kord i flygtid med passäagerare.. Far- man lyckades också med sin gamla drak- maskin kvarts timme kring Chalons och vann därmed ett pris på 20000 francs, som / inte var någon föraktlig nyårsgåva. Att vara flygpassagerare på den tiden var minsann ingen sinekur ty han placera- des var som helst på undervingen bakom flygaren och fick i de mest obekväma ställningar hålla sig fast i ribbor och stag bäst han kunde. Författaren till dessa rader vet hur det känns, ty jag har själv varit med om dylika ”balans- färder” för mer än 30 år sen! Amerikanska nyårsklockor 1 radio över Sydpolen. När Byrd låg med sin stora sydpols- expedition i ”Little America” på is- barriären i Rosshavet vid Antarktis åren 1929—30, passade han på att fira års- skiftet med en flygtur in över Axel Heibergsglaciären. Tillsammans med ett halvt dussin av sina män steg han vid tiotiden på kvällen — vintermånaderna äro i dessa trakter högsommar med da- ger dygnet runt — den 31 december 1929 ombord på det stora, tremotoriga Ford- planet ”Floyd Bennet”, med vilket han en månad tidigare gjort den uppmärk- sammade flygfärden till Sydpolen. Vid halv tolvtiden var flygplanet med norr- mannen Bernt Balchen vid spakarna framme vid det geologiska expeditions- läger vid ovannämnda glaciär, där ny- årsgåvor utdelades. Strax därefter svä- vade emellertid den silvervita jättefå- geln åter i närmare: 50 graders kyla över de öde snövidderna, och när det nya året bröt in under kyrkklockors mäktiga malmklang i radion ombord, tömde flygplanets besättning ett glas champagne för dess välgång. I sanning en märklig nyårsupplevelse. Om Byrd och hans män sålunda fira- de en åtskilligt sval nyårsafton uppe i kuska omkring i en och tre: Gösta Andrée är belåten efter sin svalkande flyg- tur juldagen 1929 över Libyska öknen. luften vid sydpolsregio- nerna, hade vår lands- man Gösta André det desto varmare vid sam- ma årshögtid i Afrika. Han befann sig nämli- gen på hemväg från sin flygning till Kapstaden och hade strax före jul varit utsatt för sitt kän- da haveri i närheten av Benghasi på afrikanska nordkusten. Under vän- tan på att hans illa till- tygade Mothplan ”Sand- vik” skulle bli färdigre- parerat, företog han då såväl under jul- som nyårshelgen flygfärder över -Libyska öknen i en maskin, som italienska militärflygare ställt till hans disposition. Det kändes nog litet underligt för vår nordbo att i den ofrivilliga fångenska- pen fira dessa årshögtider i luften i bortåt 40 graders värme. Engelsk ingenjör som ”julpaket” från Afrika. n engelsk ingenjör lyckades för några år sedan klara sig från ett till synes ofrivilligt firande av julen i Afrikas ur- skogar. Han befann sig i det inre av Afrika, åtskilliga mil från Broken Hill där arbetet, som fodrade i Rhodesia, hans närvaro, ej hann avslutas i tid för att ingenjören skulle kunna ta sig hem till London och fira julen där i famil- jens sköte. En sådan resa tar nämligen i vanliga fall fem veckor, och arbetet blev färdigt först åtta dagar före jul. Men ingenjören var inte rådlös. Det avgick ett postflygplan från Broken Hill, som skulle hinna fram till Croydon till julafton, men tyvärr befodrade det engelska luftfartsbolaget då ännu inte passagerare på denna flygrutt utan en- dast post. I samråd med flygstations- personalen fann ingenjören då på den lösningen att befordra sig själv som postpaket till London. Han blev nog- grant vägd och försedd med frimärken till ett värde av 3 500 kronor, som voro uppklistrade på en pappkartong, vilken han bar i ett snöre på rocken. Om re- san alltså blev litet dyr och obekväm bland mängden av postsäckar, så kom engelsmannen i alla fall hem till julen och helt säkert som den mest överras- kande julklappen i familjen. Engelska flygtomtar de- lar ut julklappar till London-barnen. Det var dock före kriget. TEENIK för ALLA 11