svinna. Stjärnfall glimma vid de sedvanliga tiderna på året, ensam- ma ljusgnistor skjuta plötsligt ge- nom världsrymden, och solstora eldklot skaka luften genom sina explosioners dån. Färgstrålande ringar och ljusgårdar omgiva må- nen, understundom döljer jordens skugga i rymden fullmånens an- sikte. Även kometer visa sig, och deras ljussvansar svepa över väldi- ga områden av stjärnhimlen. Men intet av allt detta var för dem ovan- ligt eller uppseendeväckande. Re- dan sedan årtusenden hade astrolo- gerna iakttagit dessa samma före- teelser och antecknat dem på sina lertavlor. Men det väntade tecknet som skall förkunna Konungens fö- delse, synes icke! Då flammar plötsligt upp ett ljus av dittills osedd prakt. Icke hastigt som en meteor rör det sig västerut, utan stilla och långsamt. Detta måste vara tecknet... !” Betlebemsstjärnan en komet? ch vad var Betlehemsstjärnan? Det finns många möjligheter. Att den skulle ha varit en meteor, ett ljusstarkt stjärnfall, är föga troligt, även om Lukas” berättelse om de ”himmelska härskarorna” som herdarna sågo skulle kanske ha som verklighetsunderlag ett praktfullt stjärnfallsregn av det slag som under 1800-talet inträffa- de mer än en gång även i vårt land. 4 TEKNIK för ALLA En stor meteor över Gamla Uppsala. Medeltidsbild av de vise männen och stjärnan. Många ha velat tänka sig att stjärnan var en komet, och man vet att Halleys stora komet passerade jorden några år före vår tideräk- nings början. Man vet nämligen nu att Kristus föddes tidigare än man förut antagit, d. v. s. några få år före år 1. Men Halleys komet har en omloppstid av omkring 80 år, och det tycks rabbinerna i Je- rusalem ha känt till redan på Kristi tid. Alltså kan inte gärna Halleys komet ha uppfattats som något stort under. Men det kunde natur- ligtvis ha varit en annan komet, som inte kommit jorden så nära vare sig förr eller senare. Det kan mycket väl ha varit en ny stjärna, d. v. s. en exploderande sol i rymden. Sådana explosioner inträffa emellanåt på himlen, och stundom, men mycket sällan, blir explosionen så intensiv, att stjär- nans ljus kan överträffa alla and- ra. Enligt kinesiska årsböcker fö- rekom ett himmelsljus år 5 före vår tideräkning, som enligt profes- sor Knut Lundmark förefaller att ha varit en ”ny stjärna”, och kan- ske har det varit den som lyste för de vise männen vid Jesu födelse. Det finns ännu en möjlighet som haft många anhängare. Det fanns en vidskepelse, eller kanske rikti- gare en felaktig vetenskaplig hypo- tes, framställd för ett par tusen år sedan i Babylonien, som gick ut på att stjärnornas ställning inverkar på människornas öde. "Om till exempel planeten Jupiter, som var en gudomlighet, träffade tillsam- mans med planeten Saturnus, som också var gudomlig, i något av djurkretsens tolv gudomliga hus, så måste detta leda till viktiga hän- delser av ett visst bestämt slag. År 7 före vår tideräkning träffades dessa båda planeter tre gånger i Fiskarnas tecken. För detta årtal talar omständigheten att enligt historikerna bibelns skattskrivning ägde rum under den romerske ståt- hållaren Sentius Saturninus som fungerade under åren 9—6 före vår tideräkning. Syärna eller stjärnbild ? u säger emellertid en nutida auktoritet att det grekiska ord i evangeliet som betecknar Betle- hemsstjärnan, astér, alltid betydde