I KONST och tt påvisa teknikens och industriens be- tydelse för Sveriges ekonomiska liv är egentligen inte så svårt. Det finns en överväldigande mängd siffror och fakta som stöd för den uppfattningen, att vårt land och folk äger särskilda förutsätt- ningar för dylik yrkesutövning, och att det fördenskull endast är naturligt, om vi även för framtiden söka bygga vårt näringsliv på den fasta grund, som na- turtillgångar och förmåga av tekniskt-industriellt arbete anvisat vårt fosterland. Svårigheten ligger därför fastmera i att kunna levandegöra materialet, men det är en annan historia, som i detta sammanhang skall lämnas åsido. För Teknik för Allas julnummer lämpar sig en förströelse- betonad artikel, där teknik och industri insättas i ett annat sammanhang än det, vilket torra siffror och kalla fakta er- bjuda. Skall jag försöka mig på ett område, som i mån av tid och tillfälle fångat mitt intresse under en följd av år: teknikens och industriens avspegling i konst och litteratur? Rubriken klingar kanhända alltför anspråksfull för ett så- dant försök. En brett lagd översikt av ämnet vore antagli- gen likvärdig med en doktorsavhandling, men här är blott fråga om att på en sidas utrymme ge några av min person- liga uppfattning färgade exempel på motiv ur teknisk och in- dustriell miljö, vilka verkat inspirerande på konstnärer och författare. Om urvalet icke tillfredsställer en och annan lä- sare, må han minnas, att om tycke och smak skall man ej disputera. Om man bläddrar i illustrerade skildringar från den sven- ska industriens barndom, möter man ofelbart namnen på trenne konstnärer, som hämtade förebilder från detta då ganska begränsade område. Det är bröderna Elias och Johan Fredrik Martin samt Pehr Hilleström, vilka graverat och målat ett antal bilder från gruvor och bruk. De flesta av dessa konstverk äro utförda i slutet av 1700- och början av 1800-talet. Under vår egen tid verkar Ferdinand Boberg, som i en mängd kolteckningar avbildat äldre industrianläggningar, till hörande en nu så gott som försvunnen epok: Hithörande konstverk ha därför stort värde ur industrihistorisk syn- punkt, och det är endast i sin ordning, att denna Bobergska samling hamnat i Tekniska. Museet. Etsare ha ofta funnit tacksamma förebilder i järnbruk och verkstäder, där ofta nog ett av ljus genomskimrat mörker eller vad som på konstens språk kallas klärobskyr verkat in- spirerande. Bland representanterna för denna industriellt betonade konst må nämnas Ragnhild Nordensten, Helge Zan- dén, Uno Stallarholm och Johan Ahlbäck. För övrigt behöver man blott göra en rond på museer och utställningar av modern konst för att finna, i huru hög grad nutida konstnärer fängslas av tekniska och industriella mil- jöer. Skyskrapornas monumentalitet, fartygsskrovens vac- kert svängda linjer, broarnas eleganta bågar, den tämda kraften hos framrusande lokomotiv, ljusreklamernas brokiga färgspel, fyrarnas blänkar mot en ödslig havshorisont, gatu- belysningens reflexer i vatten eller våt asfalt, den moderna storstadstrafikens tekniskt betingade vimmel, hamnkranarnas gigantiska stålskelett, ett järnverks, en storhamns, ett gas- verks pulserande liv, se där ett antal motiv ur mina anteck- ningar, som kunna illustrera rubriken till denna artikel. Går jag sedan över till litteraturen, kunna liknande upp- täckter göras. När Henning Berger skrev sina skildringar från Förenta Staterna i seklets begynnelse, röjdes däri ofta det djupa intryck, som amerikansk teknik, särskilt trafik- medlen, gjort på honom. I en senare tid inspirerades Ludvig Nordström i sitt författarskap av bl. a. skogsindustrierna i 8 TEKNIK för ALLA + TEKNIK och IND USTRI LITTERATUR Norrland och sockerindustrien i Skåne, vilka fängslade honom ej minst ur ekonomiska och sociala synpunkter. Erik Wäst- bergs journalistiskt rappa snabbmålningar av industriella förgrundsgestalter och produktionsförhållanden — t. ex. bo- ken om Gustaf Dalén och ”Det svenska trädramat” — repre- sentera en givande källa till kunskap ej minst om de person- liga insatsernas stora betydelse. : I detta sammanhang vill jag även ihågkomma Ewald Ster- ner, som under många år utövade ett författarskap från tek- nikens och industriens fält, vilket visserligen i regel hade re- portagets dagsländeprägel, men ifråga om fängslande fram- ställningssätt och populär lättfattlighet var av hög klass. Han kunde också, som i uppsatsen ”Lax och kraft” i Svenska Tu- ristföreningens årsskrift 1983, prestera en lyrisk skildring av fisket och vattenkraftens utnyttjande i en av våra älvar. Till sist vill jag dröja vid en författare, vilken ej räknas till våra mest lysande ljus på det skönlitterära området, men vars böcker tillhöra dem, som jag gärna läser om. G. Mar- tins dvaldes med förkärlek i industriella omgivningar: järn- verk, varv, stenindustri. Hans intresse för de tekniska detal- jerna parades med en lika utpräglad social känsla. Han var, åtminstone, som jag uppfattat honom, en förespråkare för samförstånd mellan arbete och kapital, för vad man senare kallat ”Saltsjöbadsandan”. I hans roman ”Järnverket” röjer skildringen av en besse- merblåsning författarens rent estetiska njutning vid åsynen av denna industriella produktionsprocess. Att Martins hade ett känsligt öga för dylika skönhetsvärden avslöjas i flera sammanhang i nämnda bok. Han lägger därvid ofta sin upp- fattning i munnen på en urspårad uppfinnare, om vilken det t. ex. heter följande: ”Maskiner, ja — vackra, elegant kon- struerade maskiner tjusa hans öga mer än något annat. De- ras kyska linjer, detaljernas inbördes samhörighet, plana ytors och cylindrars, kubers och rektanglars klassiskt rena proportioner — och till slut den festliga stålglansen, färgen framför andra — allt detta ger honom ännu i dag levande in- tryck av skönhet, lagbundenhet och harmoni”. No Man kan knappast misstaga sig på att författaren här ger uttryck åt sin egen åsikt. I full konsekvens härmed låter Martins sin uppfinnare deklarera, att den radikalt estetiska omvärderingen måste ta den skapande ingenjören till utgångs- punkt. Denne kan nämligen mer än någon annan levandegöra en ny tids estetik, ty han är i sina geniala ögonblick den store konstnären, som skapar bestående skönhetsvärden, vilka gagna människorna och hjälpa henne i livskampen. Så skriver blott en författare, hos vilken den klara blicken för det vackert storslagna i teknikens prestationer förenas med den djupa insikten om den sociala "betydelsen av indu- striens insatser i vår folkförsörjning. Av detta skäl har Mar- tins fått ett för den, som ej känner till hans författarskap, måhända oproportionerligt stort utrymme i denna översikt av teknik och industri i konst och litteratur. J ag vill råda dem, som ej läst ”Järnverket”, ”Granit” och ”Hamnen”, att göra detta. De komma att formera en bekantskap, som både bereder dem nöje och föranleder eftertanke. Till sist måste jag ännu en gång deklarera min medveten- het därom, att denna artikel täcker rubriken endast ur en mycket personlig synvinkel. Har jag trots detta kunnat väcka läsarens intresse för ämnet, må förtjänsten därav till- komma dem, jag haft nöjet att skriva om, i främsta rummet Martins.