ärnvägarna ha sina stambanor, lands- vägarna sina riksvägar och kraftled- ningarna sina stamlinjer. Att även te- legrafverket har en sådan stomme i si- na kommunikationslinjer är fördolt för de flesta, ty rikskabelnätet döljer sig för insyn genom sin förläggning i jorden. Under sistlidne september fick all- mänheten emellertid en påminnelse om existensen av detta nät, då radion cele- brerade nedläggningen av den sista länken i den stora Norr- landskabeln någonstädes mellan Luleå och Piteå. Då denna sträcka någon gång efter nyåret blir inkopplad, sträcker sig rikskabelnätet från Ystad—Trelleborg i söder till Luleå—Bo- den i norr samt från Norrtälje i öster till Kornsjö i väster. Det är sålunda ett betydelsefullt skede i utvecklingen av våra underjordiska telefonförbindelser, som står inför sin av- slutning. Chefen för telegrafverkets kabelkontor byrådirek- tör Sven Nordström ställer sig beredvilligt till förfogande för att besvara några frågor angående vårt rikskabelnät. Fördelarna hos telefonering genom kabel i jämförelse med luftledningar? Först och främst blir trafiken driftsäkrare. Man slipper avbrott genom stolpras vid snöstormar och ge- nom ledningsbrott vid bildning av s. k. isbark på ledningarna. Den senare störningsorsaken är särskilt karakteristisk för vin- terklimatet på västkusten. Vidare blir ljudöverföringen obe- roende av avstånden och praktiskt taget störningsfri. Man behöver ej skrika i telefonen för att göra sig hörd. Under- hållskostnaderna för ett kabelnät äro också endast en bråkdel av motsvarande utgifter vid ett luftledningsnät. Slutligen in- nehåller en kabel mångdubbelt flera förbindelser än som kunna erhållas med stolplinjer. Det skulle helt enkelt ej finnas plats för så många luftledningar på stolpar, som den nuvarande telefon- och telegramtrafiken kräver. Rikskabelnätet användes sålunda även för telegrafkommu- nikationerna? Ja, säger byrådirektör Nordström, telegrafnä- tet saknar nu till huvudsaklig del egna yttre anläggningar, utan lever inhyses på telefonledningarna med hjälp av super- fantom- eller på längre avstånd tontelegrafförbindelser. Dessa mystiska termer lämnas tills vidare åt sitt öde för en fråga, om ej järnvägselektrifieringen haft ett visst samband med telefonnätets kablifiering — ett även för en icke-telefon- fackman begripligt uttryck, som byrådirektör Nordström an- vänt. Jo, säger han, det är ju så, att enfasströmmen i järnvägar- nas matarledningar orsakar störningar i telefontrafiken, när man använder luftledningar på stolplinjer efter järnvägarna, som var vanligt här i landet på ångdriftens tid. Man hade därför att välja mellan bortflyttning av stolplinjerna från järnvägarnas närhet eller övergång till telefonkablar, som dock även de i görligaste mån dragas bort från järnvägarnas område. Med hänsyn till kablarnas redan framhållna fördelar valdes det senare alternativet. ågra siffror för att åskådliggöra utvecklingen? Byrådirek- tör Nordström säger, att rikskabelnätet började att utbyg- gas 1921 med förbindelsen Stockholm—Göteborg. Denna var för övrigt den första moderna långdistanskabeln i Europa. Fastän en del kompletterande kabelanläggningar ännu sak- nas, bl. a. de s. k. Ostkust- och Bergslagskablarna, omfattar der; svenska rikskabelnätet omkring 5400 km. Härav repre- senterar Norrlandskabeln ensam 1100 km, om grenkabeln 8 TEKNIK för ALLA Sundsvall -Östersund medräknas. Totalkostnaderna utgöra omkring 150 milj. kronor, vilken summa måste ses i belys- ning av de lägre underhållskostnaderna. Felfrekvensen i de nyaste delarna av rikskabelnätet rör sig om mindre än 1 fel per 1000 km kabel och kvartal, en mycket låg siffra både i Jämförelse med luftkablar, där felen äro åtminstone 100 gånger talrikare, men framför allt i jämförelse med blankledningar. I vilken utsträckning har svensk industri kunnat medverka vid rikskabelnätets utbyggnad? Den första kabeln mellan Stockholm och Göteborg var av amerikansk tillverkning, men sedan dess ha med undantag för en del kortare sträckor av tyskt ursprung kabelleveranserna skett från Sieverts Kabel- verk. Sedan ungefär 10 år har också L. M. Ericsson levererat såväl pupinanordningar som telefonöverdrag. I tekniskt avseende, säger byrådirektör Nordström, kan nämnas, att telegrafverket numera övergått till järnbands- armerade kablar, vilka dels äro hållbarare mot yttre åverkan och dels möjliggöra en störningsfriare trafik. Förr följde man vid kablarnas förläggning vägarna, men nu har man övergått till att lägga dem så nära fågelvägslinjen mellan olika orter som möjligt. Byrådirektör Nordström återknyter härpå till dupliceringen eller fantomiseringen, vilken innebär, att å en s. k. fyrskruv, innehållande två dubbelledningar, möjliggöres en tredje för- bindelse för telefon och dessutom ytterligare förbindelser för telegraf genom transformatorkopplingar i ledningarnas änd- punkter. Genom andra metoder kan man öka äldre kablars överföringsförmåga med nya linjer. Härvid använder man sig av bärfrekvensteknikens mångkanalsystem, som motsvara överföringsmetoderna inom radiotekniken. S. k. telefonöverdrag för talströmmarnas förstärkning äro med vissa intervaller införda i rikskabelnätet. Förstärkningen sker med användning av elektronrör. Rikskabeln Stockholm — Göteborg var, som redan antytt, den första långdistansför- bindelsen i Europa med telefonöverdrag. Dänrpande på telefonkablarnas överföringsförmåga verkar utom ledningarnas motstånd även den elektriska kapacite- ten, som medför en viss energiförlust för kablarnas uppladd- ning. Denna förlust blir i telefonkablar särskilt stor, därför att ledningarna där ligga så tätt tillsammans. Det var därför ett stort framsteg, när amerikanaren Pupin på sin tid upp- täckte, att kapacitetens dämpande inverkan delvis kan upphä- vas genom inkoppling av spolar med s. k. självinduktion i kabelnätet. Dylik pupinisering användes nu inom telegraf- verkets nät och bidrager i hög grad till den störningsfria telefoneringen här i landet. ; Sverige innehar som bekant med sin miljon telefonapparater den 2:a platsen bland jordens länder ifråga om apparatantal per invånare. Hur ligga vi till, då det gäller telefoneringens kvalitet? Byrådirektör Nordström tror sig våga påstå, att vi även där ligga som tvåa. Den ledande platsen måste nog såväl ifråga om telefontäthet som beträffande god telefonering vikas för Förenta Staterna. Å andra sidan äro taxorna där avsevärt mycket högre än i vårt land. Sverige har sålunda en hedersam placering, varöver vi med skäl kunna vara stolta. Den är att tillskriva det faktum, att både det svenska telegrafverket och den svenska telefonindu- strien alltid hållit sig på toppen i tekniskt avseende. Ö draneus Nästa avsnitt av ”Populär