virkestransporterna, samtidigt som man förhindrar att salthaltigt eller förorenat vatten från älvmynningen vid lågvatten tränger upp till vattenintaget. För vissa ändamål behövs särskilt rent vatten och därför har ett särskilt vattenrenings- verk uppförts, där cirka 1/8 av den to- tala vattentillgången, d. v. s. omkring 25 000 liter i minuten, renas. När massan slutligen är färdigbehand- lad, kommer den som en välling till en väldig maskin, mycket lik en pappers- maskin, där den på löpande ”silband” föres fram mot ett system av uppvärmda cylindrar för torkning. Massa-”arket” beräknas ha en längd av cirka 500 me- ter, där det i slingor rullas upp på de 34 ånguppvärmda cylindrarna och slutligen når fram till packningssalen, där flinka händer tar hand om arken och paketerar dem i väl emballerade balar. Massaba- nan har en bredd av inemot 4 meter, den stora maskinen med de 34 cylindrarna ger cirka 5 ton massa i timmen. Massan är nu ganska torr, innehåller blott 7—9 proc. vatten, och är färdig för vidarebe- arbetning. Som skummande, nyuppslagen HOK os Vi har nu följt massan från vedgår- den genom <barkningstrummorna, kapverket, tuggarna, kokarna, silarna, filtren och torkmaskiner- na (allt i mycket korta drag), men vi lämnade luten, när den gjort sitt . arbete med flisen. I en kontinuerlig ström på 100—110 kubikmeter i timmen tryckes — för- tränges — avfållsluten upp i spritfabrikens neu- traliseringskar. Där till- sättes mesa — kaustice- ringsslam — för neutra- lisering av den sura lu- ten. Mesan är egentligen inte något annat än kol- 26 TEENIK för ALLA » destillationen. a SYNES SSP ESSER FIP IR FIS VPS NER NIELS syrad kalk, en avfallsprodukt från sul- fatmassetillverkning. Domsjöverken tar sin mesa från sulfatfabriken i Husum. Luten är, då den pumpas upp från ko- karna, alldeles för varm, cirka 80 gra- der, varför den först måste kylas ned till 34 grader, innan den kan överföras till jäskaren. Under denna kylningsproce- dur hinner luten även att klarna, vilket tar cirka fem timmar. Och nu tömmes den i de väldiga jäsarna, 8 par kar, som rymmer 150 kubikmeter vardera. För att jästsvamparna skall kunna leva och fro- das tillsättes vissa närsalter, kväve, am- moniumsulfat och superfosfat. Svampar- na kan nämligen utan dessa inte utföra sitt värv. I dessa väldiga ”mjödbingar” jäser nu ”vörten” i cirka 17 timmar. Det skum- mar och bubblar, och soppan ser faktiskt riktigt aptitlig ut, ungefär som skum- mande, nyuppslagen porter. Den färdig- jästa ”vörten” innehåller inte mer sprit än cirka 1 volymprocent, varför en om- fattande procedur återstår för koncent- rering av spriten. Tidigare gick ”vör- ten” direkt till de stora destillationsko- lonnerna, men numera prövar man ett nytt system, som går ut på att genom separering avskilja jästsvamparna före Därigenom återför man överskott av jästsvampar till den nya mäsken och erhåller på så sätt en något ökad spritutvinning. Vidare erhåller man moderna forsknings- laboratorium. » ställning, Ett par bilder från Mo & Domsjös hyper- en annan produkt, som är tämligen vär- defull i dessa dagar, nämligen foderjäst. Man beräknar kunna framställa 400 ton av den varan per år. Rena spriten — 7,5 miljon liter. T)sstillationen sker i 3 par cirka 20 meter höga kolonner, försedda med små runda glasfönster, i vilka man kan följa den fortgående processen. Ur den första kolonnen erhålles 30-procentig sprit, som omedelbart överföres i en s. k. ”rektifikationskolonn”, där koncentra- tionen ökas till 96 proc. För ytterligare koncentration överföres nu spriten till en annan apparat, där den blandas upp med ett vattenfritt salt, som binder det i spriten ännu kvarvarande vattnet. Spriten går bort i form av ånga, -:som sedan kyles, och den färdiga produkten består av i det närmaste 100-procentig sprit. För hela denna omfattande procedur fordras en mycket liten arbetsstyrka, ungefär 10—15 man. Spritutbytet per ton massa var förr c:a 40—50 liter för starkmassa och ung. 100 liter för konstsilkesmassa, men numera tar man vid tillverkning av konstsilkes- massa ut ända upp till 125—140 liter 95- procentig sprit per ton massa. Vid till- verkning av fodermassa, som fordrar ännu längre kokning och ger högre soc- kerhalt i luten, får man ett spritutbyte på ända upp till 140—170 liter per ton. Luten . innehåller cirka 95 kg torrsub- stans per kubikmeter, och av denna har man nu möjlighet att tillvarataga cirka 20 proc., resten Vräkes fortfaran- de i sjön. Denna rest innehåller lignin, ojäsbara sockerarter m. m. Man inrik- tar sig nu i träkemistkretsar på pro- blemet att indunsta dessa avfallslutar för att kunna använda torrsubstansen till bränsle. Cirka 5 proc. av spritproduktionen utfaller i form av träsprit, metanol, vilken kan få användning i den kemiska industrien. Som biprodukter får man bland annat cirka 20 ton finkelolja per år. I anslutning till spritfabriken är nu även - en ättiksyrefabrik uppförd. Den beräknas ha en kapacitet av 250 ton per år. Tillverkningen skall helt och hållet komma den organisk-kemiska industrien till godo. De största omkostnaderna för sprit- tillverkning ur avfallslut från sulfitfa- brikerna kommer på värmets konto. För att erhålla 10 liter sprit måste man nämligen värma upp inte mindre än 1 000 liter vätska till kokpunkten. Just - nu med höga bränslepriser och diverse andra svårigheter gör sig detta natur- ligtvis ännu mera gällande. Det finns alltså förklaringar till att ”cellulosa- spriten” är så dyr. En annan förklaring är den, att vid tillverkning av foder- massa måste man beräkna, att denna - egentligen är betydligt dyrare i fram- än marknadspriserna visar. För att hålla ett någorlunda hyggligt pris på fodermassan lägger man (d. v. s. staten) ett extra pris på spriten och uppnår på så sätt en viss jämvikt. Spritfabriken vid Mo och Domsjö pro-