De: finns en herrgård i Sveriges rike där man har all anledning att tro, att till och med jultomten går med elek- tricitet — eller kanske med någon mil- dare form av atomsprängning! Det är den stora och välmående Carlslunds egendom strax utanför Örebro, ägd och bebodd av godsägare Theodor Dieden. som tillsammans med sin bror, jägmäs- tare Henrik Dieden, förmodligen offrat mera tid, intresse och pengar än någon annan enskild person i landet på att föra fram nya uppfinningar till allmän- hetens fromma. - Att beskriva alla de uppfinningar, de båda bröderna Dieden understött, skulle fylla flera nummer av TfA. Av de redan kända kunna vi nämna Pulviskopplingen och Axel Sved- lunds gasgenerator — <vilken senare blott genom Henrik Diedens storstilade understöd kunnat överleva de tidigare, magra åren — och av de ännu relativt 12 TEENIK för ALLA PÅ CARLSLUND är världsberömt, har gått i 26 år utan skötsel och smörjes med olja, som kos- tar 4000 kr litern. Åv civiling. G. V. Nordenswan okända skola vi så småningom återkom- ma till ett par, som redan visat sig höra hemma i den absoluta världsklassen. Det förefaller, som om någon tekni- kens genius skulle ha slagit ned sina bo- pålar på Carlslund och infekterat ägar- na med en obetvinglig längtan efter att syssla med uppfinningar. För över 100 år sedan anlades på Carlslund av dåva- rande ägaren Anckarsvärd Sveriges för- sta gasverk, och redan 1886 började brö- derna Diedens far att elektrifiera gården med Jonas Wenströms hjälp. Nu har Carlslund egen kraftstation, och på går- sden finnas över 80 elektriska motorer i arbete för olika ändamål, bl. a. för drift av en ”vattenkanon” för åkerbevattning i stor skala. Theodor Dieden har ”uppfinnarandan” i blodet och studerade i sin ungdom, innan han övertog gårdens skötsel, vid Tekniska högskolan i Zurich för att bli ingenjör. Han roade sig på den tiden ibland med att kläcka fram förrädiskt ”riktiga” förslag till perpetuum mobile (vi skola kanske lägga fram ett av dem i form av en prisuppgift för TfA:s lä- sare) och konstruerade så småningom också en: verkligt lyckad s. k. evighets- maskin av andra ordningen. Det är den över hela världen bekanta ”evighetskloc- kan” på Carlslund, ett golvur, som nu gått i 26 år utan annan skötsel än Ssmörj- ning vart femte år, och som tydligen kan hålla på med det, ända tills kon- struktionsmaterialet om några hundra el- ler tusen år tröttnar på någon punkt. Denna klocka, ensam i sitt slag i hela världen, är väl värd en närmare beskriv- ning. 5 ; ; Den drivs av variationerna i lufttryc- ket, som medföra en längdförändring i en miljarddels hästkraft. ett system av sju seriekopplade dosor av aneroidtyp. När Theodor Dieden bör- jade konstruera sin evighetsklocka, sno- kade han i väderlekstjänstens annaler upp det år under nyss förflutna halvsekel, som uppvisade den minsta sammanlagda variationen av lufttrycket. Sedan skaf- fade han sig dubbel säkerhet genom att dimensionera dosorna så, att halva den » observerade minsta variationen skulle vara tillräcklig för att leverera den be- hövliga drivkraften. Eftersom det rörde sig om mycket små effektbelopp, var det naturligtvis av vikt att få ett urverk, som gick särdeles lätt, och i det avseendet står evighetsklockan i toppklass. Den stora klockan (med en minutvisare om c:a 2 dm:s längd) an- vänder blott 1/25 av den effekt, man måste tillföra ett vanligt fickur. I siff- ror uttryckt använde klockan 2,2 kgm pr år; effektbehovet är med andra ord i den sedvanliga enheten :Säger och skri- ver 0,000.000.000.93 hk, d. v. s. ej fullt Om man gör det djärva tankeexperimentet att rada upp likadana evighetsklockor tätt intill varandra runt ekvatorn, skulle deras sammanlagda effektbehoyv bli ungefär, vad man använder för att driva en Sy- maskin. Det är alltså ett verkligt väl- konstruerat ur. Det regleras av en i ett smalt stålband hängande torsionspendel med en svängningstid av 7,5 sekunder. (En vanlig pendel med samma sväng-