jordbruks- arbetarna kan betalas lika bra som in- dustriarbetarna. Att vi kan bygga bättre bostäder åt våra arbetare. Att vi kan producera mera och göra oss obe- roende i ännu högre grad av importen. Man vet ju inte när det blir normala tider igen... Diner från tröskverket har dött bort. Skymningen sveper över Upplands slätter. Korna råmar i lagården. Slam- mer av mjölkmaskiner och flaskor. Den moderne jordbrukaren på Torsåker går in till sina böcker och papper. Arbetet på gården skall övertänkas och planläg- gas för den närmaste tiden. Kanske tar (Forts. å sid. 21.) 48 LITEN INTERVJU med agronom Oskar Ahlberg, rektor vid Gamleby lantmannaskola — Ungdomarna, det är mest ung- domar här vid lantmannaskolan, kom- mer hit därför att de har behov av att lära sig någonting utöver det van- liga, säger rektor Ahlberg vid Gamle- by lantmannaskola, då vi besöker: ho- nom. — Vi har gott om elever i år, och jag tror att den tendensen kommer att stå sig. Den moderna jordbru- karungdomen är medveten om sin upp- gift, sitt ansvar och sina rättigheter. Den har lärt sig att samarbetet är en nödvändighet. Förr kunde kanske jordbrukarna och ungdomen också ha en känsla av underlägsenhet eller mindervärde gentemot andra yrken, men det märker man inte mycket av nu. Våra ungdomar häller styvt på att jordbruket är minst lika bety- delsefullt och dessutom minst lika fint som andra yrken. - Jag har en känsla av att jordbru- karungdomen känt sig eftersatt på något sätt. Nu har den vaknat och vill kämpa för sin rätt. Det är stor skillnad på den nya generationen och den gamla, och det är en enbart an- genäm sysselsättning att vara lärare, därför att det är en mogen, praktiskt inriktad ungdom man får umgås med. Inträdesfordringarna vid lantmanna- skolan är vanlig folkskola samt minst ett års jordbrukspraktik. Sko- lan är även öppen för kvinnliga ele- ver, men tyvärr lyser dessa ännu med sin frånvaro. Det är synd. Kvinnor- na skulle passa bra på en del poster inom iordbruket. Bl. a. som kontroll- assistenter. De skulle säkert bli efter- sökta. Så till kommande kurser hop- pas vi på det kvinnliga inslaget. Det händer då och då att någon elev vill gå vidare, och skolan är bra som . grund för dem som vill gå studievä- gen. I allmänhet tycker man att de förberedande ämnena är torra, men efter jul, när de tillämpade ämnena tar vid, kommer intresset på allvar. Det är kanske inte alltid så lätt att komma direkt från plogen till boken. Och jordbrukarungdomen är som sagt framåt och djärv. Den tar lätt upp nyheter, och den omtalade bonde- konservatismen ser | av nu för tiden. man inte mycket Maskinist Stjernborg trivs bra med gen- gastraktorn och kör gärna på ved även om oljan skulle komma tillbaka. TEKNIK för ALLA 7